familjenboije

Japp. Här sitter jag i egen hög person, efter det dummaste och mest korkade uttalandet man kan göra. Var på möte om skolutredningen idag, och av nån anledning blev jag uppjagad av mitt nytts reporter för en intervju. Hur farligt kan det vara?
Så här med facit i hand ska jag varken stå bakom ett podium eller framför en kamera mer.
I en av kommentarerna i intervjuen så råkade orden "Och mig blev det inget större fel på" slinka ur mig. Men VEM i hela världen kommer på att säga nå sånt? Och vem är jag att avgöra att det inte är nå större fel på mig? Jag kanske är den största token som gått i ett par skor, men min självinsikt är så skev att jag i egen hög person anser att... Precis. "Mig är det inget större fel på".
Jag bad till gud att just den meningen skulle klippas bort och att de bara skulle ta med det andra.... Haha, javisst, antagligen tyckte de på redaktionen att det var lika roande som jag inte tyckte att det var. Så därför är ju nästan allt annat bortklippt istället. Jag börjar faktiskt bli trött på att Gud hela tiden ska leka kurragömma så fort man behöver den. Gud och hjärnceller är ungefär samma sak. Man ser dom inte, men hoppas ändå lite smyg att de ska finnas där- nånstans. Gärna i närheten.