Äntligen!
Ja, äntligen så är han hemma! Ska bli skönt att få krypa ner o sova bredvid den vackraste karl som finns! Sängen har varit stor och tom, ja, alldeles öde under tiden han varit borta, även om det inte har varit i en evighet som han sovit i Umeå. Men det är ju som man säger, man saknar inte kossan förren båset är tomt.
Ögat ser ut som bläka. Alldeles rött och.. köttigt? Kan man säga så? Ja, jag säger då det iaf.
Stenen han fick i ögat var ingen sten, det var en metallbit från klingan. 6mm lång och 3mm bred, alldeles lagom stor att titta på, men alldeles förfärligt för stor för att ha i ögat.
Men nu är den ju urplockad och bort-tagen.
Har aningen svårt att skriva då jag har en väldig myssjuk karl som pussar mig i nacken så jag får gåshud över hela kroppen.
Nu är det nog dags att borsta tänderna, släcka lampan, pussas, kramas o sovas!
Skönt att det gått bra! Ögon är inte att leka med... pussas vidare ni! kram
Var du in på mitt jobb idag en sväng? Jag tyckte att jag såg dig i ett ögonkast, men det är svårt att se. Hoppas att allt är bra i alla fall.. Kram kram