familjenboije

Som snövit men ändå inte. Föste mig till Östersund idag och fick sällskap av bästa pappa i bilen. Barnen lämpade jag av likt två skrikande små paket i Åsarna. Inte skrikande som i arg direkt, men skrikande och stojande som i glad för att få leka med nån som är snäppen roligare än sin mamma.
Inte så konstigt, då de lekt med mig hela sommaren... Det var helt klart en win-win situation!

I stan skulle jag på behandling, vet fortfarande inte vad för behandling jag fick? Men så här i efterhand känns det som en behandling med happy ending. Inga ryggproblem här inte! Puts väck ska dem!

Försökte klämma i mig en kebabrulle i Brunflo. Dumt val. Skitmat, kan man kalla det för. Min mage är nog inte bygd för sån där mat längre. Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen... Med inbilning kan man få till det mesta.
Har jag berättat om den nya dieten för ett smalt och smäckert ansikte?
Den är alldeles nyuppkommen, men funkar som en smäck, om man låtsas tillräckligt mycket.
Den heter Knott-dieten. Vill man vara fin får man lida pin.

Hann nätt o jämt hem från la stada innan det var dags att vända tillbaka till Svenstavik för papperijobb och lite paddockspikande. Jag visste nog inte hur rofyllt det kunde vara att spika hage. Och att slå med hammare.
Mer hamrande till folket!

Nu hemma igen, barnen är i säng och disken skriker i köket. Känns som om jag ska prioritera om min kvällssysselsättning och slänga mig raklång i soffan.
I morgon börjar en ny dag...