Mardröm
Som gräsänka tycker jag livet är rätt okej. Ibland.
Jimmy har ju varit borta rätt mycket under det sista året eftersom han jobbat 100% under veckorna för att sen spela med FEEJK under helgerna. Vilket har varit nästan varje helg, o har han varit spel-ledig så har han mjölkat i stället. Vårat liv funkar rätt bra så.
Men ibland är det mer slitsamt än roligt, det ska jag inte sticka under stolen med. Ibland har jag velat sälja både hus, hem o karl. Som ett enda stort koncept.
Tycker det haglar skilsmässor överallt. Separationer här o där. I och med att jag o Jimmy gifte oss så bygde vi ett extra hinder inför en skilsmässa. Skulle vi av nån som helst obota dum idé någonsin komma på något så galet som att separera, så lär det nog ändå knappt hända. För. Då ska man först beställa papper. Hämta brevet i brevlådan. Öppna brevet. Läsa. Skriva under. Stoppa i nytt kuvert. Hitta frimärke. Posta.
Nej. Alldeles för många faktorer som ska klaffa för att vi ska kunna få det genomfört. Känns skönt. Dessutom är det väl ett halvår- års betänke tid oxå va? Å under den tiden skulle vi säkert hinna glömma bort vad det är vi ska prova. Så, ingen skilsmässa, tack. Det låter alldeles för tråkigt, tungt o onödigt. En mardröm i sig.
Men en annan mardröm är den jag hade i natt. Zeb är ju högt o lågt, här o där å överallt. I natt smet han från gårn med sin spark-motorcykel. Upp på stora vägen och blev påkörd. Det sista jag såg var att han blödde från pannan. Sen vaknade jag. Och ville inte somna om igen. Som tur var så låg han inne hos mig hela natten, så jag kramade, kramade o kramade. För jag vill inte drömma sånna drömmar mer.
Ikväll har vi fredagsmys med en liten stunds dataspelande för Teo medan mamman lagade tacos och Zebben rev sönder böcker. Sånt han tycker är roligt...
Efter maten pös minsta trollen iväg upp på övervåningen och Teo stannade nere med mig. Tyckte det var oroväckande tyst uppe men så hörde jag plötsligt nån som kom sjungandes ner för trappen. Det var en brun liten Zeb. Brun från topp till tå, men mest i ansiktet. Man måste lära sig att när det blir knäppt tyst är något väldigt ovanligt.
Zebben hade knölat i sig en halv chokladkaka. All by him self and his face.
Har jobbat 7.30-14 idag. Å nu är det gjort, är ledig i över en vecka nu, förutom kurs i några timmar på onsdag. Känns skönt. Riktigt skönt. För just nu vill jag bara vara hemma. Har iof att göra ändå, så ledig är väl inte helt rätt. Ledig från en sak för att jobba med en annan. På ett ungefär. Men vi kan få sova tills vi vaknar närmaste veckan iaf!
I morgon är det namngivning på den finaste, tuffaste och envisaste flickan som finns! Inte tuff som i hård, utan tuff som i att kunna kämpa för livet. Inte envis som i tjurig utan envis som i att klara av motgångar. Hon är en sån liten tös som kommer klara livet med glans! Finaste, finaste flickan!
Zeb lämnar jag dock hemma. Men jag o Teo ska dit o mysa!
Funderar på om min pension kommer börja utbetalas snart. Jag är som någon annan pensionär. Hemma, dricker kaffe, längtar efter "Så ska det låta" och sörjer över att "Skavlan" inte går längre på fredagar.
Undra om man skulle kunna få en roll i pensionärsjävlar? Skulle ju vara kul att få göra nå sånt så här på äldre dar.