familjenboije

Det finns olika sorters vänner, ja, en hel drös av olika kategorier faktiskt. Vi möter vissa av dem varje dag, men tänker kanske inte just då på i vilket fack de tillhör hos oss själva.

Vi har vänner vi möter och hejar på i mataffären, kanske utbyter vi en och annan kommentar om det ytliga. Kanske glider frågan "Är allt bra?" ur munnen på den ena eller den andra. En fråga utan varken känsla eller tanke bakom, en fråga bara för artighetens skull. Den frågan De ställer vill ha ett enkelt svar så man sedan kan gå vidare bland hyllorna för att sen glömma hur det egentligen var med personen i fråga.
Sen har vi vänner vi pratar om, men inte känner så väl. De vi vet mycket om, genom andras åsikter och mun.
Vi har vännerna som ringer endast på helger och nätter och med ett lite grövre alkoholintag än när dagsljuset gör sig påmind.
Vi har vännen som sitter nån stans långt borta, som vi kanske ofta skänker en tanke på, men sen händer det inte så mycket mer.
Men sen så har vi de vännerna som verkligen bosatt sig i våra liv och hjärtan. Vänner man kan lita på i ur och skur. En sån vän man verkligen vet att man har, vilken tid på dygnet som helst, bara ett telefonsamtal bort.
Vi har vännerna som överraskar med små saker, ett vänligt ord, eller ett glatt skratt.
Vi har vänner man inte sett på länge, men när man väl ses är det som om man aldrig varit ifrån varann. Och hur lång tid det än har gått, så vet man fortfarande allt om varann. Det är för mig en sann vän. Lika som de vänner man har dygnet runt ett telefonsamtal bort.
En annan kategori är barndomsvännerna. De vi byggde sandslott med, lekte kurragömma med, spelade kula, lekte "dunken är fri" och som vi skrattade åt usla skämt tillsammans med. De vännerna man aldrig skiljs ifrån.
De vännerna som bor djupast i ens hjärta, som man i stort sett delat hela sitt liv med.
Vilka som är de bästa vännerna känner man fort, de bara finns där. Oavsett vad som händer och sker.
En riktig vän är väl den som bryr sig, som frågar- på riktigt- hur man mår?
En riktig vän är väl den som inte behöver ljuga, oavsett vad det handlar om?
En riktig vän är väl den som respekterar den andres liv, men ändå finns där?
En riktig vän skjuter väl inte på ett problem som lätt kan lösas?
En riktigt vän låter väl inte feghet gå före en viktig kompis?
En riktig vän sviker väl inte medvetet?
En riktig vän är väl en sån som inte måste anstränga sig för att säga rätt saker?
En riktigt vän står väl upp för de val och konsekvenser livet för med sig?
En riktig vän tar väl tag i de saker som måste tas tag i- även om det är jobbigt?
En riktigt vän är väl ändå en sån som kan vara ärlig och rakryggad, utan att behöva tro att vänskapen ska gå över för det?

Ibland kan man fundera, jag har inte alltid varit en riktig vän, det är jag väl medveten om, men jag jobbar på det.
Hur är du?