Däckad AB
Har legat i snor, hosta, halsont o feber sen i onsdags. Fortfarande inte det minsta roligt. Försökte mig ute en liten stund under lördagen så att Zebben skulle få i sig lite frisk luft. Första turen på längdskidor för lillpyret. Gick ju hur galant som helst med lite hjälp och hejjarklackande från Kusin Ellen å momma. Blev en kort med trevlig tur, sen hem till mamma o pappa för att fika. Men det blev inte så mycket av fikat. Zebben lekte o busade på golvet å så började han hel plötsligt gråta över att han hade ont i armen. Gråten blev bara värre o värre, så att det var något fel som var trasigt var inte så svårt att förstå. Så. Mot akuten.
Värdens piggaste mamma.... Zebben fick sig alvedon, och somnade sen i soffan. Både av trötthet, utmattning och kanske att dosen alvedon var högre än beräknat. Jag och siffror går inte så bra ihop. Men för det här gången var det ju bra, tydligen så man skulle göra när de får så där akut ont av ngn anledning.... Pjuh.
Packade en väska och åkte mot Östersund, straxt utanför byn mötte jag Veronica o Lennart som var på väg hem med Teo. De hade lånat honom över dagen så att mamman här i huset skulle få vila.
Veronica bytte iaf bil o följde med mig in på akuten.
Tusen tack för det. Och tusen tack för att man har möjligheten att ha sånna vänner.
Zebben sov hela vägen in på akuten, tack o lov. Annars hade det blivit en lång, lång resa in för honom. Väl inne på akuten var det folk både här o där, men eftersom att småbarn har förtur tog det inte speciellt lång tid innan vi fick hjälp. Zebbens armbåge hade åkt ur led. Doktorn försökte vända tillbaka den, men det funkade inte riktigt så vi blev skickade ner på röntgen. Ingen hit alls om man frågar Zebben, trött o hungrig så skulle han behöva plåtas mitt i allt!
När den historian var slut kunde man konstatera att det inte var någon spricka eller skada på skelettet och vi fick åka hem. På ett ungefär så.
Middag på Max o sen raka spåret hem!
Under söndan låg jag under täcket hela dagen, Jimmy var iväg nånstans med nån snöslunga av nå slag. Skulle inte ta så lång tid. Och det kan jag nu så här i efterskott tala om, att lång tid, det är rätt så relativt. Men facit i hand kan jag oxå säga att söndagens samvaro av familjeliv lyste med sin frånvaro. Han hade med sig Zebben på sitt lilla äventyr o jag o Teo nöjde oss med tv-tittande.
Och så måndag, skulle ha jobbat idag, men. Näe. Har sovit bort fyra dagar totalt nu. Och skiten ger sig inte!! Skulle ha jobbat i morgon oxå, men. Näe. Här rinner snoret för fulla muggar, näsan nyser och halsen hostar.
Men det lä väl bara kunna bli bättre.
Värdens piggaste mamma.... Zebben fick sig alvedon, och somnade sen i soffan. Både av trötthet, utmattning och kanske att dosen alvedon var högre än beräknat. Jag och siffror går inte så bra ihop. Men för det här gången var det ju bra, tydligen så man skulle göra när de får så där akut ont av ngn anledning.... Pjuh.
Packade en väska och åkte mot Östersund, straxt utanför byn mötte jag Veronica o Lennart som var på väg hem med Teo. De hade lånat honom över dagen så att mamman här i huset skulle få vila.
Veronica bytte iaf bil o följde med mig in på akuten.
Tusen tack för det. Och tusen tack för att man har möjligheten att ha sånna vänner.
Zebben sov hela vägen in på akuten, tack o lov. Annars hade det blivit en lång, lång resa in för honom. Väl inne på akuten var det folk både här o där, men eftersom att småbarn har förtur tog det inte speciellt lång tid innan vi fick hjälp. Zebbens armbåge hade åkt ur led. Doktorn försökte vända tillbaka den, men det funkade inte riktigt så vi blev skickade ner på röntgen. Ingen hit alls om man frågar Zebben, trött o hungrig så skulle han behöva plåtas mitt i allt!
När den historian var slut kunde man konstatera att det inte var någon spricka eller skada på skelettet och vi fick åka hem. På ett ungefär så.
Middag på Max o sen raka spåret hem!
Under söndan låg jag under täcket hela dagen, Jimmy var iväg nånstans med nån snöslunga av nå slag. Skulle inte ta så lång tid. Och det kan jag nu så här i efterskott tala om, att lång tid, det är rätt så relativt. Men facit i hand kan jag oxå säga att söndagens samvaro av familjeliv lyste med sin frånvaro. Han hade med sig Zebben på sitt lilla äventyr o jag o Teo nöjde oss med tv-tittande.
Och så måndag, skulle ha jobbat idag, men. Näe. Har sovit bort fyra dagar totalt nu. Och skiten ger sig inte!! Skulle ha jobbat i morgon oxå, men. Näe. Här rinner snoret för fulla muggar, näsan nyser och halsen hostar.
Men det lä väl bara kunna bli bättre.
Tiga är guld
Att tala är silver, men tiga är guld. Det borde jag försöka lära mig.
För några veckor sen på jobbet när vinterkräksjukan bröt ut tog jag det hela med ro, för vi brukar sällan få magsjuka. Iaf inte jag. Åkte hem från jobbet den fredan o kräktes i kör tillsammans med barnen medan Jimmy var på skalet o spelade. Han klarade sig inte heller helt bra, fick ha med sig en hink upp på scen, ut i fall att. Men hinken slapp påfyllning under helgens gång.
Så nu i veckan när jag jobbade började vi prata om influensan. Men nå sånt har jag aldrig haft, blir sällan förkyld. Trodde jag ja. Åkte hem och fyllde på värmen i kroppen till närmare 40.
Så, till nästa sjukdomsdiskussioner. Ska jag tiga. Och där efter hålla mig frisk.
Helgen blir med andra ord oxå rätt lugn, snällaste Veronica har lånat med sig Teo in på Storsjöbadet tillsammans med Albin o Emil. Så där är lyckan gjord. Även om Teo till en början var lite skeptisk, för det är ju bajs i vattnet där... Var han fått det ifrån vet jag inte, men små grytor har ju oxå öron!
Zebben blev nöjd över o stanna hemma o få äta frukost i vardagsrummet, har vi tur idag så kanske det kan bli en sväng ut... Om min hals håller... Det är som glasskärvor i den.
Hade en toppen mysig dag i onsdags med familjen, selade för Rappe och tog släden upp efter ån. Jimmy körde, jag gick, Teo åkte längd o Zebben tolkade med snowracer. For upp till skoterstugan där vi blev bjuden på grillad korv o hamburgare. Sånna dagar kan livet knappast bli bättre, Inte så ofta vi är ledig samtidigt jag o Jimmy, men ännu viktigare då att göra något tillsammans de dagarna!
Jag har väl haft lite svårt för o definiera de roliga man ska göra tillsammans, då jag gärna ser att vi ska städa så fort vi är lediga samtidigt... Jimmy har inte riktigt hittat samma glädje o poäng i det hela... Men vi får dela på det, Hälften ute hälften inne helt enkelt!
I natt kommer han hem, så både jag o barnen längtar!
Underligt det där, man blir som mer kär när den andre är lite på avstånd. Mycket klurigt, men bra. Så man får känna att man saknar lite. Sen att det är varje helg, det kan vara i det tätaste laget. Men nästa helg är vi lediga båda två!!! Både lördag o söndag, inte illa alls, får se om det blir en tur till Höglunda o skotersafarin...
För några veckor sen på jobbet när vinterkräksjukan bröt ut tog jag det hela med ro, för vi brukar sällan få magsjuka. Iaf inte jag. Åkte hem från jobbet den fredan o kräktes i kör tillsammans med barnen medan Jimmy var på skalet o spelade. Han klarade sig inte heller helt bra, fick ha med sig en hink upp på scen, ut i fall att. Men hinken slapp påfyllning under helgens gång.
Så nu i veckan när jag jobbade började vi prata om influensan. Men nå sånt har jag aldrig haft, blir sällan förkyld. Trodde jag ja. Åkte hem och fyllde på värmen i kroppen till närmare 40.
Så, till nästa sjukdomsdiskussioner. Ska jag tiga. Och där efter hålla mig frisk.
Helgen blir med andra ord oxå rätt lugn, snällaste Veronica har lånat med sig Teo in på Storsjöbadet tillsammans med Albin o Emil. Så där är lyckan gjord. Även om Teo till en början var lite skeptisk, för det är ju bajs i vattnet där... Var han fått det ifrån vet jag inte, men små grytor har ju oxå öron!
Zebben blev nöjd över o stanna hemma o få äta frukost i vardagsrummet, har vi tur idag så kanske det kan bli en sväng ut... Om min hals håller... Det är som glasskärvor i den.
Hade en toppen mysig dag i onsdags med familjen, selade för Rappe och tog släden upp efter ån. Jimmy körde, jag gick, Teo åkte längd o Zebben tolkade med snowracer. For upp till skoterstugan där vi blev bjuden på grillad korv o hamburgare. Sånna dagar kan livet knappast bli bättre, Inte så ofta vi är ledig samtidigt jag o Jimmy, men ännu viktigare då att göra något tillsammans de dagarna!
Jag har väl haft lite svårt för o definiera de roliga man ska göra tillsammans, då jag gärna ser att vi ska städa så fort vi är lediga samtidigt... Jimmy har inte riktigt hittat samma glädje o poäng i det hela... Men vi får dela på det, Hälften ute hälften inne helt enkelt!
I natt kommer han hem, så både jag o barnen längtar!
Underligt det där, man blir som mer kär när den andre är lite på avstånd. Mycket klurigt, men bra. Så man får känna att man saknar lite. Sen att det är varje helg, det kan vara i det tätaste laget. Men nästa helg är vi lediga båda två!!! Både lördag o söndag, inte illa alls, får se om det blir en tur till Höglunda o skotersafarin...
Tisdag 22/2
Efter en jobbhelg så är det rätt skönt med vardag så man får vila o vara lite ledig!
Barnen o jag är hemma idag, ska försöka S T Ä D A. Jag har försökt med det de senaste dagarna, dock utan resultat. Hoppas det går bättre idag... Hade en plan på att vänta ut Jimmy, så han tog tag i det hela, men sen slog det mig att det kan bli en orättvis och en evighets lång väntan. Han får sköta utejobbet så tar jag innejobbet. Idag iaf.
Undrar just hur det kan sitta så långt in, det här med o komma igång. Både städning o träning har samma inverkan tydligen. Å när klockan närmar sig tolv på natten kan jag ligga i sängen o tänka "oj, va sugen jag blev på ut o springa" eller "näemen, nu hade det varit perfekt att städa lite...Eller kanske pyssla med lite papper?".
DÅ, mitt i natten, känns sånna saker så himla enkla att göra, synd bara att det är mer eller mindre omöjligt just då.
Förmodligen är det därför det känns så lätt, för att jag vet att det inte är riktigt rimligt om jag ska vara en levandes människa dagen därefter.
Himlans fint väder är det ute iaf, men något för kallt för att sticka ut skallen i. Får vänta fram på dagen att solen värmer lite så ska nog jag och mina småtroll kunna trolla på oss längdskidor o ut en sväng. Nåja, det där lät ju ambitiöst. Teo kan hoppa i längddojjorna så går jag o Zebbe o hejjar på.
Jimmy är i Klövsjö o jobbar. Snickrar kallas det visst. Försökte med all min makt att få honom hemma idag, men... Ja, han är på jobbet nu iaf. Vi har en envis och fruktansvärd talang till o passa på att jobba när den andre är ledig. För i morgon har Jimmy sin lediga dag... Och jag... Jobbar! Sen åker han vart det nu var nånstans å ska leka rockstjärna tors-sön... Kan ha varit Ramundberget eller nå liknande.
Känner ni Agust? Eller har ni nån gång sett Agust? En liten (men tjock) lite kanin.
Han har hamnat i trotsåldern, tonåren och separationsåldern. Och helt enkelt tagit sitt pick o pack å rymt från stallet.
Känns som om det går lite väl hårt åt djuren nu. Men att Agust ska komma hem igen är jag rätt säker på, så länge inte Mickelräv blir sugen på kvällsfika,
Å så vill jag ha en islandshäst. En islandshäst. En islandshäst. Trodde väl aldrig att det var möjligt, men omöjligt var det iaf inte. Så har ni nån i rockärmen som ni vill bli av med, så är det bara att langa hit.
Hör hur barnen städar där uppe... Jag föregick med gott exempel o började städa, men sen kom jag helt plötsligt av mig... Kanske ska fortsätta med mitt goda exempel istället för att sitta här.
Barnen o jag är hemma idag, ska försöka S T Ä D A. Jag har försökt med det de senaste dagarna, dock utan resultat. Hoppas det går bättre idag... Hade en plan på att vänta ut Jimmy, så han tog tag i det hela, men sen slog det mig att det kan bli en orättvis och en evighets lång väntan. Han får sköta utejobbet så tar jag innejobbet. Idag iaf.
Undrar just hur det kan sitta så långt in, det här med o komma igång. Både städning o träning har samma inverkan tydligen. Å när klockan närmar sig tolv på natten kan jag ligga i sängen o tänka "oj, va sugen jag blev på ut o springa" eller "näemen, nu hade det varit perfekt att städa lite...Eller kanske pyssla med lite papper?".
DÅ, mitt i natten, känns sånna saker så himla enkla att göra, synd bara att det är mer eller mindre omöjligt just då.
Förmodligen är det därför det känns så lätt, för att jag vet att det inte är riktigt rimligt om jag ska vara en levandes människa dagen därefter.
Himlans fint väder är det ute iaf, men något för kallt för att sticka ut skallen i. Får vänta fram på dagen att solen värmer lite så ska nog jag och mina småtroll kunna trolla på oss längdskidor o ut en sväng. Nåja, det där lät ju ambitiöst. Teo kan hoppa i längddojjorna så går jag o Zebbe o hejjar på.
Jimmy är i Klövsjö o jobbar. Snickrar kallas det visst. Försökte med all min makt att få honom hemma idag, men... Ja, han är på jobbet nu iaf. Vi har en envis och fruktansvärd talang till o passa på att jobba när den andre är ledig. För i morgon har Jimmy sin lediga dag... Och jag... Jobbar! Sen åker han vart det nu var nånstans å ska leka rockstjärna tors-sön... Kan ha varit Ramundberget eller nå liknande.
Känner ni Agust? Eller har ni nån gång sett Agust? En liten (men tjock) lite kanin.
Han har hamnat i trotsåldern, tonåren och separationsåldern. Och helt enkelt tagit sitt pick o pack å rymt från stallet.
Känns som om det går lite väl hårt åt djuren nu. Men att Agust ska komma hem igen är jag rätt säker på, så länge inte Mickelräv blir sugen på kvällsfika,
Å så vill jag ha en islandshäst. En islandshäst. En islandshäst. Trodde väl aldrig att det var möjligt, men omöjligt var det iaf inte. Så har ni nån i rockärmen som ni vill bli av med, så är det bara att langa hit.
Hör hur barnen städar där uppe... Jag föregick med gott exempel o började städa, men sen kom jag helt plötsligt av mig... Kanske ska fortsätta med mitt goda exempel istället för att sitta här.
Igen!
Hade näst intill glömt bort att jag hade en blogg. Sen kom jag på att jag saknade den. Och hur smidigt det är med alla minnen som den spar åt oss. Familjen disträ. Knappt man kan komma ihåg åldrarna på barnen... Men det är för att tiden går så fort när man har roligt, Inte konstigt alls.
För att påminna mig själv om några år när jag kan gå in här o läsa så kan jag skriva om flytten. Nog för att jag sa att jag ville flytta om skolan lades ned. Söderut.
Båda sakerna stämde ju, sen är ju alla avstånd relativa. Men vi flyttade, och hamnade söderut. Har egentligen ingen aning egentligen, men jag låtsas att det är söder ut iaf. Rakt över vägen.
Att sälja huset gick fortare än tänkt och planerat, men tacksamt mottaget.
Nu bor vi alltså nere på "hemgårn" Oppi Lars. Var med skräckblandad förtjusning som grejerna åkte ner hit en efter en. Men vi trivs bra, och jag hoppas mormor o morfar är nöjda med att det är vi som bor här <3
Allt blev iaf mycket lättare, närmare hästarna o djuren, längre från väg och trafik. Det är vårt lilla paradis.
Saker som ska göras får vi ta eftersom, bit för bit... Å ut o leta renoveringspengar i diken. Eller panta flaskor,
Det är väl själva den vad det ska kosta kulor för att kunna få till det med allt.
Fick hjärtsnurp vid januarimånads räknebetalning... Oklokt va pengar som rullade iväg. Ingen mer sån månad, tack.
Jag har fått ny tjänst på korttidsboendet Bergsgården i Svenstavik, 50% och trivs som fisken i vattnet.
Jimmy leker fortfarande allt i allo. Snickrar, fäller träd, mjölkar, spelar med FEEJK å sånt. Sist jag såg honom såg han ut att må bra iaf.
Har haft besök av fina familjen Hanning tor-fre. Alltid lika avslappnat o lättsamt. Det är rätt häftigt med vänner som man kan umgås med genom o sova en middagslur tillexempel.
Och barnen, som är jämngamla med våra, lekte utan några som helst bekymmer. Enda bekymret kan vara kojan de byggde, å smyckade med julgranskulor och glitter. Har sällan skådat ett så glittrigt krypin!
Just nu har jag däremot heller inte sett ett så pass glittrigt golv... Dammsugaren ska väl ha lite föda idag oxå, så det passar väl bra så här på en fredag.
Jimmy är inne i Ösd o spelar på Plaza fre o lör, kommer hem på söndag, men då är nog jag mest troligt på jobb... Å när jag kommer hem åker han o leker bonde i Klövsjö.
Sällan jag behöver fundera över vad jag ska säga/skriva... Sånt brukar oftast komma efteråt för min del, och då helst saker jag inte borde sagt, gjort eller skrivit.
Men nu är det nästan så maskineriet får arbeta igen, kan hända det blir hjärn-träningsvärk i morgon, Ska bli spännande att se hur det slår ut.
Bästa Ellen kommer hit i kväll, ska ha barnen i morgon medan jag jobbar. Hoppas på fredagsmys... Men först ett helt hus som ska vändas tillbaka. Frågan är -orkar vi det?
Kråkan i Mamma Mu har annars kanske det bästa städknepet -Släck lampan, och tadaa, ingenting syns! Då kan man ju försöka inbilla sig en stund att det är fint. Kruxet är att inte gå någonstans, med risk för att snava på lego/tågbana/bilar/båtar/tåg osv...
Nej. Ska ta mig ett varv och titta.
För att påminna mig själv om några år när jag kan gå in här o läsa så kan jag skriva om flytten. Nog för att jag sa att jag ville flytta om skolan lades ned. Söderut.
Båda sakerna stämde ju, sen är ju alla avstånd relativa. Men vi flyttade, och hamnade söderut. Har egentligen ingen aning egentligen, men jag låtsas att det är söder ut iaf. Rakt över vägen.
Att sälja huset gick fortare än tänkt och planerat, men tacksamt mottaget.
Nu bor vi alltså nere på "hemgårn" Oppi Lars. Var med skräckblandad förtjusning som grejerna åkte ner hit en efter en. Men vi trivs bra, och jag hoppas mormor o morfar är nöjda med att det är vi som bor här <3
Allt blev iaf mycket lättare, närmare hästarna o djuren, längre från väg och trafik. Det är vårt lilla paradis.
Saker som ska göras får vi ta eftersom, bit för bit... Å ut o leta renoveringspengar i diken. Eller panta flaskor,
Det är väl själva den vad det ska kosta kulor för att kunna få till det med allt.
Fick hjärtsnurp vid januarimånads räknebetalning... Oklokt va pengar som rullade iväg. Ingen mer sån månad, tack.
Jag har fått ny tjänst på korttidsboendet Bergsgården i Svenstavik, 50% och trivs som fisken i vattnet.
Jimmy leker fortfarande allt i allo. Snickrar, fäller träd, mjölkar, spelar med FEEJK å sånt. Sist jag såg honom såg han ut att må bra iaf.
Har haft besök av fina familjen Hanning tor-fre. Alltid lika avslappnat o lättsamt. Det är rätt häftigt med vänner som man kan umgås med genom o sova en middagslur tillexempel.
Och barnen, som är jämngamla med våra, lekte utan några som helst bekymmer. Enda bekymret kan vara kojan de byggde, å smyckade med julgranskulor och glitter. Har sällan skådat ett så glittrigt krypin!
Just nu har jag däremot heller inte sett ett så pass glittrigt golv... Dammsugaren ska väl ha lite föda idag oxå, så det passar väl bra så här på en fredag.
Jimmy är inne i Ösd o spelar på Plaza fre o lör, kommer hem på söndag, men då är nog jag mest troligt på jobb... Å när jag kommer hem åker han o leker bonde i Klövsjö.
Sällan jag behöver fundera över vad jag ska säga/skriva... Sånt brukar oftast komma efteråt för min del, och då helst saker jag inte borde sagt, gjort eller skrivit.
Men nu är det nästan så maskineriet får arbeta igen, kan hända det blir hjärn-träningsvärk i morgon, Ska bli spännande att se hur det slår ut.
Bästa Ellen kommer hit i kväll, ska ha barnen i morgon medan jag jobbar. Hoppas på fredagsmys... Men först ett helt hus som ska vändas tillbaka. Frågan är -orkar vi det?
Kråkan i Mamma Mu har annars kanske det bästa städknepet -Släck lampan, och tadaa, ingenting syns! Då kan man ju försöka inbilla sig en stund att det är fint. Kruxet är att inte gå någonstans, med risk för att snava på lego/tågbana/bilar/båtar/tåg osv...
Nej. Ska ta mig ett varv och titta.