vecka 9
Det har hänt mycket den senaste tiden, men eftersom jag legat på latsidan har ni gått oviss igenom det hela. Och när nu läget är som så att en guldfisk har längre minne än mig... Så får ni fortsätta leva i ovisshet av vad senaste tiden har haft för sig med oss.
Kommer dock ihåg några av de många guldkorn som vecka 9 bjöd på.
Det var ju då det var sportlov och jag fick ha min karl alldeles själv i flera dagar!
Vi åkte fyrhjuling upp till skoterstugan minst två av dagarna, så härligt att vara ute!
Vill verkligen att Teo ska få bli ett utebarn... Friskluft ger friska barn!
Nog för att han sover ute i vagnen, men han måste ju få uppleva utelivet vaken oxå, så varje dag är vi ute en sväng. Antingen i pulkan, i vagnen, på fyrhjulingen eller i nån skoterkälke!
Största problemet är ju att allt luktar när man väl är hemma. Nog för att skoter luktar gott, och att grillad korv smakar bra. Men jag vill inte att allt vi äger o har ska lukta som en blandning av grillad korv och skoter... Aja, lyxproblem.
Nu tappade jag ju den röda tråden. Måste plocka upp den igen och återgå till vecka 9.
Vecka nio då vi för första gången på över åtta månader sovit tillsammans, utan Teo.
Buhuuu. Fruktansvärt. Men väldigt nyttigt, förstås.
Teo fick avnjuta både middag, kvällsfika, bus, pussar och nattsömn hos farmor! Medan han var där o levde loppan satt jag o Jimmy i en biosalong och låtsades slappna av... Iaf jag. Jimmy är ju filbunken själv, och jag blev efter ett tag rätt bra på att låtsas vara lugn. Skrattade lite för mig själv när jag under filmens gång la Jimmys hand på mitt hjärta för att han skulle få känna min puls... han tittade på mig med STORA ögonoch viskade: "Är du så orolig för Teo?!"
Han fick ett oväntat svar: "nej, schyy, det är spännande på filmen!!"
Så även jag kan överraska ibland! :-D
När bion sen var över och vi åter satt i bilen så erkände Jimmy lite försiktigt att han faktiskt oxå varit liiite orolig, och att det inte var riktigt lika roligt och skönt utan Teo som man kanske hade trott... Vi är hönsmamma o hönspappa. Eller, blir det tuppappa? ...Det lät konstigt.
När vi närmade oss farmors o B-E's krypin började jag fundera av vad man kanske skulle kunna tänkas mötas av när man öppnade dörren... Kanske ett da-da, eller lite gråt, eller ett skratt... klockan var ju närmare tolv när vi kom hem, och det enda vi möttes av var ett skall från hunden.
Jaha, Teo hade inte saknat oss speciellt mycket, han o farmor sov som stockar!
Tack farmor för den härliga kvällen vi fick! :-D
Ja. Det var väl den största punkten i det här inlägget.
Idag och igår har varit en hurtbulledag. Har promenerat, hälsat på, ätit lunch, snusat bäbis, varit på möten, blivit invald i styrelse osv. Spännande.
Visste ni att jag var politiker? Knappt så jag visste det själv. Men roligt är det. Ibland säger min mun ord jag inte visste fanns.
Kommer dock ihåg några av de många guldkorn som vecka 9 bjöd på.
Det var ju då det var sportlov och jag fick ha min karl alldeles själv i flera dagar!
Vi åkte fyrhjuling upp till skoterstugan minst två av dagarna, så härligt att vara ute!
Vill verkligen att Teo ska få bli ett utebarn... Friskluft ger friska barn!
Nog för att han sover ute i vagnen, men han måste ju få uppleva utelivet vaken oxå, så varje dag är vi ute en sväng. Antingen i pulkan, i vagnen, på fyrhjulingen eller i nån skoterkälke!
Största problemet är ju att allt luktar när man väl är hemma. Nog för att skoter luktar gott, och att grillad korv smakar bra. Men jag vill inte att allt vi äger o har ska lukta som en blandning av grillad korv och skoter... Aja, lyxproblem.
Nu tappade jag ju den röda tråden. Måste plocka upp den igen och återgå till vecka 9.
Vecka nio då vi för första gången på över åtta månader sovit tillsammans, utan Teo.
Buhuuu. Fruktansvärt. Men väldigt nyttigt, förstås.
Teo fick avnjuta både middag, kvällsfika, bus, pussar och nattsömn hos farmor! Medan han var där o levde loppan satt jag o Jimmy i en biosalong och låtsades slappna av... Iaf jag. Jimmy är ju filbunken själv, och jag blev efter ett tag rätt bra på att låtsas vara lugn. Skrattade lite för mig själv när jag under filmens gång la Jimmys hand på mitt hjärta för att han skulle få känna min puls... han tittade på mig med STORA ögonoch viskade: "Är du så orolig för Teo?!"
Han fick ett oväntat svar: "nej, schyy, det är spännande på filmen!!"
Så även jag kan överraska ibland! :-D
När bion sen var över och vi åter satt i bilen så erkände Jimmy lite försiktigt att han faktiskt oxå varit liiite orolig, och att det inte var riktigt lika roligt och skönt utan Teo som man kanske hade trott... Vi är hönsmamma o hönspappa. Eller, blir det tuppappa? ...Det lät konstigt.
När vi närmade oss farmors o B-E's krypin började jag fundera av vad man kanske skulle kunna tänkas mötas av när man öppnade dörren... Kanske ett da-da, eller lite gråt, eller ett skratt... klockan var ju närmare tolv när vi kom hem, och det enda vi möttes av var ett skall från hunden.
Jaha, Teo hade inte saknat oss speciellt mycket, han o farmor sov som stockar!
Tack farmor för den härliga kvällen vi fick! :-D
Ja. Det var väl den största punkten i det här inlägget.
Idag och igår har varit en hurtbulledag. Har promenerat, hälsat på, ätit lunch, snusat bäbis, varit på möten, blivit invald i styrelse osv. Spännande.
Visste ni att jag var politiker? Knappt så jag visste det själv. Men roligt är det. Ibland säger min mun ord jag inte visste fanns.
Kommentarer
Trackback