Knack Knack...
Ja, så knackade det på dörren. Och in kom... Magsjukan. Vilken undebar tajming till jul!
Skulle ha firat lilla julafton nere hos mamma o pappa ikväll, men julmat och gammeltomte... Men icke. Istället har vi legat som döda sälar i soffan hela bunten. Teo började spy i natt runt tolv, och sen fortsatte det till klockan sex i morse då vi äntligen kunde få sova lite allihopa... Och när det blir lite sömn om nätterna blir ju även dagarna sega, TACK GODE NÅGON att vi har så underbart snälla barn! Inte ett gnäll eller gnissel trots nerspydda kläder och andra händelser så är de så nöjda och glada!
Julafton i morgon.. Vi sitter i karantän... Kul jul. Det var inte rikigt så här det skulle bli första julen med två barn.
Men istället för att fira jul i morgon så sköt vi upp det tills på juldagen, TACK snälla svärmor för det! :-)
Skulle ha firat lilla julafton nere hos mamma o pappa ikväll, men julmat och gammeltomte... Men icke. Istället har vi legat som döda sälar i soffan hela bunten. Teo började spy i natt runt tolv, och sen fortsatte det till klockan sex i morse då vi äntligen kunde få sova lite allihopa... Och när det blir lite sömn om nätterna blir ju även dagarna sega, TACK GODE NÅGON att vi har så underbart snälla barn! Inte ett gnäll eller gnissel trots nerspydda kläder och andra händelser så är de så nöjda och glada!
Julafton i morgon.. Vi sitter i karantän... Kul jul. Det var inte rikigt så här det skulle bli första julen med två barn.
Men istället för att fira jul i morgon så sköt vi upp det tills på juldagen, TACK snälla svärmor för det! :-)
dålig dag
Hade en pissdag igår, från morgon till kväll. Klev väl helt enkelt upp på fel sida. Dagen blev dock lite bättre när Veronica o Albin kom o hälsade på en sväng. Blev lite lek och måleri med ansiktsfärg, bilderfinns på http://versun.blogg.se .
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Cowboy
Våran lille tomte-cowboy...
Tick Tack
Jag väntar på nåt... Jag undrar vad....
En helt ny värld.
Ja, det är sant. Jag har hittat en helt ny värld.
Som ni kanske vet så har jag slutat amma, vilket betyder no more big boobs om nätterna när trötter sover. Men inte bara det, det betyder oxå att jag har fått träffa herr piller burk. Nog skulle jag helst vilja kunna klara mig utan dem för alltid, men min rygg tillåter inte det.
Men i den här nya världen så gör smärtan mig inte lika illa, jag kan till o med bära Zebben utan att det gör nå vidare ont, jag kan sitta ner och faktiskt leka med pysen på golvet, jag kan bära upp tvätten själv, jag kan skratta med lättnad, jag får tillbaka mitt gamla, goda tålamod, jag är en glad, pigg och faktiskt rätt rolig mamma!
...Om ni bara kunde förstå hur det känns, hur det känns de dagarna när det gör så ont att man inte vill gå, man har ont men ingen kan varken se eller känna. Jag ser ju ut som vem som helst... Men jag kan inte vara som vem som helst. Så därför känns det så bra att det faktiskt finns saker som hjälper, saker som gör att mina barn får den mamma de förtjänar.
Som ni kanske vet så har jag slutat amma, vilket betyder no more big boobs om nätterna när trötter sover. Men inte bara det, det betyder oxå att jag har fått träffa herr piller burk. Nog skulle jag helst vilja kunna klara mig utan dem för alltid, men min rygg tillåter inte det.
Men i den här nya världen så gör smärtan mig inte lika illa, jag kan till o med bära Zebben utan att det gör nå vidare ont, jag kan sitta ner och faktiskt leka med pysen på golvet, jag kan bära upp tvätten själv, jag kan skratta med lättnad, jag får tillbaka mitt gamla, goda tålamod, jag är en glad, pigg och faktiskt rätt rolig mamma!
...Om ni bara kunde förstå hur det känns, hur det känns de dagarna när det gör så ont att man inte vill gå, man har ont men ingen kan varken se eller känna. Jag ser ju ut som vem som helst... Men jag kan inte vara som vem som helst. Så därför känns det så bra att det faktiskt finns saker som hjälper, saker som gör att mina barn får den mamma de förtjänar.
Barna´
Söndag den 7 decemer 2008- och ett tag sen jag skrev. Sist jag skrev var på min födelsedag, så nu är man alltså 25år ung, tvåbarns mor och har en av de bästa perioderna i mitt liv. Så det kan helt enkelt inte bli så mycket bättre!
Födelsedagen blev riktigt lugn, från morgon till kväll. Kanske inte riktigt så som man vanligt vis firar sin 25-årsdag, men jag själv tyckte att det var alldeles lagom.
Selina o Tuva var här mesta delen av dagen och lekte med både mig, pysen och proppen. ibland kan man känna att man inte orkar vara barnvakt, att man har fullt upp med sina egna barn, men sanningen o säga så är det jätte roligt när de här två trollungarna är här och hälsar på! Och dessutom så underlättar det ju en hel del eftersom att dom leker så bra tillsammans! ...Ja, förutom små tjyvnyp som Teo kan ge Tuva... Men en vacker dag så lär nog Tuva ryta ifrån hoppas jag!
Justja, under dagen iaf så hann vi med en massa saker! Vi var ute o lekte i snön, pysslade med modellera, bakade pepparkakor, badade bubbelbad, åt en mysig middag o sen tittade barnen på julkalendern. En mysig dag helt enkelt.
Lite tårta...
...och lite pepparkaka...
Födelsedagen blev riktigt lugn, från morgon till kväll. Kanske inte riktigt så som man vanligt vis firar sin 25-årsdag, men jag själv tyckte att det var alldeles lagom.
Selina o Tuva var här mesta delen av dagen och lekte med både mig, pysen och proppen. ibland kan man känna att man inte orkar vara barnvakt, att man har fullt upp med sina egna barn, men sanningen o säga så är det jätte roligt när de här två trollungarna är här och hälsar på! Och dessutom så underlättar det ju en hel del eftersom att dom leker så bra tillsammans! ...Ja, förutom små tjyvnyp som Teo kan ge Tuva... Men en vacker dag så lär nog Tuva ryta ifrån hoppas jag!
Justja, under dagen iaf så hann vi med en massa saker! Vi var ute o lekte i snön, pysslade med modellera, bakade pepparkakor, badade bubbelbad, åt en mysig middag o sen tittade barnen på julkalendern. En mysig dag helt enkelt.
Lite tårta...
...och lite pepparkaka... Som en kratta
...Har sovit som en kratta i natt. Båda barnen i sängen, klistrade upp efter mig på en varsin sida. Zebben brukar oftast inte sova hos oss alls, han sover ju gott i spjälsängen. Men nu när han varit förkyld och med en släng av krupp så har vi haft han i sängen. Pysen brukar komma tassandes på morgonkvisten för att mysa ner sig mellan mig o Jimmy. I natt kom han mitt i nattkvisten istället. Det är ju mysigt att ha de små kottarna hos en, men det vore ju ännu mysigare om man slapp vakna som ett stelfruset cementblock om mornarna.
Idag är det ju tydligen min dag, så idag bjöds det på sovmorgon och fika på säng. Varm choklad och macka! Längtade direkt efter chokladen, men tydligen var det någon annan som var snabbare- Pysen. Han var snabbare men hade inte beräknat att muggen skulle vara så tung. Så all choklad fick sängen dricka upp. Vi blev utan- Både jag och Teo.
Men, men, sånt är livet.
Upp o hoppa blev det iaf efter det... Ja, förutom proppen som fortsatte sin sömn helt opåverkad av oss andra. Mamma kom förbi en sväng med paket, pengar och en jätte fin blomma!
Snön vräker ner och vi tyckte det var dags att ta fram skotern, så Jimmy o Teo gick iväg för att hämta den medan jag myste ner mig breve Zebben och slumrade ytterligare nån minut. Så skönt!
Hörde sen hur det bullrade ute på bron. Moffen, Tuva, Selina, Jimmy och Teo kom hem igen. Så, dags för tårta och kaffe!
Barnen lekte och slogs om vart annat, mest Teo som blev frustrerad över att leka mamma-pappa-barn. Den leken var inte hans favorit, han ville leka kurragömma. Ögonen grusade sig på honom och straxt efter tolv slog han igen sina blå, pappa, tuva o selina gick hem för att leta reda på lite tomtar, Jimmy gick på dagis för att jobba... Jag o Zebben stannar hemma och leker trötta sälar som sover. Han vann, för han sover.
Ikväll blir det lite tacos och annat smörj, men hoppas på en lugn födelsedag då kroppen känns rätt slut... Utan någon som helst anledning. Det är mycket roligare att vara trött o slut om man har en anledning till det. Så det så.
Idag är det ju tydligen min dag, så idag bjöds det på sovmorgon och fika på säng. Varm choklad och macka! Längtade direkt efter chokladen, men tydligen var det någon annan som var snabbare- Pysen. Han var snabbare men hade inte beräknat att muggen skulle vara så tung. Så all choklad fick sängen dricka upp. Vi blev utan- Både jag och Teo.
Men, men, sånt är livet.
Upp o hoppa blev det iaf efter det... Ja, förutom proppen som fortsatte sin sömn helt opåverkad av oss andra. Mamma kom förbi en sväng med paket, pengar och en jätte fin blomma!
Snön vräker ner och vi tyckte det var dags att ta fram skotern, så Jimmy o Teo gick iväg för att hämta den medan jag myste ner mig breve Zebben och slumrade ytterligare nån minut. Så skönt!
Hörde sen hur det bullrade ute på bron. Moffen, Tuva, Selina, Jimmy och Teo kom hem igen. Så, dags för tårta och kaffe!
Barnen lekte och slogs om vart annat, mest Teo som blev frustrerad över att leka mamma-pappa-barn. Den leken var inte hans favorit, han ville leka kurragömma. Ögonen grusade sig på honom och straxt efter tolv slog han igen sina blå, pappa, tuva o selina gick hem för att leta reda på lite tomtar, Jimmy gick på dagis för att jobba... Jag o Zebben stannar hemma och leker trötta sälar som sover. Han vann, för han sover.
Ikväll blir det lite tacos och annat smörj, men hoppas på en lugn födelsedag då kroppen känns rätt slut... Utan någon som helst anledning. Det är mycket roligare att vara trött o slut om man har en anledning till det. Så det så.