familjenboije

Det känns som om man vill så mycket, men åstadkommer så lite. Var tog all energi vägen? Har flera gånger den senaste tiden drömt mig tillbaka till den tid då Teo var alldeles ny i vår familj. De långa sovmornarna, det städade huset, de tvättade kläderna, kryddor i alfabetisk-ordning. Och det luktade skurmedel eller nytvättat var och varannan dag. Nu hinner man ju inte, och än mindre orkar man! Sammandragningar som skrämmer livet ur mig och som gör att det mesta man tar sig till bara blir halvgjort. Det är rätt tråkigt.
Undrar just hur det blir när man har två gryn. Ett barn är ju ett, men två barn kan lika gärna vara tio... :-)
Fördelen som blir sen när lillebror har kommit till världen är ju att jag kan börja äta värktabletterna igen, och på så vis hålla värken borta. Det kan ju underlätta en del iaf.

Har tänkt städa hela dagen, Teo har ju ett rejält sovarpass på morgonkvisten, men då blev det så att vi gick till min mormor istället, hjälpte henne med lite städ och pyssel, å vips så hade timmarna svept sig förbi och pysen var vaken. På eftermiddagen tog sig Jimmy o Teo en tur med traktorn, så jag tänkte- då städar jag! Men då fastnade jag i telefonen istället, och när det samtalet var över så knackade Ellen på dörren. Tiden rann iväg och helt plötsligt satt man runt ett dukat middagsbord hos C & F. Gott värre var maten, och som grädde på moset tog vi oss en semla till efterrätt. Nu är man sprickfärdig- igen.

Teo har lagt sig och Jimmy är på skolan och jobbar... Undra hur många timmar på en helg som han inte jobbar? Om han kunde skulle han nog sova i arbetskläderna oxå.

Nix, har fått ordning på kylskåpet och skafferiet nu, så det är väl bara att fortsätta innan man säckar ihop totalt här framför datorn.

Jag skyller på att jag inte hinner, men sanningen säger nog egentligen är jag skulle hinna- om jag inte var så ineffektiv!