familjenboije

Herrejösses så tråkig jag är. Märker det när man kikar runt här i spindelnätet.
Men, men, antar att jag bara är född sån- just my luck.

Har varit fullt upp nu i dagarna fyra.
I fredags tog som sagt syster Elin o blev syster igen, men då sjuksyster. Fullsatta kyrkan ute på Frösön och en Teo som hade myror i brallan och ett leende på läpparna, han ville gärna kompa till både sång och tal. Mitt i prästens mest gudomliga meningar kunde man hör en liten men stark röst som gjorde sig hörd genom ett "BLA BLA BLA!".
Hade våran pys varit äldre hade det kanske varit lite mer pinsamt, nu blev det mest, ja, roligt.
Sen hade vi fika med systeryster på hennes arbetsplats, nämnligen på sjukhusets caféteria, inte alla som firat sin examen där inte. Men eftersom vår älskade, älskade mormor låg på sjukhuset så passade vi på att vara där vi oxå, så fick ju hon vara med!
Nu är världens bästa mormor hemma igen, å det känns så skönt!
nu åter till fredagen, efter mycket firande och en matbit på "En liten röd" så for vi hem för att säga hejdå till en av de sista valparna. Den här grabben hamnade nere i Älvdalen där han nog får det kanon!

På lördagen hade vi planerat in en liten sovmorgon, men så som det är med småbarn vet man att det mest aldrig blir som man planerat, speciellt inte när det handlar om att få sova länge på morgon!
Sagt å gjort, klockan halvsju ringde hans ljuva stämma innifrån hans sovrum, men rösten hans var trasig och hostan skällig- vårat pyre har åkt på en släng av elaka kruppen.
Så iväg bar det in till stan och akuten för att träffa farbror doktor. Efter sjukhusbesöket mötte vi upp trevliga människor från Vilhelmina som oxå de skulle ha en valp, den sista valpen slickade mig i ansiktet och drog sen iväg mot nya äventyr.
Jag, Jimmy o Teo åkte vidare till Grytan för att hälsa på syster som hade öppethus med smörgåstårta. Efter någon timme där var det bara att konstatera- det var inte baraa jag som var trött. Hela familjen var trött, så i loppet av två timmar hade mamma, pappa, jag, jimmy, teo och ea sovit en sväng, vilka partypoopers!
Lördagkväll var vi uppe i buan, underbara buan. mamma, pappa, jimmy, jag, teo, tuva och selina grillade å mådde gott. Myggen bet och maten var god!
"Min" lilla familj stannade över natten, en kort natt som blev rätt lång aav vakenhet pga dumma hundar som vägrade förstå att man varken får skälla, gömma sig under broar eller trassla in sig i koppel nattetid!
Så nu har vi nog konstaterat för våran del räcker det med en hund. Så nu ska nog Egon ut på annons.

Söndagen gick i trötthetens och kruppens tecken, klockan halv åtta låg hela familjen under täcket med huvudet på kudden.
Aningen mer utvilade idag. Jimmy har jobbat, jag o teo har varit på BVC o konstaterat att han haft feber i fyra dagar, krupp i tre och ögoninflamation i två. Nu vill och önskar vi att våran pys blir frisk.
Ögonen är svällda, glansiga och fyllda med var, kroppen kokar och hostan skäller. Det skär i hela ens hjärta.
Men trots hög feber o allt så är han näst intill ändå lika glad som alltid. För mig är det en gåta att han orkar, kanske har han inte kommit på att han är född till karl än?