VAB

Helgen har ramlat bakom oss igen å vi är inne på en ny vecka. Helgen har varit bra, förutom hosta och snoriga näsor. Jimmy har jaktat, lyckades träffa en fågel. Han tyckte det var gott och jag tyckte att det var hemskt. Igår kom Annika o Pelle på middag. Köttfärbiffar i sås o nypärer. Sämre har vi ätit.

Skulle ha jobbat 7.30-12 idag, men här sitter jag. Och barnen sitter i soffan. VAB-dag kallas det. Fortsatta snoriga näsor, hosta och en feber som åker upp o ner. i och med att feber åker upp o ner så gör barnen det oxå. Som nå slags jojjos, feber hög=barnen låg. Febern låg=barnen hög.

Nä. Nu har jag suttit klart på arslet för idag.

Just det, Jimmy har sin första dag som fönsterinsättare idag. Jag tänkte följa med o hålla handen, men han tyckte det skulle kännas pinsamt.

11/9-11

Tio år sedan terrorattackerna i usa. Så då minns jag oxå att idag för tio år sedan gick jag gymnasiet inne i östersund, satt i datasalen och talade om för läraren att Erica inte hette varken Erica eller Ecca. Hon hette Pecka och kom från Finland. Gymnasiet var en rolig tid ändå.

Idag är det en gråtid. I alla fall grå dag. Igår var det klarblå himel och sol. Å idag det är pissvädret. Men när solen var framme dansade vi på gräsmattan. Satte om lite blommor inför vintern, ungefär ett halvår sent, men jag hoppas de överlever i alla fall. Jag och mina gröna fingrar lär väl ha dödat rubbet om snillen ska spekulera.
Förutom blomvård så sysselsatte vi oss med vuxenvård, Jimmy jagade och jag red. Barnen fick oxå rida, det ska börjas i tid.

Det händer mycket runt om kring mig, eller, egentligen runt oss alla. Ibland undrar jag vad det är för fel på världen vi lever i? En värld som får människor att göra de mest skrämmande sakerna. Man skulle ha ruskat om alla, stått på torget o delat ut citalopram och sen skulle hela världen le igen. Hur enkelt som helst.

Jag och pojkarna är ensamma hemma, gubben är på vift. Barnen ritar och jag nördar i hopp om att en fe ska komma in genom dörren, svepa med sitt trollspö och sedan väcka mig o säga att huset är i det skick jag vill ha det. Pang, så vaknade jag ur den drömmen o får jaga med snabeldraken själv i alla fall.
Har bestämt oss för att tapetsera om kök/hall... Om jag längtar? O ja. Frågan är bara hur länge jag får vänta. Fan att man ska vara så himla ohändig.

Ridskola

Varje gång jag kommer på att jag ska blogga så skäms jag. Skäms för att det var så länge sen jag kom på att jag skullle just blogga. Barnen växer ju så det knakar, saker de säger som man önskar att man aldrig ska glömma. Å så låtsas jag att jag ska komma ihåg resten av mitt liv för att sen berätta för dem när de blir större. Vem försöker jag lura? Jag är ju en sån som kan handla på ICA för tusen kronor, betala och går där ifrån. Med varorna kvar på bandet. Suck.
Som på Älghelga. Fick en blixtidé om att jag skulle köpa en mysdress till Teo, sagt o gjort och mysdressen var betalad. Vi strosade runt och pratade med folk och jag tänkte i mitt stilla sinne att det var dumt att jag hade snusdosan i bilen. Men lat som vanligt orkade jag inte leta upp bilen just då. Jag gick o sköt luftgevär istället, mycket roligare. Jag skjuter luftgevär och Jimmy passar barnen vid hoppborgen, en mycket bra arbetsfördelning. Efter mitt mitt-i-prick-skytte skulle jag gå tillbaka till de hoppande barnen, när jag blev stoppad av en man utanför Landéns. Han frågade om jag saknade en handväska... Nä, det gjorde jag ju inte. Men smart som den räv jag är så blev svaret. "Nej, det gör jag inte, men för den sakens skull betyder det inte att det inte är min väska ni hittat". Tur jag sa så. För där inne låg min väska med tillhörande snusdosa, bilnycklar, plånbok och telefon. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur disträ jag egentligen är.

Men än så länge minns jag vad jag gjort idag, och jag  tror att allt jag handlade följde med hem. Har varit i Östersund med min mor. En dotter-mor-dag helt enkelt. Skönt men jobbigt. Är som ett paket i ryggen nu. Det gör ont att andas, att lyfta saker kommer inte på fråga, så i morgon blir det en S dag för mig. Sjukskriven dag. Jag skämms ända in i märgen. Vill inte sjukanmäla mig för en töntig rygg. Men nu är det ändå gjort. Barnen ska vara på dagis och jag ska ligga på spikmattan.

Teo har blivit ett par ridbyxor o en ridväst rikare idag. Min plånbok några lappar mindre. Men vad gör väl det. Nu är han iaf säkerhetsskyddad för vintern på hästryggen. Han hade sin första kväll på ridskolan ikväll, stolt som en tupp. Löjligt med hjälm och en häst i skritt tyckte han. Det är inte så cowboys rider fick jag en tydlig uppläxning av honom där i stallgången. Men vi får väl se.

Vad mer nu då... Nu har jag redan glömt det där viktiga jag tänkte att jag skulle skriva ner och komma ihåg. Det kommer väl kanske tillbaka nån dag. Nu väntar en varm dusch, spikmatta och en febrig karl i sängen! Jummy!