I mitten av sommaren.
Vet inte riktigt var vi befinner oss, om det är i början, mitten eller slutet av sommaren. För vissa dagar är det vår, andra högsommar för att sen slå om till total höst.
Men egentligen kvittar det, speciellt idag. I dag kvittar det totalt var vi håller hus. Jag vet att jag ska börja jobba den 22 agusti, det räcker så. Mer tänker vi inte på det.
Känner mig riktigt konstig idag, har gjort hela dagen. Allt lixom snurrar i någon slags slowmotion. Inte ens väggarna står stilla. Men det går kanske över, eller så dör jag. Den som lever får se brukar den vise säga.
Förbannar mig själv över hur lite jag bloggar och om hur mycket i minnesväg som går förlorat bara för att jag är född i latmaskens tecken. Det är alltid så lätt att vara efterklok. Det är min specialité!
Det sägs ju att alla är bra på något, så det får väl vara min så där grej. Oeftertänksamhet.
Jag minns i alla fall att vi spenderat en vecka i Bulgarien den här sommaren. Men mer än så har vi nog inte gjort. Skrotat på här hemma, har fått till ett sovrum eller två, men ändå inte så där precis som man vill ha det. Men jag tror jag väntar med o bli nöjd tills det är höst på riktigt. Det känns som om allt blir bättre då, bara det är höst. Jag väntar.
Ett vardagsrum har vi oxå hittat här i huset. Man önskar och tror att renovering mest för med sig glädje och förväntan. Men riktigt så är det inte när man tar över sin mormors hus. Allt sitter i saker och väggar. Mormors liv är ju i det här huset. Å så kommer vi, familjen kaos och rör om från övervåning till källare. Synd att vi inte är kompis med Johnny och Mattias, jag hade kunnat bjuda dom på kaffe och lite mat å de hade i gengäld kunnat knäppa med fingrarna så vi fått allt klart här hemma. Men ser ju själv på teven hur fort allt går. En timme å så har de renoverat ett helt hus. Jag säger att de är välkomna hit!
Grabbarna grus har varit på dagis idag, jag har jobbat på kontoret. Kom hem och vill lixom bara vara. Lever i ett vakum. Blev dock ryckt ur det under en fyra minuters period då pojkarna hade en trumkonsert uppe på ladgårdsbron.
Nu vill jag ut o åka häst o vagn.
Men egentligen kvittar det, speciellt idag. I dag kvittar det totalt var vi håller hus. Jag vet att jag ska börja jobba den 22 agusti, det räcker så. Mer tänker vi inte på det.
Känner mig riktigt konstig idag, har gjort hela dagen. Allt lixom snurrar i någon slags slowmotion. Inte ens väggarna står stilla. Men det går kanske över, eller så dör jag. Den som lever får se brukar den vise säga.
Förbannar mig själv över hur lite jag bloggar och om hur mycket i minnesväg som går förlorat bara för att jag är född i latmaskens tecken. Det är alltid så lätt att vara efterklok. Det är min specialité!
Det sägs ju att alla är bra på något, så det får väl vara min så där grej. Oeftertänksamhet.
Jag minns i alla fall att vi spenderat en vecka i Bulgarien den här sommaren. Men mer än så har vi nog inte gjort. Skrotat på här hemma, har fått till ett sovrum eller två, men ändå inte så där precis som man vill ha det. Men jag tror jag väntar med o bli nöjd tills det är höst på riktigt. Det känns som om allt blir bättre då, bara det är höst. Jag väntar.
Ett vardagsrum har vi oxå hittat här i huset. Man önskar och tror att renovering mest för med sig glädje och förväntan. Men riktigt så är det inte när man tar över sin mormors hus. Allt sitter i saker och väggar. Mormors liv är ju i det här huset. Å så kommer vi, familjen kaos och rör om från övervåning till källare. Synd att vi inte är kompis med Johnny och Mattias, jag hade kunnat bjuda dom på kaffe och lite mat å de hade i gengäld kunnat knäppa med fingrarna så vi fått allt klart här hemma. Men ser ju själv på teven hur fort allt går. En timme å så har de renoverat ett helt hus. Jag säger att de är välkomna hit!
Grabbarna grus har varit på dagis idag, jag har jobbat på kontoret. Kom hem och vill lixom bara vara. Lever i ett vakum. Blev dock ryckt ur det under en fyra minuters period då pojkarna hade en trumkonsert uppe på ladgårdsbron.
Nu vill jag ut o åka häst o vagn.