familjenboije

Så det så!

En mycket.bra.mamma.

Det var jag här om dagen när Zebben skulle till tandläkaren o Teo till BVC. Allt går så mycket enklare om man låtsas att man har koll. Man till o med svettas mindre då och pulsen slår saktare. Å tillslut så tror man själv på att man har kontroll. Perfekt.

Zebbens tänder glänste som en fullmåne den mörkaste natten i november. På ett ungefär. Skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Det här med tänder är en sån där njaaa sak för mig. Man vill ju lixom att allt ska var tipp-topp på de små. Efter ett mycket vuxet samtal med tandsköterskan stod jag där med beröm i öronen och två gratistandborstar i handen. Å fina barn förstås.
Sen var det hälsocentralen nästa. Fick en kallelse dit med Teo. Jag tänkte inte så mycket på det utan for ju dit snällt o lydigt. Men så slog det mig när vi satt där i väntrummet, varför hade vi fått kallelse? Det var ju inte till BVC som jag först trodde, utan till HC. Och en normal-läkare, ingen sån där barnkunnare.
Till syvende o sist inne hos farbror doktorn visade det sig att vi var där för allergiutredning? Äh. Grabben är ju frisk som en nötkärna sa jag. Sen gick vi hem. Tog en sväng förbi labb för ett stick i fingret på Teo, bara för o kolla sockret eller om det var dags för lunch snart. Det såg bra ut, så vi höll ut med lunch tills vi kom till stan. Åt lunch på G3, ända tills jag hörde att G3 inte fanns längre. Då förstod jag inte alls var jag var, på det namnlösa stället som tydligen går under Plaza nu. Eller har jag fel?
Det är ett helvete det här med byte av namn på ställen. Tydligen är man gammal när man inte vet att det heter Plaaazaaaa. För mig blir det för evigt o alltid G3. Bruna bönor o fläsk. Det var vi åt, och mina barn älskar det. Jag kallar det för husmanskost. Nästan iaf.

Äh, Jimmy är o räknar bajs o här sitter jag å försöker skriva nåt om livet. Hans blogg skulle ha varit roligare.
"Hej, idag har jag letat bajs. Jag gick två mil och hittade fyra högar. Min kompis hittade åtta, så han vann."

När vi var i stan igår var det förresten roligt. Vi mötte en ung kille som kom o gick. Å rökte. Jag brukar pedagogiskt och riktigt kalla cigaretter för äckelpäckel eller äckelpinnar. Då låter barnen bli dom. Men så mötte vi den här grabben med cool stil o jackan på trekvart över axeln, som sagt rökandes. Teo stannar till och kollar på mötande person medan han högt och tydligt säger "Åh, titta mamma, ett äckel!"
...Tyvärr var vägen vi gick på asfalterad, annars hade det varit fullt rimligt att sjunka rakt igenom. Jag ska nog döpa om äckelpinnarna till cigaretter hädanefter.

Nu snarkar de små. Undra om det låter lika mysigt när jag sover.