familjenboije

Igår fick vi göra ännu ett besök på akuten för våran lilla pys, och är det inte så, att när man kommer dit med sin ögonsten vill man känna att de som är där för att hjälpa en, oxå vill hjälpa en, inte bara måste?
Ja, dit kommer vi senare iaf.
Men hela den här resan började för över tre veckor sedan då Teo hade feber och var tussig. Besök hos BVC, och han var lite röd i halsen och lite röd i öronen, å sen en dos med feber på det. Alvedon och fortsätt som vanligt.
Å så la sig febern efter ett tag och pysen blev bättre, i alla fall i två dagar var han våran lille nötkärna, sen brännde han sig på kokhett kaffe, som rann ner på hakan och halsen. Så då blev det till doktorn igen. Stort brännsår på halsen, och ett litet på hakan. Ingen nakenfis för den här killen i sommar med andra ord.
Kaffet hände på tisdagen, på onsdagkväll small det till, och på bara en liten stund låg han hjälplös med över 40graders feber. Alvedon igen, efter samtal med sjukvårdsrådgivningen. På torsdag morgon åkte  vi tillbaka till svenstavik för att titta på såret, det såg fint ut, men de tog sänka för o se om de kunde hitta någon orsak till febertoppen. Sjuksköterskan kom tillbaka efter ett tag, och såg så där lite lagom orolig ut. Sänkan hade varit lite för hög, så hon ville att vi skulle få träffa doktorn. Sagt å gjort, doktorn tittade, lyssnade och kände. Men visste inte riktigt varför sänkan var så hög. 98 hade han i sänka, vilket sa mig nada, men kåvepenin blev utskrivet i sju dagar mot infektion i kroppen. Så fick vi en ny tid på måndagen den 25/6 (teos födelsedag).
Så kl.10.30 var vi än en gång på sjukan, sänkan hade sjunkit till 14, vilket var helt ok eftersom den då var på väg neråt. Och då fick jag vet att ett barns sänka ska helst inte stiga över 8... Teo hade 98.
Jaha, men nu var det på bättringsvägen iaf, så vi åkte hem, Teo lite trött o lite feber, men det var "normalt" okej.
Tillbaka på torsdag för att titta på såret, allt såg fint ut, och nu var det bara att hålla koll så att det inte blev inflamerat. Jahapp. Okej.
Fredag o lördag var pysen den pys han brukar, men kanske aningen tröttare. På söndagmorgon var han som en kokande hösäck. Men eftersom vi var hos världens bästa farmor i ångsta, så kunde vi lätt åka in till stan för att köpa alvedon. Dundermedicinen från Apoteket. Efter en o annan alvedon var tempen nere på 38.9, och pysen lite piggare, men så fort alvedonen gått ur kroppen så små-skakade pysen av utmattning, jag ringde sjukvårdsuppl. och de ville att vi skulle åka in på akuten. Jaha, okej. Sagt o gjort.
Vi åkte in, och herrn som satt i "kassan" tog emot oss direkt, tittade på Teo och konstaterade att det var bra att vi åkt in. Han tog tempen på Teo, 39.6, efter att ha fått alvedon. Sen ringde han direkt upp på barn och strax efter det hade vi fått träffa både sköterskor, läkare och uskor. Prov hade tagits och syresättningen mätts, den var dock inte så bra, och proven visade på någon sorts infektion i kroppen. Så efter det började de att förklara vad det kunde vara. Doktorn vi hade, en ung, blond tjej. både trevlig och duktig skulle gå av sitt pass kl.18, och efter det skulle det komma en ny läkare. Men innan den här Blondie gick hem frågade hon om vi ville ge Teo alvedon, eftersom att han var så slut. Ja, så länge det inte påverkar provresultaten så visst. Dubbelt med alvedon mot vad han fått under dagen fick han nu på en o samma dos. Och pysen blev sitt gamla, glad jag.
Så kom den nya doktorn, som går under namnet Häxan. Och henne vill jag aldrig mer ha som läkare åt mitt barn. Otrevliga, arroganta vita spöke. Hon tittade inte ens åt Teo, utan skrattade istället åt oss för att vi åkt in, hade det var "mitt barn så hade jag då aldrig åkt in". Nehe? Men du är det inte DITT BARN, det är MITT BARN!
Så frågade jag henne om det inte var struplocksinflamation, och om inte andningen var för ansträngd, (som första läkaren sa.) Då skrattade hon igen och frågade om jag kommit på det själv?!
-Nej. Det har jag inte, det var förra läkaren som sa det.
-Haha, jaha.
Sen var den konversationen över. Så hon tyckte vi skulle åka hem och komma in i morgonbitt igen (idag).
M-Ja, men, vi har TIO mil hem?
(Häxan) H- Jag vet.
Å så var även det samtalet över.
Och så höll hon på, tills vi tog våra saker och for. Men som tur är bor världens bästa Elin i Grytan, så vi har fått sova här i natt.
Teo har fortfarande feber och är lite tussig, ska vänta o se hur det blir under dagen....

"Vänta och se..." Jag blir GALEN han har haft feber och gått på alvedon i över tre veckor nu, vad ska jag vänta på?!
Att det ska komma ett reklamblad på posten o berätta vad det är för infektion som gör mitt barn sjukt?
Nej. Jag tror jag spyr.