familjenboije

Tänkte börja bloggandet med en jävla massa gnäll. För jag hade massor att kräkas över. Jag tänkte, men sen gick det över. Eller snarare så glömde jag av mig.

Jobbade kväll igår. Både som anställd och som en väldigt snäll medmänniska. En man på jobbet ville att jag skulle lämna in hans travkupong på ICA idag om jag skulle till Svenstavik. Och det skulle jag ju. Så jag sa ja utan att ens ägna den minsta millisekund på mitt dåliga minne. Klart jag skulle komma ihåg. Tog den där tallongen och gick på rapport. Sen åkte jag. Mellan Svenstavik och Åsarna, lagom trött så slog det mig.
Jag hade glömt det jag inte skulle glömma. Åkte tillbaka och hämtade min plikt.
Jag skrattade inte när jag kom trekvart senare än vanligt. Men idag utförde jag mitt uppdrag och mannen var väldligt tacksam och glad. Så glad att jag glömde gårdagens våndor.
För jag är en sån som gärna går och hälsar på på jobbet även om jag är ledig. För jag har världens bästa jobb med världens bästa människor!

Skulle ha varit på jobbet i morgon oxå, men det gick oxå över. Två barn med en varsin snorig näsa och varm panna. Man ska aldrig säga "mina barn är i stort sätt aldrig sjuka". Note to self.

Jimmy åker till Sala i morgon. Det får han väl. Jag är inte bitter. För jag vill ändå inte ha egen-semester med egen-nöjen. Det skulle vara för tråkigt.
Det roligaste av allt är att han är o byter däck på bilen ikväll, för han ska ha den till Sala i morgon.
För det har ju inte varit halkigt de senaste veckorna då jag haft den heller...
Och, det här är min blogg. Så jag får vara orättvis, till en viss mån. Och tills Jimmy läser bloggen o jag får ta igen en del av det kah skrivit. Men just NU är jag en bittermandel. Bitter men söt.
Och ja Jimmy, jag vet att du säkert oavsett vem som skulle ha haft bilen, så hade du bytt däck ikväll. Så, nu var det avklarat.

Teo har varit på ridning idag. Ridläraren jobbar på att ta dö på oss föräldrar genom att barnen ska trava o vi ska springa bredvid. Eller så tänker hon bara på vår hälsa, kan vara så oxå. Eller så kanske hon tänker att barnen ska få göra annat än o skritta runt i en mamma eller pappas tempo. En klok fröken.
Ridhuset skulle nästan kunna ta en liten summa för varje springande förälder oxå, som en typ av friskvård på mjukt underlag. Och kanske en våg borde stå vid ingången till ridhuset, som en "in- och utvägning". Jag får spinna vidare på den idén.

Barnen tittar på tv och klockan är alldeles för mycket. Men jag vill inte vända huvudet från skärmen. Då ser jag bara eländet jag ska få leka med i helgen. Jag menar förstås inte barnen för den som trodde det. Jag tänker mer på disk, tvätt, leksaker, hundar, katter och allt annat som ligger utspritt över hela huset.
Jag kommer få så roligt.