familjenboije

För första gången på snart fem år så har jag fått min första riktiga lön!! I ett vanligt vitt kuvert, en vanlig lönespec med en helt vanlig lön! I flera år har jag vid varje månadsslut fått ett sånt därnt grönt ihopvikt f-kasse kuvert. Men nu är det slut på de tiderna! Jag jobbar och får lön- som vanliga människor! Å gud så skönt.
Så idag lämnar vi pysen hos världens bästa faster så åker jag in till stan o handlar- det jag vill! Och Jimmy är borta i höglunda o jagar. Tjing så länge.

Vad är VAB?
I över ett år har jag varit mamma nu, ett år med nya saker varje dag. Det är ju en helt ny värld, men ändå känns det som om att det är i den här världen man alltid levt. Det svåraste med att vara mamma tycker jag då inte är att ha barn, nixon. Det krångliga i den här nya världen är Försäkringskassans alla regler och påhitt.
Aja, efter ca16 månader fick jag igår för första gången i hela mitt liv anmäla vab. Vård Av Barn. Teo har fått krupp, inte så farligt den här gången, kanske för att vi valde att stänga in oss direkt när vi märkte att det började komma? Känns som om det är bättre att vara hemma från dagis en dag för mycket än en dag för lite iaf. Sen har vi ju helgen att vila oss på oxå. Ska åka till Höglunda ikväll, packa pick o pack.
Två kalvar ska vi ta med oss oxå, de ska få åka på vinterlov till Ångsta för att sen till sommaren få komma upp till buan igen. Teo är som besatt av kossa mu och går runt o råmar i alla olika slags toner och icke-toner hela dagarna nu. Våran charm-pys.

Här om natten vaknade han och ville komma in till oss, så vi gick o hämtade honom o la honom mellan oss. Våra ögon var så där lagom grusiga och kroppen tung som bly. Men så sträckte pysen ut sina armar, en mot jimmy och en mot en, så skrattade han till och sa "killi-killi-killi". Jag tror han är den enda som lyckats få oss att skratta klockan fyra på morgonen! Våra hjärtan smälte och sen somnade vi alla tre.

Nu måste jag dammsuga, för här ser bedrövligt ut!

Har haft en heelt underbar dag, kanske har det med minnet att göra- att jag inte minns hur början på dagen var. Eller mitt i. Men jag minns iaf nuet, och det gör att hela dagen varit värd varenda sekund.
Sitter i soffan och lyssnar på härlig musik, en brasa är tänd i kaminen, doftljusen brinner, pysen sitter i pappans knä och dricker sin välling breve mig här i soffan. Kan inte bli så mycket bättre faktiskt.
Mätt och belåten är vi oxå, idag lyckades jag laga en helt ok och faktiskt god middag- som vi alla tyckte om.
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, men det kommer inte ut! Det är så många ord, många tankar, många skratt, många funderingar. Men inget av det kommer hur mycket jag än plitar på tangentbordet.

Jag har hittat nya bloggare som ger mig både det ena och det andra. Det konstigaste är ju nästan det att... Den bloggen man kanske irriterar sig mest på, är den som är svårast att sluta läsa.
Den medelmåttiga bloggen blir en sån som man kanske glömmer en dag, utan att det gör något, för man har lixom inte missat nåt. Ungefär som Glamour.
Sen har vi bloggaren som försöker sticka ut, som man lite smått kan skratt åt, inte elakt, utan mer ett sånt där skratt där man samtidigt vill rufsa till personen i fråga i håret.
Ännu en bloggaren är den som försöker provocera, och som oftast lyckas, beroende på om man kan känna att bloggaren faktiskt menar det den skriver, eller om den bara skriver för att få kommentarer.
Mysbloggaren ska vi inte glömma, den som går genom livet med ett leende, den som skriver så man blir varm innombords, man ler lite och tycker att det låter riktigt härligt. Har man en dålig dag ska man inte läsa en sån blogg. Då blir den dåliga dagen ännu dåligare.
Humorbloggen då? Sån finns oxå, jag har bara inte hittat någon som fallit mig riktigt i smaken ännu, men det kanske kommer.
Och en blogg till- Självömkar bloggen. Buhuu. Men ärligt- det är faktiskt en av de bästa bloggarna, just för att bloggaren bakom kan och vågar stå för det den känner. Och dessutom är ju bloggaren chef över sin egen blogg, och får där med skriva vad den vill. Och dessutom kan en självömkarblogg beskriva med ord det man knappt själv kunde tänka.

Vilken blogg är Du?

Men, lite surt är det ändå. Har lixom gått hela kvällen och känt mig lite så där halv-buttrig, gnällig och, ja, lite lagom sur. Men ändå hållit mig från att vara otrevlig. Jag har haft en känsla av bitterhet, irritation och missnöje. Men ändå inte kommit fram till varför. Det har bara funnits där därför.
Så kom tanken- aha! Ta och skriv av dig på bloggen, muttra, skäll, gapa, var spydig, skicka gliringar och pikar. låt djävulen i dig tala.
Visst, loggade in på blogg.se, i samma veva pep det i telefonen. SMS- från helvete. Tänkte jag.
Öppnade telefonen... Sara med bäbismagen! Och i samma sekund försvann alla de där ilskna idéerna jag hade. Konstigt att det som nyss fanns inte längre finns. Som tex. min hunger, den var inte alls här nyss. Nu är den här ordentligt. Typiskt.

Men jag känner mig ändå lite depp...

Haha, jo Karin, jag sa för nån vecka sen att jag ville iväg å sola,  för att slippa vara så blek och glåmig, men om jag ber dig sola först, så kanske du tar upp de elaka djuren innan det är min tur? Dessutom blir det ju dubbelt tvättat när både du o jag tvättat det. Lite mer säkert känns det som.

Och Kajsa, nog finns det fler sätt att få skabb! :-D
Men eftersom att jag var i Åre under rehab i fem veckor o inte träffade så många kunde man rätt säkert säga att det kom ifrån solariet... Men annars kan det ju smitta genom ett vanligt handslag. Sexuellt umgänge. Ja, hudkontakt. Det är ingen direkt hög flirtfaktor på att skicka ett sms med texten "Du borde testa dig.... Mot skabb".
Men inte genom kramar, för skabb får man tack o lov inte ovanför halsen. Dont ask me why.

Och för det tredje. Nu slutar vi prata skabb. Det är faktiskt  ä c k l i g t.

Hade ju helt glömt, var ju någon som frågade om skabben, och hur man kan få det...  Jag visste inte ens att man kunde ha skabb, och tydligen är det inte så vanligt heller, eftersom att det tog sju doktorer och fyra månader innan nån fattade vad det var för utslag man gick omkring med. Men helvete vad det kliades. Och snacka om att känna sig som en sliskig smittbärare. I FYRA månader. Man ska bara vara glad att jag var sjukskriven och inte var upp i så mkt folk. Annars hade det nog kunnat blivit en riktig skabb-epedemi. Var sjukskriven från både dagis och ålderdomshemmet. Aja, det är ju inte så nog ändå. Frågan är ju mer... Hur får man skabb?
Rätt enkelt. Man kan få det genom att sola solarium. Även fast att man tvättat det själv innan man lägger sig där så kan man ju ha missat nån milimeter. Och där, just där trivs de jätte bra! Varmt och gott! Så i god tro la jag mig i ett solarium för att få lite härlig brunfärg, det jag inte visste då var att där låg inte bara jag, utan även andra som ville ha lite värme. Nej. Det är så äckligt så nu vill jag inte skriva mer om det. Jag fick iaf mer klåda än vad jag blev brun. Så nu går jag hellre blek än solbränd av ett solarium.

Teo & Världens bästa "mammomma" uppe i buan för att buföra hem på byn!

Vi har beställt en resa! Ska bli så... Annorlunda, roligt, spännande och härligt! Det är nästan så att man vill börja packa eller köpa grejer inför den redan nu!
Jag, Jimmy, Teo och resan. Vi fick biljetten här om dagen, så nu är det bara att förvara den på ett säkert ställe. Så den 17 juni bär det av! Vi får hoppa att det går bra med lillpysen å allt, men då är han ju nästan 2, så det blir nog roligt för honom oxå!
Å gud så spännande. Resans mål är ännu hemligt. Men det är något av det vackraste man kan få uppleva, om man frågar mig. Ett annat land. Andra dofter. Andra ljud. Något nytt att se.