Vem sa att livet skulle va kul?
Livet behöver inte alltid vara underbart, inte ens i närheten. Även fast att man kan tyckas ha allt man någonsin önskat sig så kommer de här stunderna då man hatar det mesta.
Det enda jag orkar med är pysen, världens finaste solstråle som förgyller varje sekund. Även fast att jag är trött, slö, slapp eller helt enkelt förslappad så får han en att verkligen njuta av den personligheten han har. Mammas pojke som jag älskar över allt annat. Och snart ska vi som sagt ha två sånna att älska.
Jag hatar förresten vädret, på dagarna när man vill vara ute då regnar det, på kvällarna när det är läggdags och man är på det här humöret som börjar alla jävla fåglar att kvittar så fint, molnen försvinner o solen trängen igenom. Totalt värdelöst.
Har varit till BM idag o lyssnat på lillebrors hjärta som tickade i 148... Ljuvliga ljud! Längtar, längtar, längtar.
Magen hade växt ca 1cm sen sist och mäter nu 35cm.... Har inte gått upp ens ett gram de senaste månaderna, tack gode gud för det, lite mindre att svettas bort i sommar.
Dagen annars då... Vi (pysen o jag) låg o drog oss bra länge i sängen innan det var dags att kliva upp. Åt frukost o pysslade på lite hemma, sen kom moffen hit å pysen följde med han hem för att tvätta lite bilar. Vatten och lyckan är gjord. Jag packade i ordning för o kunna åka direkt till S-vik efter lunch, å sen åkte jag o ner till mor o far.
Pysen o jag tog oss en vända i skogen, liten upptäcksfärd, sen var vi till mammomma o sa godmorgon och hejdå, för att sen äta lunch o åka till svensta som sagt. Där fick teo tillbringa lite tid med gudmor Kajsa, de handlade ett par nya springarskor o lite glass. Teo var nöjd med det hela. Sen åkte vi en sväng till faster Linda där jag hjälpsamt hjälpte henne med o tömma det sista i ostbågspåsen. Sen när har jag börjat tycka om sånt?!
Men sen bar det hem iaf, Jimmy kom hem straxt innan fem så då blev det middag o glass till efterrätt.
Nu är moffen, pappan och pysen å slänger skräp.
Jag? Jag surar.
Känner så mycket men kan förklara så lite.
Det enda jag orkar med är pysen, världens finaste solstråle som förgyller varje sekund. Även fast att jag är trött, slö, slapp eller helt enkelt förslappad så får han en att verkligen njuta av den personligheten han har. Mammas pojke som jag älskar över allt annat. Och snart ska vi som sagt ha två sånna att älska.
Jag hatar förresten vädret, på dagarna när man vill vara ute då regnar det, på kvällarna när det är läggdags och man är på det här humöret som börjar alla jävla fåglar att kvittar så fint, molnen försvinner o solen trängen igenom. Totalt värdelöst.
Har varit till BM idag o lyssnat på lillebrors hjärta som tickade i 148... Ljuvliga ljud! Längtar, längtar, längtar.
Magen hade växt ca 1cm sen sist och mäter nu 35cm.... Har inte gått upp ens ett gram de senaste månaderna, tack gode gud för det, lite mindre att svettas bort i sommar.
Dagen annars då... Vi (pysen o jag) låg o drog oss bra länge i sängen innan det var dags att kliva upp. Åt frukost o pysslade på lite hemma, sen kom moffen hit å pysen följde med han hem för att tvätta lite bilar. Vatten och lyckan är gjord. Jag packade i ordning för o kunna åka direkt till S-vik efter lunch, å sen åkte jag o ner till mor o far.
Pysen o jag tog oss en vända i skogen, liten upptäcksfärd, sen var vi till mammomma o sa godmorgon och hejdå, för att sen äta lunch o åka till svensta som sagt. Där fick teo tillbringa lite tid med gudmor Kajsa, de handlade ett par nya springarskor o lite glass. Teo var nöjd med det hela. Sen åkte vi en sväng till faster Linda där jag hjälpsamt hjälpte henne med o tömma det sista i ostbågspåsen. Sen när har jag börjat tycka om sånt?!
Men sen bar det hem iaf, Jimmy kom hem straxt innan fem så då blev det middag o glass till efterrätt.
Nu är moffen, pappan och pysen å slänger skräp.
Jag? Jag surar.
Känner så mycket men kan förklara så lite.
Kommentarer
Trackback