Moas Allehanda
Har drömt och drömt och drömt samma dröm nu om och om igen.
Varför drömmer jag denna dröm? Drömmer att jag har kvar hästarna här hemma istallet, bara det att jag glömt bort att de står där. Så en dag kommer jag på att "satan, jag har ju hästar". Så jag springer till stallet för att kolla, och där står två magra, ovårdade och minst sagt misskötta hästar. Som jag har GLÖMT!
Så ovårdade och hemska att jag bara vill spy och det känns som om magen vänds ut och in. Sen vaknar jag. Första gången jag drömde den var jag tom tvungen att gå o dubbelkolla i stallet så att det inte var nån stackars häst där. Nu för tiden så vet jag med gott samvete att stallet stått tomt i över två år.
Men varför drömmer jag den här drömmen? Har säkert drömt den tio gånger nu, senast natten som var.
Vet att i drömtydar-språk så står hästen för styrka... Kanske är jag rädd att den styrka jag har är på väg att försvinna? Me do not know. Men jag skulle vilja veta.
Teo var lite gnissig inatt, vaknade runt 22 och var helt färdig, så då fick han komma till mamma o pappas säng för mängder av pussar och kramar. Det var en stund av lycka. Att få ha den lilla kärlekssmulan i vår säng, mellan mig och jimmy. Att få inandas hans doft som var en blandning av bäbis och barnolja. Att få se det lilla ansiktet lysa som en sol när man pussade han bakom örat. Hans lilla hand som for som tussar över våra ansikten. Hans små "ga-ga"ljud. En känsla av total lycka.
Sen somnade han i sin egna säng tillslut. Klockan fyra vaknade han igen och var mampa sjuk, så då fick han komma till oss igen. Vårat lilla kärleksknyte.
Vaknade med en fot i ansiktet klockan halv åtta, då var det dags att vakna.
Jimmy gick på jobbet, jag och Teo njöt av att få busa och mysa i sängen ett tag till.
Vi klev väl upp runt halv nio, och då satte han igång. Och jösses amalia som han satte igång. Han formligen flög fram i sin gåstol, han som förut har hoppat/dragit sig fram sprang nu fram o tillbaka mellan köket och vardagsrummet, drog i de lådor han kom åt i köket, skrek glädjetjut jag aldrig förr har hört. Han var så galen att jag var tvungen att ringa Jimmy o tala om vilken knäppfis vi har. Och hur duktig han blivit över en natt att hantera sin gåstol!
Sen sov han gott i sin säng ett tag tills det var dags för resan till svenstavik, en sväng på sjukhuset med mormor, hälsade på tante och kusin Ea, sa hej till världens bästa och underbaraste Kajsa/gudmor. Sen trodde jag att vi var klar. Misson Svenstavik completed. Men så var det inte. Jag skulle ju på byggvaruhuset. Och dit for jag, och gjorde mig ihågkommen för all framtid. Jag är nog "den där jobbiga kunden med barnet". Skulle ha tusen saker, tusen saker som jag inte visste riktigt vad det var för saker. Så jag gjorde det hela till en gissningslek. Nästan som gissa rita...spring. Fast jag stannade kvar. En stund o en stund till. Tvingade den stackars expediten ut i kylan minst tre gånger. Ställde korkade frågor och var mer eller mindre en pain in the ass. Stackars dom. Och stackars mig. Men mest stackars var det nog om mormor och Teo som fick vänta i evigheter på att den svälliga personligheten Moa hade fått allt klappat och klart.
Men vi tog oss hem- hel och hållen. Subarun fraktade oss raka spåret utan minsta lilla tvekan. En sån bil!
Väl hemma hade min karl lagat yum-yum mat som smakade smasken! (Tortelinigratäng)
Sen kikade han på film, Teo fick gröt, jag pratade i telefon.
Efter det kikade jimmy på mer film, teo satt i gåstolen och skrattade, jag satt vid datorn och beundrade mina karlar.
Lite senare sov Teo, Jimmy kollade fortfarande på film och jag satt som vanligt fastklistrad vid datorn och undrade vilken sida jag skulle surfa in på här näst.
Åja! Jag är ju om möjligt ännu lyckligare idag än igår. Jag ska börja RIDA! Tisdagar på ridhuset ser det utsom. Och jag ska få rida min prinsessa, Messa. Som jag längtar! Dessutom blir det kanske även nån helgdag jag får ut och andas friskluft från hästryggen. Min lycka är total.
Igår var Astas (våran hund) lycka total. Hon lyckades idka samlag med en fin, vit liten hund. De lekte så fint...Tyckte jag. Tills jag såg att de satt fast i varanndra. Jag var då inte så informerad om hundarnas blommor och bin som jag är idag.
Blir det valpar måntro? Att bli eller icke bli. Det är Moa vs Jimmy i den frågan. Jag har en svag känsla av att jag kanske måste lägga mig i den diskussionen.
Jag är förresten glad att jag inte är hund. Akta er för doggystyle, jag blev rädd för den igår.
Nu är det nog natt i stugan.
God natt från Moa vid datorn, Jimmy vid teven och Teo i sängen.
Familjenboije har myskväll, haha ;-)
Varför drömmer jag denna dröm? Drömmer att jag har kvar hästarna här hemma istallet, bara det att jag glömt bort att de står där. Så en dag kommer jag på att "satan, jag har ju hästar". Så jag springer till stallet för att kolla, och där står två magra, ovårdade och minst sagt misskötta hästar. Som jag har GLÖMT!
Så ovårdade och hemska att jag bara vill spy och det känns som om magen vänds ut och in. Sen vaknar jag. Första gången jag drömde den var jag tom tvungen att gå o dubbelkolla i stallet så att det inte var nån stackars häst där. Nu för tiden så vet jag med gott samvete att stallet stått tomt i över två år.
Men varför drömmer jag den här drömmen? Har säkert drömt den tio gånger nu, senast natten som var.
Vet att i drömtydar-språk så står hästen för styrka... Kanske är jag rädd att den styrka jag har är på väg att försvinna? Me do not know. Men jag skulle vilja veta.
Teo var lite gnissig inatt, vaknade runt 22 och var helt färdig, så då fick han komma till mamma o pappas säng för mängder av pussar och kramar. Det var en stund av lycka. Att få ha den lilla kärlekssmulan i vår säng, mellan mig och jimmy. Att få inandas hans doft som var en blandning av bäbis och barnolja. Att få se det lilla ansiktet lysa som en sol när man pussade han bakom örat. Hans lilla hand som for som tussar över våra ansikten. Hans små "ga-ga"ljud. En känsla av total lycka.
Sen somnade han i sin egna säng tillslut. Klockan fyra vaknade han igen och var mampa sjuk, så då fick han komma till oss igen. Vårat lilla kärleksknyte.
Vaknade med en fot i ansiktet klockan halv åtta, då var det dags att vakna.
Jimmy gick på jobbet, jag och Teo njöt av att få busa och mysa i sängen ett tag till.
Vi klev väl upp runt halv nio, och då satte han igång. Och jösses amalia som han satte igång. Han formligen flög fram i sin gåstol, han som förut har hoppat/dragit sig fram sprang nu fram o tillbaka mellan köket och vardagsrummet, drog i de lådor han kom åt i köket, skrek glädjetjut jag aldrig förr har hört. Han var så galen att jag var tvungen att ringa Jimmy o tala om vilken knäppfis vi har. Och hur duktig han blivit över en natt att hantera sin gåstol!
Sen sov han gott i sin säng ett tag tills det var dags för resan till svenstavik, en sväng på sjukhuset med mormor, hälsade på tante och kusin Ea, sa hej till världens bästa och underbaraste Kajsa/gudmor. Sen trodde jag att vi var klar. Misson Svenstavik completed. Men så var det inte. Jag skulle ju på byggvaruhuset. Och dit for jag, och gjorde mig ihågkommen för all framtid. Jag är nog "den där jobbiga kunden med barnet". Skulle ha tusen saker, tusen saker som jag inte visste riktigt vad det var för saker. Så jag gjorde det hela till en gissningslek. Nästan som gissa rita...spring. Fast jag stannade kvar. En stund o en stund till. Tvingade den stackars expediten ut i kylan minst tre gånger. Ställde korkade frågor och var mer eller mindre en pain in the ass. Stackars dom. Och stackars mig. Men mest stackars var det nog om mormor och Teo som fick vänta i evigheter på att den svälliga personligheten Moa hade fått allt klappat och klart.
Men vi tog oss hem- hel och hållen. Subarun fraktade oss raka spåret utan minsta lilla tvekan. En sån bil!
Väl hemma hade min karl lagat yum-yum mat som smakade smasken! (Tortelinigratäng)
Sen kikade han på film, Teo fick gröt, jag pratade i telefon.
Efter det kikade jimmy på mer film, teo satt i gåstolen och skrattade, jag satt vid datorn och beundrade mina karlar.
Lite senare sov Teo, Jimmy kollade fortfarande på film och jag satt som vanligt fastklistrad vid datorn och undrade vilken sida jag skulle surfa in på här näst.
Åja! Jag är ju om möjligt ännu lyckligare idag än igår. Jag ska börja RIDA! Tisdagar på ridhuset ser det utsom. Och jag ska få rida min prinsessa, Messa. Som jag längtar! Dessutom blir det kanske även nån helgdag jag får ut och andas friskluft från hästryggen. Min lycka är total.
Igår var Astas (våran hund) lycka total. Hon lyckades idka samlag med en fin, vit liten hund. De lekte så fint...Tyckte jag. Tills jag såg att de satt fast i varanndra. Jag var då inte så informerad om hundarnas blommor och bin som jag är idag.
Blir det valpar måntro? Att bli eller icke bli. Det är Moa vs Jimmy i den frågan. Jag har en svag känsla av att jag kanske måste lägga mig i den diskussionen.
Jag är förresten glad att jag inte är hund. Akta er för doggystyle, jag blev rädd för den igår.
Nu är det nog natt i stugan.
God natt från Moa vid datorn, Jimmy vid teven och Teo i sängen.
Familjenboije har myskväll, haha ;-)
Kommentarer
Trackback