familjenboije

Jag ska ta o rycka upp mig i bloggandet efter helgen, men just nu blir det bara en snabbis här inne.
Hlea veckan har varit fullspäckad av saker, har hunnit med att träffa Annica B, Henna, Svärmor, Kajsa, syster C, Karin, Annica J, Sandra, Issa, Fia, Veronica och Albin. Å säkert finns det fler... Men som sagt, har haft en vecka med lite rörelse och vettigt meningsutbyte! Jätte kul har det v arit! Men det har blivit lite sömn efter långa dagar, så nu i helgen ska det bli skönt att bara få vara hemma! Vi hade ju bestämt oss för att åka på semester, bara jimmy o jag. Sen kom vi på att vi skulle åka på Garvsyra, å sen hålla oss om kring här i närheten ändå. Men så fick vi inte två platser breve varann, så då avbokade vi det och bestämde oss för bio och en natt på hotell istället. Men så gick det ingen bio som jag ville se, så då hoppade vi bion och tänkte hitta på nå annat å sen sova på hotell. Men då tyckte vi inte att det var värt att sova en natt på hotell- i östersund. Så då tänkte vi att vi skulle sova i Ångsta och handla lite i morgon istället. Men då kom vi på att vi kunde ju lika gärna köpa det vi behöver idag, och sen sova hemma. För det är ju bäst att vakna i sin egen säng.
Så från att ha drömmt oss bort om ett litet äventyr så hamnar vi ändå här hemma, haha. Och vi ska ta oss långa sovmornar, om vi kan. Sen ska ingen av oss lämna gården. För i helgen är vi barnfri, så då ska vi bara ha varann, städa och göra ordning både ute o inne.
Just nu är huset STÖKIGT, för jag har varit i städ-strejk. Jimmy sa vid ett väldigt svagt ögonblick att "du har ju bara Teo". Den meningen kan man tolka på olika vis, jag på mitt. För i det ögonblicket kändes det som om Jimmy var helt ovetandes om att ett hus måste städas och kläder tvättas, barnet matas osv. Så efter den meningen har jag BARA varit med Teo, och de ovanstående som vi hunnit med att träffa!! Jätte kul har det varit, men huset ser som sagt ut där efter oxå... Haha.
Så mycket vänner jag träffat den här veckan har jag knappt träffat på flera månader!
Men, men, nu är våran kärlekskarusell igång igen, så i helgen blir det att MYSA och NJUTA! och... STÄDA! :-D
Pysen ska ju vara hos farmor from idag tills på söndag, och jag har redan saknad i mamma-hjärtat. Jag o Jimmy låg o pratade förut idag, och jag frågade om det blev förjobbigt, kanske vi kan hämta Teo i morgon bitti då?
Han skrattade åt mig... Jag blev lite förnärmad, försökte förklara att Teo säkert kommer att längta ihjäl sig efter mig, och det vill jag ju inte att han ska behöva... Då skrattade han ännu mer, å gav mig en puss... Sen skrattade jag lite jag oxå. För Teo kommer nog inte sakna mig en sekund heller, för uppe på Kullsta gård händer det alltid nå spännande!
Jag lider av fruktansvärda mammasyndrom.

Men idag ska jag minsann ta kort! För nu har jag köpt sproijlans nya batterier, så baske mej om inte kameran vill funka nu då!
Karin har tagit in här i huset, fått låna duschen o sen blivit serverad lunch. Hon borde vara mig evigt tacksam. Så därför håller hon på o plockar av bordet nu. Och sen ska hon koka kaffe- riktigt kaffe.
Efter det får vi se vad som händer. Kanske issa kommer o hälsar på en sväng. Hon är ju ändå hemma från Oslo nu. Men åker igen på lördag, å vi har inte hunnit vara uppe i buan nånting... Men, men. Hon kommer ju hem fler gånger!
Dessutom har hon börjat med en skum sak, man kan tro att hon bor i usat  för, när man avslutar ett telefonsamtal med henne, börjar med att säga puu, hejdå. Så hinner man bara säga "puss", resten av meningen får man säga till kopplingstonensom betyder att hpnlagt på- utan att säga hejdå.
Konstigt, men jag tycker om konstigt, så det gör inte så mkt. Ska ändå reta henne lite för det när hon kommer hit. Kanske jag bara ska svara på halva frågor, och sen låssas att jag lagt på dövörat... Nja. Vi får väl se.

I morgon ska pysen på 1-års kontroll med undersökning o vaccination... Och dessutom fika med V o A!

Äntligen har Teo varit frisk FEM dagar i rad! Ingen feber, ingen hosta, inget gnissel. Bara en sprudlande glad liten pys! Så himla skönt att han är sitt gamla jag igen!
Idag blir det en lugn dag hemma, efter gårdagens rännande kan det vara skönt att bara få sitta hemma, leka inne och kanske hinna pyssla med lite småsaker.

Var till Kajsa igår på ta-vad-du-vill-ha-fika. Hon hade rensat ur sin garderob och gav bort MASSOR av kläder, så jag kom hem en väska full av kläder lyckligare. Tack Kajsa!

Teo har ramlat tillbaka lite i utvecklingen nu när han varit sjuk, han går inte lika mkt längre, några enstaka steg. Lilla kroppen har ju inte orkat träna de sista veckorna. Men istället för att gå har han börjat prata desto mer!
Jag, pappa o Teo åkte upp till buan för några dagar sen, Teo satt i baksätet vänd mot skuffen, och där satt Asta.
Så när vi kommit en bit o jag o pappa blev tysta så hörde vi i baksätet en liten röst säga "Hej Asta".
Men, vad? Jag o pappa skrattade så att tårarna rann, det lät så himla gott med den lilla rösten som pratade i baksätet. Dessutom så var det ju faktiskt en två ords mening!! Om jag är stolt, haha, jodå! ;)

Så till pysens ordbok hör nu:
Mamma=mamma
Pappa=pappa
Lampa= lampa
Ajaj= Aj aj
Boll=boll
Heej tatta = Hej Asta
Takto= traktor
A dett = har du sett
Titta=titta
Heej = Hej
Allå= Hallå
Heddå = Hejdå
Stoo-duen= Stor tuppen (stortån)
Brrmbrrm= Bil
Vov vov= Vovven
Dera = Mera
ack-ack= Tack tack

Och sen är han en hejjare på att ge vanliga pussar o slängpussar!
Mammahjärtat har smält- för länge sen

Våran kamera har sagt upp sig och helt enkelt slutat att fungera. Helt utan förvarning. Så nu kan jag varken ladda upp de bilder som gömmer sig inne i den lilla burken, eller ta nya för den delen. Så snälla Tomten, jag önskar mig en ny kamera... Kanske kan jag få den lite i förskott. Jag skulle bli väldigt glad då. Och så även kanske mina bloggläsare. För att inte prata om Teo som säkert kommer att vilja se sig själv som liten när han blir stor.
Tack på förhand Tomten.

Jaha, så är det början på en ny vecka. Förra veckan var sänd från helvetet, inte ett rätt hade den, men än när svärmor var här på besök då förstås! Det var en undantagets dag den veckan.
I lördags var det cypakutsi, vi hade besök som bestod av Linda, Micke, Stefan, Dennis och Svempa. Vi i det här huset var nog så där roliga att hälsa på. Sura, trötta och alldeles för mkt att göra. Men summa sumarum så överlevde vi alla... Ja, alla förutom vårat tangentbord som dog natten till söndagen av någon outgrundlig anledning och händelse.
Lördagkväll var det ju dans oxå, jag var laddad hela dagen och längtade efter att för första gången kunna festa och vara barnfri. Teo hade fått sängplats hos VÄRLDENS BÄSTA mormor. VAD skulle vi göra utan dig momma?
Men Teo-sjuk som jag är så kunde jag inte slita mig från honom förenst det var dags för honom att sova, men efter en sövd Teo och nydushad Moa kan man ju tycka att festen ska börja. Tvärt om. I och med att Teo sov, jag hade duschat och druckit en cider så gick musten ur mig.Jag fick ont i magen och blev trött. Så min kväll slutade nyktert och halvsurt runt halvtolv på lördagkvällen. Varför måste jag vara en sån Party pooper för?!
Tråkiga, tråkiga mig.
Söndagmorgon kröp sig Teo-abstinensen sig på och jag var tvungen att gå ner till mamma så fort jag fått på mig strumporna med tillhörande klädsel. Såg inte ut som om pysen saknat mig det minsta, typiskt. Men det är ju det bästa betyget en mormor kan få. Att han inte saknat sin mamma eller pappa.
Ja, det var helgen det. Men nu är det som sagt en ny dag med en ny vecka med förhoppningsvis nya krafter.
Jag har varit alldeles slutkörd sista veckorna. Inte kunnat äta, spytt om jag f ått i mig några tuggor och sen haft ont i magen. Diagnos? Magkatarr.
Till helgen ska vi försöka råda bot på min o jimmys sömnbrist, umgängesbrist och ledighetsbrist genom att ta oss en helgs semester bara han och jag. Pysen ska då få vara hos Farmor och mysa!
Hoppas bara det blir av nu... Vet inte riktigt vart vi ska åka, men bort ska vi. Och bo i stuga eller på hotell, det får vi se sen...

Idag blir det lite bilåkning bort mot Svenstavik, Ångsta, Brunflo, Fanbyn och sen hem igen! 

Så idag är dagen för cypakutsi, dagen då byn fördubblas och Skålan förvandlas till ett ställe med fart o fläkt!
Tävling, mat, dans och hela fadderullan!
Klockan ett går startskottet o sen är allt minsann i full gång!
Förhoppningsvis ska Teo få sova hos VÄRLDENS BÄSTA Momma o Moffen, om inte så får han nöja sig med min som sällskap!

Meh. Är för trött för det här. Men ni som inte vet vad ni ska göra idag/kväll... Ta o kom hit!

har inte tid med det här nu.

Men jag hade en fantastisk dag igår. Svärmor var på besök- det klart bästa på länge. Jag hann tom ta en lååång dusch och raka mig under armarna.

Teo har blivit galen och tappat kollen på klockan. Nu vill han vakna kl.4, på morgon. Utan att ta någon som helst hänsyn till att jag är faktiskt död den tiden på dygnet.

Hur länge ska pysen behöva vara sjuk egentligen? Nu är vi inne på femte veckan med feber och hosta. En kur kåvepenin, en kur med Spektramox och där i mellan en hel massa alvedon.
Och jag hatar verkligen att stoppa i han mediciner. Han ska vara frisk, glad och slippa sånt äckel-päckel.
38.5 hade han i temp i morse, igår hade han där runt 39. Och han ska ju inte ha feber när han äter splktramoxen? Vad är det för envisa bassilusker som gömmer sig där inne?
Hans hosta är alldeles slemmig, och håller man i honom så känner man hur det rasslar i hela hans lilla kropp. Livrädd att det ska vara lunginflamation. Men tydligen är det Spektramox man får mot det, så det borde ju bli botat tycker man... Peppar, Peppar...

Nu ska jag pussa o leka med mitt korn!

39,1 var Teo's temp ikväll när det var läggdags, ögonen glansiga och han helt slut. Vad är det för fel på våran pys? Jag vet att ett litet barn kan drabbas av många olika infektioner och virus på en väldigt kort tid, men jag vill veta vad för basilusker som gömmer sig i hans lilla kropp. I morgon blir det kontakt med BVC igen, hoppas att de kan ta lite prover o så. Jag är en sån där hypokondriker-mamma.
Säkert alla läkares värsta skräck, men sån är jag. Take it or leave it.

Har haft en skön kväll med kladdkaka, promenad och kortspelning tillsammans med Annica medan mina båda pojkar kojsade. Är nog dags för mig nu oxå att ta en dusch o hoppa loppan, är ju en dag i morgon oxå, och jag har en massa telefonsamtal att ta i tu med.
Har haft en paus från den yttre världen nu ett tag, stängt av ljudet på telefonen och lagt den ute i bilen. Så idag hade jag 17 obesvarade samtal, 14sms och 7 röstmeddelanden... Men som sagt, jag behövde en paus. Behövde få vara själv med mina tankar, inte höra någon annans.
Sån blir jag ibland. Den här gången drog jag till o med ur hemtelefonen. Man kan säga att mina batterier var slut, orken tröt och jag blev lite av en egoist som inte orkade med andra.
Jag tror inte ens att jag kan be om ursäkt för det, för jag behövde helt enkelt den här stunden.
Ibland är det tungt, även fast att man har det bra...

Nu ska jag orka med mig själv och min familj.

Pysen är fortfarande tussig, snorig och hostig, men febern börjar ge med sig som det verkar. Men det har tagit på honom att vara sjuk, hans som redan var så liten och lätt är nu ännu lättare, så grammen går mer ner än upp. Ändå äter han som en häst, när jag ringde sjukvårdsuppl. här om dagen så frågade de om hur och vad han ätit under dagen, och när jag berättade så skrattade hon och sa att ja, aptiten är det då inget fel på! Och det har hon helt rätt i.
Men jag vill ändå att han ska gå upp i vikt och inte ner...
Dessutom har han sovit lite halvtrassligt nu i några dagar, kommer inte riktigt till ro, och med fulla näsan av snor blir det ju inte lättare. Mamma o pappans pys.

Igår var Teos kusiner här och lekte, underbara barn! Vi var ute på gården och lekte med plastbåten, kokade gräs-soppa och var ute med hundarna. Selina fick ha både Asta och Egon, och skötte det med bravur!
När Tuvan sen somnade i vagnen passade jag, teo och selina på att gå till affären, där tog vi oss en glass och mådde gott! Nästa gång är det Tuvas tur för promenad och glass!
Älskade, älskade barn!

Idag är det lugnt o skönt i stugan, jvärldens bästa momma var o hälsade på över en kopp kaffe tidigare idag, och myste med Teo så klart. Sen så har jag passat på att fixa det sista i sovrummet, gjorde en ordentlig städning där igår, dammade väggar som tak, tvättade fönster, dammtorkade, vädrade sängkläder o gardiner, dammsög o torkade golven, så nu finns där minsann inte många dammkorn!
Idag var det Teos rum som skulle få sig en omgång, måste försöka få till det lite mysigt... Men det är ett så stort rum för så lite saker. Men lite tavlor och sen några mysiga lampor till hösten ska nog göra susen! Det är klart att jag skulle kunna häva alla pysens leksaker inne på hans rum, så skulle det kanske inte vara lika tomt, men jag har hellre dem i vardagsrummet så att man kan göra saker samtidigt som han leker...

Ja, två rum klara, nu är det bara resten kvar...
Så har vi bygt oss en ny bro oxå, den är inte riktigt klar än, Jimmy har stora planer som det ser ut.
Och igår köpte vi ny färg till huset, så nu blir det måla av!
Sen är allt klart... Eller?
Blir man nånsin klar med ett hus? Känns inte riktigt så...

Igår fick vi göra ännu ett besök på akuten för våran lilla pys, och är det inte så, att när man kommer dit med sin ögonsten vill man känna att de som är där för att hjälpa en, oxå vill hjälpa en, inte bara måste?
Ja, dit kommer vi senare iaf.
Men hela den här resan började för över tre veckor sedan då Teo hade feber och var tussig. Besök hos BVC, och han var lite röd i halsen och lite röd i öronen, å sen en dos med feber på det. Alvedon och fortsätt som vanligt.
Å så la sig febern efter ett tag och pysen blev bättre, i alla fall i två dagar var han våran lille nötkärna, sen brännde han sig på kokhett kaffe, som rann ner på hakan och halsen. Så då blev det till doktorn igen. Stort brännsår på halsen, och ett litet på hakan. Ingen nakenfis för den här killen i sommar med andra ord.
Kaffet hände på tisdagen, på onsdagkväll small det till, och på bara en liten stund låg han hjälplös med över 40graders feber. Alvedon igen, efter samtal med sjukvårdsrådgivningen. På torsdag morgon åkte  vi tillbaka till svenstavik för att titta på såret, det såg fint ut, men de tog sänka för o se om de kunde hitta någon orsak till febertoppen. Sjuksköterskan kom tillbaka efter ett tag, och såg så där lite lagom orolig ut. Sänkan hade varit lite för hög, så hon ville att vi skulle få träffa doktorn. Sagt å gjort, doktorn tittade, lyssnade och kände. Men visste inte riktigt varför sänkan var så hög. 98 hade han i sänka, vilket sa mig nada, men kåvepenin blev utskrivet i sju dagar mot infektion i kroppen. Så fick vi en ny tid på måndagen den 25/6 (teos födelsedag).
Så kl.10.30 var vi än en gång på sjukan, sänkan hade sjunkit till 14, vilket var helt ok eftersom den då var på väg neråt. Och då fick jag vet att ett barns sänka ska helst inte stiga över 8... Teo hade 98.
Jaha, men nu var det på bättringsvägen iaf, så vi åkte hem, Teo lite trött o lite feber, men det var "normalt" okej.
Tillbaka på torsdag för att titta på såret, allt såg fint ut, och nu var det bara att hålla koll så att det inte blev inflamerat. Jahapp. Okej.
Fredag o lördag var pysen den pys han brukar, men kanske aningen tröttare. På söndagmorgon var han som en kokande hösäck. Men eftersom vi var hos världens bästa farmor i ångsta, så kunde vi lätt åka in till stan för att köpa alvedon. Dundermedicinen från Apoteket. Efter en o annan alvedon var tempen nere på 38.9, och pysen lite piggare, men så fort alvedonen gått ur kroppen så små-skakade pysen av utmattning, jag ringde sjukvårdsuppl. och de ville att vi skulle åka in på akuten. Jaha, okej. Sagt o gjort.
Vi åkte in, och herrn som satt i "kassan" tog emot oss direkt, tittade på Teo och konstaterade att det var bra att vi åkt in. Han tog tempen på Teo, 39.6, efter att ha fått alvedon. Sen ringde han direkt upp på barn och strax efter det hade vi fått träffa både sköterskor, läkare och uskor. Prov hade tagits och syresättningen mätts, den var dock inte så bra, och proven visade på någon sorts infektion i kroppen. Så efter det började de att förklara vad det kunde vara. Doktorn vi hade, en ung, blond tjej. både trevlig och duktig skulle gå av sitt pass kl.18, och efter det skulle det komma en ny läkare. Men innan den här Blondie gick hem frågade hon om vi ville ge Teo alvedon, eftersom att han var så slut. Ja, så länge det inte påverkar provresultaten så visst. Dubbelt med alvedon mot vad han fått under dagen fick han nu på en o samma dos. Och pysen blev sitt gamla, glad jag.
Så kom den nya doktorn, som går under namnet Häxan. Och henne vill jag aldrig mer ha som läkare åt mitt barn. Otrevliga, arroganta vita spöke. Hon tittade inte ens åt Teo, utan skrattade istället åt oss för att vi åkt in, hade det var "mitt barn så hade jag då aldrig åkt in". Nehe? Men du är det inte DITT BARN, det är MITT BARN!
Så frågade jag henne om det inte var struplocksinflamation, och om inte andningen var för ansträngd, (som första läkaren sa.) Då skrattade hon igen och frågade om jag kommit på det själv?!
-Nej. Det har jag inte, det var förra läkaren som sa det.
-Haha, jaha.
Sen var den konversationen över. Så hon tyckte vi skulle åka hem och komma in i morgonbitt igen (idag).
M-Ja, men, vi har TIO mil hem?
(Häxan) H- Jag vet.
Å så var även det samtalet över.
Och så höll hon på, tills vi tog våra saker och for. Men som tur är bor världens bästa Elin i Grytan, så vi har fått sova här i natt.
Teo har fortfarande feber och är lite tussig, ska vänta o se hur det blir under dagen....

"Vänta och se..." Jag blir GALEN han har haft feber och gått på alvedon i över tre veckor nu, vad ska jag vänta på?!
Att det ska komma ett reklamblad på posten o berätta vad det är för infektion som gör mitt barn sjukt?
Nej. Jag tror jag spyr.

Ja, mycket har det hänt medan tiden för att sitta här o skriva är knapp. Det är nånting mest varje dag.
Men för att spola tillbaka tiden lite, så kan vi börja med helgen som började med fredagen den 15 juni. Förhoppningsvis blir den dagen en dag vi aldrig glömmer, jag o Jimmy alltså.
För det var då på kvällen som det blev bestämt att vi ska gifta oss!
Efter att ha barn, hus, hund och en hel del annat tillsammans, men ingen ring på fingret, tog jag och gjorde något åt det!
Fredagen den 15juni spelade Smalare än Thord på scenen i Höglunda. Jag o Jimmy hade fixat både biljetter och barnvakt, och vi var rörande överens om att det här skulle bli en kul kväll, men han visste inte hur kul den skulle bli egentligen.
Thord började spela, och i samma tempo som musiken öste på, öste mitt hjärta i samma takt. Jag började bli nervös!
Jag o Jimmy kramades, och jag lyckades spela totalt oskyldig till allt som komma skulle. Men. Så stannade musiken av, Thord började prata om att det var en speciell kväll och att något speciellt skulle ske. Då slog det lock för mina öron, tror det var hjärtat som studsade upp så att jag för ett tag blev döv. Men uppfattade ändå på nå vis att det var nu jag skulle upp på scenen.
Tittade lite lurigt på Jimmy och gick sen upp mot ljuset. Herregud! Vad har jag gett mig in på?!
Aja, väl uppe på scen så fanns där ingen väg tillbaka, nu var det Jimmys tur. Upp på scenen kom han. lagom sammanbiten i ett svettigt försök att se så oberörd ut som möjligt. Well, mission faild.
Han såg ut ungefär som en tre åring som är hos tandläkaren för första gången, och har lovat sin mamma att vara snäll och inte skrika.
Jag å andra sidan såg ut som en duracell-kanin vars ögon snurrade runt i samma takt som hjärtat slog. Jaha, då stog vi där då, då var det bara dags att få ur sig det man vill säga. Ni vet, hur mycket man älskar varann, hur livet tillsammans är så underbart, vilken fantastiskt människa han är, att jag vill leva mitt liv med honom och ingen annan. Ja, ni förstår, allt det där man säger.
Men jag fick lite av hjärnsläpp och tror inte jag nämnde något av det. Istället berättade jag hur svårt han kan ha med o komma till skott när det gäller vissa saker, som tex. städning eller, ja, förlovningen oxå för den delen.
En part av det jag sa vet jag var "Men när det tog slut på kalsonger i förrigår, då dammsög han faktiskt". Punkt.
Och på slutet kom "Jag är ju rätt kort, så jag behöver ju inte gå ner på knä, men Jimmy, vill du gifta dig med mig?"
Och sen brast rösten, tårarna strömmade både på mig och Jimmy när vi kramade om varann, och i bakgrunden hörde vi Thord säga "Jag tror det blev JA!".
Och det blev det, så nu är vi förlovade och väntar på bröllopstider! :)