rat
...Och inga kort har blivit tagna. Ett inlägg med kort är så mycket roligare än ett utan.
...Och jag sitter fortfarande här på min pinnstol i köket.
...Och barnen sover.
...Och jag är fortfarande fullt ointresserad av att ta tag i saker o ting.
...Och jag längtar tills räkningarna är betalda.
...Och tills de nya gardinerna anländer till vårat kök.
...FÖR NU ÄR DET HÖST!
...Just ja, första dagen för pysen på dagis. Det hade gått jätte bra. I morse när jag lämnade så hade han ju knappt tid att vinka o säga hej då. Och när jag hämtade blev han glad o skulle följa med hem. Nemas problemas. Så skönt o veta att han trivs där vi lämnar honom. Men nu sover han som en stock inne i våran säng. Vill bara dit o pussa, pussa, pussa på han!
Zeb ligger här i babysittern, ler och pratar. Haha, när Teo var liten så var han ju...Ja, liten. Man kan tro att nästa barn ska bli något liknande. Men det här är inget liknande. Vi har fått en liten rund fyrkant! En bäbis med riktiga sånna där bäbisvalkar om både ben o mage. Goa, goa unge!
...Snart tre månader. Herregud, tiden springer ju iväg! Tre månader... Och i morse innan dagis grät han för första gången så där riktigt. Grät o jag kunde inte hitta felet. Felet var att jag höll i honom. Samma veva som jag la honom i vagnen så blev det tyst igen. Pjuh.
Teo var precis lika. Inga bär-famn-barn det här inte. Ska ligga själv, men man får gärna vara breve... Men rätt lättsamt ändå.
Regnet... Det fortsätter att trilla ner. Men det gör då inget för en sån som mig. Luften är som allra bäst efter en regnskur. Så klar o skön.
Nu kommer jag tillbaka till det...Hösten. Ingen årstid är väl som hösten?
...Och jag sitter fortfarande här på min pinnstol i köket.
...Och barnen sover.
...Och jag är fortfarande fullt ointresserad av att ta tag i saker o ting.
...Och jag längtar tills räkningarna är betalda.
...Och tills de nya gardinerna anländer till vårat kök.
...FÖR NU ÄR DET HÖST!
...Just ja, första dagen för pysen på dagis. Det hade gått jätte bra. I morse när jag lämnade så hade han ju knappt tid att vinka o säga hej då. Och när jag hämtade blev han glad o skulle följa med hem. Nemas problemas. Så skönt o veta att han trivs där vi lämnar honom. Men nu sover han som en stock inne i våran säng. Vill bara dit o pussa, pussa, pussa på han!
Zeb ligger här i babysittern, ler och pratar. Haha, när Teo var liten så var han ju...Ja, liten. Man kan tro att nästa barn ska bli något liknande. Men det här är inget liknande. Vi har fått en liten rund fyrkant! En bäbis med riktiga sånna där bäbisvalkar om både ben o mage. Goa, goa unge!
...Snart tre månader. Herregud, tiden springer ju iväg! Tre månader... Och i morse innan dagis grät han för första gången så där riktigt. Grät o jag kunde inte hitta felet. Felet var att jag höll i honom. Samma veva som jag la honom i vagnen så blev det tyst igen. Pjuh.
Teo var precis lika. Inga bär-famn-barn det här inte. Ska ligga själv, men man får gärna vara breve... Men rätt lättsamt ändå.
Regnet... Det fortsätter att trilla ner. Men det gör då inget för en sån som mig. Luften är som allra bäst efter en regnskur. Så klar o skön.
Nu kommer jag tillbaka till det...Hösten. Ingen årstid är väl som hösten?
Kommentarer
Trackback