familjenboije

Det var igår det slog mig, halva min ledighet har gått. Sommaren har bjudit på regndans och kisande ögon i solsken. Kanske inte överdrivet kisande med ögonen här i Skålan, det vore en överdrift att säga det med tanke på all den nederbörd vi haft.
Måste vara läckage där uppe hos de som bor ovan molnen... Men det är väl som på kommun kanske. Det är sommar och alla har semester.
Vi får hoppas att de ovan molnen snart kommer tillbaka från semestern och kan laga läckaget...

I natt låg jag uppe till kl.2, funderade, vände och vred. Läste bloggen ett år bakåt i tiden, bläddrade fram och tillbaka i telefonen. Sömnlös i Skålan. Nätterna har tydligen blivit en sömnlös oas. Skönt då, svidande ögon nu. Tänker på nån drake i en disneyfilm, med rödsprängda ögon. En blandning av han och fisken Doris i "Hitta Nemo" är nog vad jag är.
Och kanske lite Bridget Jones. Har jag hört. Det var isabelle som påminnde mig om vår likhet, min och Bridgets alltså. Komplimang eller inte, men jag kan inte säga att hon ljuger.

Tisdag idag, för den dagville. Jag ska in till Östersund, knaka rygg. Åka bil.

I helgen var det CYPAKUTSI, fullt ös från morgon till kväll. Men så otroligt roligt. Innan den här CYPAKUTSI-lördagen dyker upp kan man känna att man jobbar, jobbar o jobbar. Och nästa år den här tiden ska jag ligga på en öde strand och äta annanas. Där det är alldeles tyst och stilla. Sen kommer lördagen och man glömmer att man nyss önskat sig bort, istället önskar man att det var cypakutsi fler gånger om år.
SCOTTS som spelade på dansbanan, FEEJK som försökte spela i öltältet och runt 450 människor trängdes mellan ölstänk, glädje och svett.
Vissa tänkte mer utanför boxen än andra. Mullgropa har blivit en helt ny lekplats. För vuxna barn. Så det kan gå. Andra tältade vägg i vägg med en hundgård, för det var det mest exotiska de kunde komma på för stunden.
Någon annan hade efterfest och somnade kl.5 på morgonen. Det var en härlig kväll, med härligt surr!

Är rätt rörig för stunden, men det kan vara ett bestående tillstånd när det kommer till fröken Andersson. Jag vet i alla fall att jag ska börja jobba i september, och strax där efter bär det väg till Turkiet.
För visst är det bra med mål?
Mitt nya liv har börjat i omgångar, faktiskt mest var enda morgon jag vaknar, för varje dag är ny och vad som väntar bakom hörnet av tid är det ingen som vet.