familjenboije

Jag är hopplös.
Har bearbetat mig själv sen jag vaknade i morse att jag skulle lägga mig i tid när det väl var dags.
Behöver jag säga att så blev det inte?
Nu är klockan närmare två på natten än vad den är nio på kvällen. Med andra ord så är det alldeles för sent just nu.
Och ju mer jag skriver desto senare blir det. Shit happens and then you fall a sleep.

Har tusentals tankar ikväll. Allt från vikt till allmänt vett.
Tänkt om jag fick byta ut min övervikt till mänskligt vett, då kanske jag vore en aningen trevligare människa.
Ca15kg trevligare.
15kg vett är bättre än 15kg fett... Men om vettet skulle sitta i huvet skulle jag nog inte orka gå med näsan i vädret med 15kg +... Tåls att tänka på.
Eller så är det så att tyngdlagen har besegrat min kropp och dragit vettet... Ja, neråt helt enkelt.
Nog om det.
"På måndag ska jag börja banta, för jag ska bli som en av de galanta..."
Hur kommer det sig egentligen att var jag än vrider o vänder mig så ser, hör eller läser jag om nyblivna mammor som ser ut lika som de gjorde innan de blev gravida?
Medan jag själv får gå runt här hemma o häsa som nått annat jävla sjölejon? Eller hängbukssvin för den delen, det passar nog rätt bra det oxå.
Jag är trött på o vara nån sorts jävla djurpark för allmän beskådning med gratis inträde.
Innan jag blev gravid var jag Moa, bara Moa.
När jag väl blev gravid flyttade diverse djur in i min kropp.
Det första var en katt, jag sov och sov och sov som katter gör.
När katten väl var borta hoppade en satans lama in och jag spottade o spydde,
man hade kunnat tro att jag var en slemmig silverfisk. Låg där på toagolvet med lampan släckt.
Efter ett tag förvandlades jag till en något vackrare varelse med en härlig kula med magen.
Vilket djur det var är jag inte riktigt klar med ännu, men det var ett härligt djur att vara.
När magen växte kom fler från djurlivet och hälsade på. Den som gjorde störst intryck/avtryck var Zebran.
Satans zebra ritade ränder på min mage som inte går bort, hur hett vatten jag än duschar i så försvinner de inte. Och inte heller krymper jag.
Zebran fick snabbt sälskap av en sjöko. Stor och otymplig.
Ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom...
Trean är det vackra djuret: Hängbukssvinet
Så tillsammans följdes vi åt till förlossningen där även lejonet kom på en visit.
Lejonet skrämde dock skiten ur de flesta djur, men Zebran och Hängbukssvinet hade bestämt sig för att inte flytta. Tydligen har de ett förstahands kontrakt med min kropp, utan några som helst uppsägningsmöjligheter.
....Behöver jag säga att jag tycker att MIN VIKT ÄR JOBBIG!?
Prövade fem par jeans här om dagen. Fick ETT par över rumpan, resten stannade vid vristen... Nästan iaf.

Aja, slut på gnäll nu.

Vi har iaf världens vackraste pojk.
Han har lärt sig att ge pipar, så förut när man frågat om man får en pip så har han lutat sig frammåt och tryckt sin näsa mot min.
Nu har han avanserat och trycker näsan frammåt å säger "aaaaaa" det allra ljusaste han kan! :-D
Mitt hjärta smälter.
Han har även lärt sig att sätta sig ner ordentligt nu, från ståendes så tar han sig ner smidigt och galant!
Böjer sig neråt, tar emot sig med handen och låter sen rumpan falla på sin plats!