Luften gick ur mig

Ibland går luften ur en- totalt. Som när värme möter kyla under sommaren, och allt brakar ut i ett enda stort och härligt åskoväder. Bara det att... Hos mig blir det väldigt sällan åska. Mest aldrig.
Men det känns ändå som om någon gjort punka på mig, gjort mig ostabil och tom. Känslor.
Finns det något som är svårare att förklara än just det? INGEN annan kan ju krypa in under mitt skinn och känna det jag känner. Man kan försöka, men ändå lyckas det aldrig.
Så därför ska man istället försöka förklara allt med ord. Ord som för mig betyder en sak, men när det hamnar i andra öron kan de förvrängas, för där betyder orden inte det samma. Och sen är missförstånden igång. Det är då det blir en höna av en fjäder.
Vi människor ser inte alltid världen med samma ögon. Tänk tillexempel att två människor står och tittar på en enfärgad tavla, av dessa två har en "normal" syn, och den andre är färgblind, men vet inte om det. Den med vanlig syn ser att färgen de tittar på är blå, men den färgblinde kan slå sig i backen på att den är grön. Vem har rätt- just då? De ser på samma sak, men ser olika.

Jimmy och pysen är ute på en promenad, jag och Zeb ska rota ihop lite här hemma efter middagen, sen ska vi ut o se om vi kan hitta igen de två någonstans på byn. Frisk luft brukar göra susen.

Förresten... Nån som är sugen på att börja rida på ridhuset i svenstavik med mig? Tänkte ev. göra en "mammagrupp" igen och se om det går bättre den här gången...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback