Bubblor
Det har snöat, regnat, blåst, varit kallt, varmt och lite soligt.
Morgonen var lagom stressig när Teo skulle med hjälp av sin mamma ta sig ner till VÄRLDENS BÄSTA Momma & Moffen innan klockan åtta.
Mamman skulle iväg o jobba på skolan och pappans del av sängen var redan tom när mamman vaknade... Han var iväg på kurs.
Hur som haver, tillslut var kläderna på, Asta och valparna matad, Teo framme hos momma o moffen och mamman lagom oborstad i håret på väg till jobbet.
Tänk att man inte ens hinner tänka så långt att man glömmer o borsta kaluffsen på morgon innan jobbet!
Aja.
Väl där, på andra sidan staketet, bara rann tiden iväg i samma takt som snön föll tillsammans med regnet från en grå himmel.
Halv ett var passet över och jag fick bråttom iväg till sjukgymnasten, där jag skulle vara klockan ett.
Helt enligt min klocka så var vi så klart tjugo minuter sen när vi väl var framme.
Världens bästa Tante agerade två-småbarns-mamma medan jag gymnastiserade mig.
Resan till Svenstavik var helt klart värd mödan att komma sent. För jag kom lagom till en nybakad sockerkaka a´la Caroline (som fick hjälp av Teo att slicka rent slickepotten), kakan fick vi sen avnjuta tillsammans med en kopp kaffe tillsammans Ea's gudfar Erik, som även är mamma till världens bästa Sara, som är innehavare av världens bästa Alicia!
Teo försökte ihärdigt att tömma ur det sista ur ett gammalt tomt mjölkpaket medan Alicia brummade på sin rosa bil!
Lille herrn satt även i Saras knä och skrattade glatt åt hennes bus samtidigt som det varvades med lite sockerkaka!
Sen bar det hemöver och dagen har bara rullat på på sitt allra bästaste vis.
Konstaterat har vi oxå att vårat vrålåk till bil har skaffat sig tandtroll på vänsterbak däck vilket har resulterat i en punktering. typiskt.
Jag bubblar ändå av lycka.
Tänk att av allt och alla har jag blivit den som fått leva just detta liv.
Ska även tillägga att värktabletterna har fått mig att sväva på moln!
Tack gode gud för att jag får vara något så när utan smärta, i alla fall stundvis!
Man vet inte hur lycklig man ska vara för varje dag man får vakna frisk.
Man vet inte förrenst den dan man vaknar och har ont hur bra det var man hade det innan...
Helt klart värt att tänka på.
Carpe Diem
Morgonen var lagom stressig när Teo skulle med hjälp av sin mamma ta sig ner till VÄRLDENS BÄSTA Momma & Moffen innan klockan åtta.
Mamman skulle iväg o jobba på skolan och pappans del av sängen var redan tom när mamman vaknade... Han var iväg på kurs.
Hur som haver, tillslut var kläderna på, Asta och valparna matad, Teo framme hos momma o moffen och mamman lagom oborstad i håret på väg till jobbet.
Tänk att man inte ens hinner tänka så långt att man glömmer o borsta kaluffsen på morgon innan jobbet!
Aja.
Väl där, på andra sidan staketet, bara rann tiden iväg i samma takt som snön föll tillsammans med regnet från en grå himmel.
Halv ett var passet över och jag fick bråttom iväg till sjukgymnasten, där jag skulle vara klockan ett.
Helt enligt min klocka så var vi så klart tjugo minuter sen när vi väl var framme.
Världens bästa Tante agerade två-småbarns-mamma medan jag gymnastiserade mig.
Resan till Svenstavik var helt klart värd mödan att komma sent. För jag kom lagom till en nybakad sockerkaka a´la Caroline (som fick hjälp av Teo att slicka rent slickepotten), kakan fick vi sen avnjuta tillsammans med en kopp kaffe tillsammans Ea's gudfar Erik, som även är mamma till världens bästa Sara, som är innehavare av världens bästa Alicia!
Teo försökte ihärdigt att tömma ur det sista ur ett gammalt tomt mjölkpaket medan Alicia brummade på sin rosa bil!
Lille herrn satt även i Saras knä och skrattade glatt åt hennes bus samtidigt som det varvades med lite sockerkaka!
Sen bar det hemöver och dagen har bara rullat på på sitt allra bästaste vis.
Konstaterat har vi oxå att vårat vrålåk till bil har skaffat sig tandtroll på vänsterbak däck vilket har resulterat i en punktering. typiskt.
Jag bubblar ändå av lycka.
Tänk att av allt och alla har jag blivit den som fått leva just detta liv.
Ska även tillägga att värktabletterna har fått mig att sväva på moln!
Tack gode gud för att jag får vara något så när utan smärta, i alla fall stundvis!
Man vet inte hur lycklig man ska vara för varje dag man får vakna frisk.
Man vet inte förrenst den dan man vaknar och har ont hur bra det var man hade det innan...
Helt klart värt att tänka på.
Carpe Diem
Kommentarer
Postat av: Sara
Heja värktabletter!! :D
Postat av: Tante
Gomorron!
Vill bara kommentera att Erik är Saras pappa, inte mamma:)
Tack för igår. Kraaam
Trackback