familjenboije

Idol, som jag varje år lovar mig själv att inte se har jag alltid sett, Lika blev det i år. En bunke popcorn, en skål med godis, en flaska cola, mjukisbyxor, tv4 och det bästa av allt- Jimmy.
Så här har vi suttit som en oberoende jury för att själva försöka bestämma och tro.
Det enda jag hade bestämt mig för var att jag ville att snygg-Knut skulle ut. Denna forna, fortfarande gapande, modell som går i så tajta jeans att man nästan kan höra både pung och dinge-ling skrika av cellskräck.
Han får Kishti att gråta bara för att han tydligen är en snygg och modig skitstövel?
Aja, kanske inte ska vara helt orättvis, han nog ta en hel del jätte bra och säkra toner, vad vet jag, jag som är tondöv? Svenska folket tycker ju att han kan, så nog kan han. Men, det var dömt redan från början.
Knut åker ut.
Knut med de tre "S":en. Snygg, Självsäker, Sångare.
Och där tog idol-energin slut för min del. Och ni har nog förstått att jag inte faller för karlar i slimma kläder, halvgapande mun och ett inarbetat stort jävla leende.

Punkt.

Nu är det helg, och jag har inte tvättat ett plagg, med andra ord, heller inte färgat något.
Har istället lekt med dammsugaren och Mr Muscle. Mina nära och kära vänner. Och som grädden på moset tog vi och tände lite doft ljus. Ljus och dofter är min last, speciellt så här i hösttider. Älskade, älskade höst!

Har lånat film... Så nu är det dags att krypa ner i soffan med melon, vindruvor och cider. Graciöst.