familjenboije

Så var det den där första morgonen, och den första morgonen var i morse. Alltså, första morgonen med snö. I min fantasi såg jag hur snön skulle försvinna lika fort som den kom. Men jag fick tji, för det snöar fortfarande. En liten föraning om vad som komma skall. Snö, kyla, slask och rusk. Jag älskar hösten med den klara luften och fina färgerna som klär naturen. Och jag tycker visst om vintern, men snö som knastrar under fötterna och snöklädda träd och byggnader. Men mellanlandet som vi måste passera mellan dessa två årstider tycker jag är BLÄ!
Har två guldkottar till under helgen, så nu är det alltså fyra små barn som ryms och sprider kärlek här i huset. Vi tog oss en promenix på affärn´ idag, men proppen fick stanna hemma. De tre större barnen (Selina, Tuva och Teo) var lyckliga över lördagsgodiset vi skulle gå o köpa. Teo var som vanligt mer vild än tam, men godisplocket gick helt ok ändå, och Teo var nöjd med en liten godispåse och en plopp.

Just nu sover mina två och Tuva o Selina sitter med mig i soffan o tittar på barnprogram, kände att jag behövde vila ryggen lite. Så i med en tablett i huvet, en klunk vatten, en varm filt bakom ryggen och vila... Snart är jag nog på spåret igen.

Jimmy kom hem o överraskade mig igår! Han hade köpt färg o grejer till sovrummet, jaaaa! Så nu är det projekt: Göra om! Ska bli så skönt med bättre färger på väggarna, nya gardiner, gröna växter och ett nytt luftigare rum! Men andra ord, nu blir det mindre skit i hörnen!

Nu vill Tuva o Selina höra saga, så dags att slå upp sagoboken, harkla sig i halsen och vara en bra moster!

Och bestämt mig. Jag ska sluta blogga- eller lösenords-skydda min blogg.
Och nu ska den yngste ha mat.

En fredag i slutet av veckan, i slutet av månaden i slutet av dygnet. Det är ungefär där jag befinner mig nu. Lixom i slutet av idag, men i början av i morgon. Spännande kan tyckas, vad väntar bakom knuten?
I morse när jag vaknade visste jag inte hur rädd jag skulle bli i början av kvällen. Morgonen började fint med en knackning på köksfönstret, det var Elise som kom fullt munderad och redo för att bita tag i vedhögen som låg och väntade inne i gamla hönshuset.
Så på med kläder och ut i det friska! Pysen lekte i sin sandlåda under tiden vi kastade ved. Tog inte mer än en timme och sen var det klartt! Elise som var på hugget snurrade några varv här ute på baksidan, och vipps så hade vi en fin hög med skrot redo att eldas. Elda gör vi en annan dag. Måste nog kolla igenom försäkringen på huset först.

Mitt idagen tog vi oss en tupplur i sängen, pysen på ena sidan, mamman i mitten och proppen på den andra sidan. Gott sov vi, så hörde jag ett mulrande ljud, närmast lik en traktors. Och  visst hade jag rätt. Jimmy som kom hem från jobbet... Behövs här tilläggas att han körde en gammal turbo-volvo?
Jag fortsatte att blunda med mina gröna, och vi alla fick en lugn stund. Sen kom Kasper o Tim och tog med sig Teo på en liten färd ut på gräsmattan. En lugn och skön förmiddag helt enkelt. När klockan tickade mot middag packade vi in oss och barn för att åka till Rörön där det bjöds på tacos. Middagserjudanden är ju något vi väldigt sällan tackar nej till. Vi åt gott och hade det bra, rullade från stolen till soffan och försökte att prata så lite som möjligt för att få behålla det man nyss smällt i sig. Tills det kom ett gallskrik!
Teo hade fått tag på en vriknål, och ett kontaktuttag. Gissa om hjärtat stannade på oss alla?! Fy så hemskt, Teo var snabb där ifrån medan sticknålen fastnat i kontaktuttaget. Som tur var gick det bra, vi ringde direkt till sjukvårdsrådgivningen, fick prata både med sjuksköterska och barnläkaren. Det är sällan det händer något allvarligt med hushålls-elen, men hur som haver så var det fruktansvärt otrevligt!! Pysen mådde ändå bra efter smällen, sämre var det väl med oss vuxna. Stackar lilla hjärta.

Nehe. Kväll nu va´? ...Ja, kanske alldeles straxt iaf.

Jag vill göra om min blogg... Hur göra? Nån som vet?

Det är ju nästan en vecka sen jag fick nån chans att sitta o skriva, eller tid till att skriva har väl funnits, men absolut inte lusten, inspirationen eller orken. Jag har varit som en urvriden, sur disktrasa. Enda skillnaden är väl att jag inte luktat riktigt lika illa som de brukar kunna göra.
Men vad har vi gjort sen sist då?
I lördags skjussade jag pysen till farmor i Ångsta, han hade inte ens tid att säga hej då till ett längtande mamma-hjärta. Så är det med självständiga barn. Under tiden var herrn i huset och lekte med skogsmaskiner i skogen, så jag tog o plockade upp honom på vägen hem, för väl hemma väntade potatislandet. Så upp med potatis! Kändes liiite surt att inte Teo fick vara med, potatisupptagningen är lixom en sån där grej som alltid funnits i ens liv, och som alltid har varit en mysig dag då alla är ute i härligt höstväder...Men nästa år!
På lördagkväll var det planerat myskväll för oss. Men som det alltid blir när vi planerar, så blir det tvärtt om. Tio i sex, straxt efter middagen kom vi på att vi skulle ju på 40-års kalas! ...Och med vårat minne- ja, så hade vi ju glömt det!
Men iväg tog vi oss, och i tid kom vi. Där var det uppdukat med  plock-buffé...Mindre roligt att komma mätt till ett sånt bord. Menneh... Magen går att töja, så lite fick vi allt i oss. En snabb sväng dit skulle det blir, för att hem o mysa med kräftor och annat gott- I lugn och ro!
Tji fick vi. Jag började prata om att gå hem runt halv åtta. Halv fyra... Då kom vi hem, och då åt vi inga kräftor.
Söndagen var lagd till fälttävlan i Åsarna, Isa och Helena, Carro och Villemo kom o gjorde mig sällskap, och det härliga vädret förstås! Så skööönt! Undertiden som jag o proppen tittade på galopperande, hoppande hästar så var pappan o pysen på Storsjöbadet. Vår son är mer vild än tam kan jag våga påstå. Men roligt hade dom!
Mitt i eftermiddan skjutsade jag hem I o H, för att sen möta upp Pappa, pysen, Micke, Anna o Ante på Sibylla i Brunflo. Jag hann nätt o jämnt få i mig maten innan jag skulle försöka va i tid hos Sara på ljusparty. Men jag lyckades...Nästan! inte sååå många minuter sen ändå! Och trevligt var det med massa gott att äta... Men jag var iof redan mätt sen lördagens buffe´...Men som sagt. Lite kan man allt töja.
Några ljus blev det, nån lykta och nå annat dofta-gott-grejs. Söndagnatt sov vi i Ångsta, trötta familjen. Pysen o pappan sov redan när jag o proppen kom dit, så vi hoppade loppan direkt vi oxå.
Måndagmorgon provade jimmy på jaktlyckan i Ångsta... Hände inte så mkt mer än att det var kallt vad jag kan förstå? Sen bar det iväg till svenstavik för faderskapserkännande. Jimmy skrev på utan protest, pjuh. ;-)
...Finväre´ vare´ hela den dagen oxå, Jimmy leket igen i skogen å jag o barna pysslade ute, men mest i sanden. På kvällskvisten tryckte jag ner mig i mina gamla ridbyxor o styrde mot ridhuset i Svenstavik medan pappan, pysen och proppen gjorde natti hemma.
På hästryggen var jag som ett stelfruset kassaskåp. Stackars häst. Hoppas på bättre ryttare från min sida nästa gång. Kom hem och möttes av ett nystädat hus, sovande barn och fika. Då kom jag åter igen på hur mycket jag älskar min karl.
...Tisdag... Dagis. Jag? Jag minns inte vad jag gjorde... Tisdagkväll var det föräldramöte, och ett litet extra-möte med föräldrarna till det barn som teo satte tänderna i för ngn vecka sedan. Hoppas, önskar, vill och tror inte att det ska hända igen.
Onsdag... Var det igår? Igår...Jajustja, då fick pysen vara hemma från dagis, Albin o Co kom ju på besök och hade med sig Wilma som ska bo här i några dagar! Det blev lite korv med bröd ute på altanen, lekar med traktorer och sand innanför skorna. Sen åkte de hem och vi for till svenstavik där mamma o pappa har öppnat kontor för begravningsbyrån. Förhoppningsvis blir det så att jag kan sitta där nån onsdag då och då mellan 10-13...Vore alldeles lagom för mig det, att bara få komma iväg o hjälpa till lite.
idag då? torsdag. Och i morse väckte jimmy pysen för att ta med han ut på harjakt...Pappan o Wilma var laddad till tänderna. Teo blev kall och frös om händerna. Så kråksången slutade med att jag fick hämta en frusen pys ute i skogen för att sen åka hem, koka välling och mysa ner oss under filten. Teo tyckte att det var så där att jaga...Hund, som han tyckte att dom hade gjort.
Nu sover båda kottarna, riktigt skönt med en lugn stund, Teo är inne i en... Fas. Så...Faserna har kommit tillbaka. nu mera är det mesta som händer en fas.

...Som snabbast.... Finns det något lotteri där man kan vinna tid? ...Jag skulle behöva ett sånt nu. Eller, inte lotteriet, men vinsten, tiden!
Tänk er själva "Grattis, här är en burk med fyra extra timmar av tid". Skulle vara fint att ha i byxfickan. Det finns ju så mkt vi kan göra under dagarna som går, men jag har tydligen en fallenhet för att bara låta dagarna rinna mig ur händerna känns det som. Jag drömmer alltid om att fylla mina dagar till bredden, men när ska jag ha tid?
...Nu trampar dubbelmoralen på mig. Det är väl ändå upp till var o en vad man gör av sekunder, minuter, timmar och dagar?
Jo. Idag ska jag börja fylla mina dagar ännu mer. Och försöka bli mer medveten. Och vem vet, jag fyller ju mina dagar med barnen varje dag, bättre går ju inte att fylla tiden med.... Baksidan av det hela är ju att jag glömmer vad jag gjort. På riktigt. Vad gjorde jag igår? Ingen aning... Jo! Minns att Milla o Ella kom förbi en sväng, och de hade med sig jätte, jätte fina saker till barnen! TACK!!
Proppen älskar sin nya snutte och Teo drar runt på både täckbyxor och handduk! :-D

Pysen är inne i Playhouse Disney och Zeb är på väg att slå upp sina blå.

Jag? ...Jaa, jag ska väl göra det jag ska göra... Mysa med barna´!

Måndag- Babymassage och ridning

Tisdag- Babysim

Onsdag- Lugnt hemma

Torsdag- Besök från Höglunda

Fredag- Nära helgen!

...Så borde min vecka sett ut...

Men istället för babymassage på måndan så kom Veronica o Emil hit en stund medan de stora var och lekte på dagis! Tog några kort på Proppen och Emil när de låg på golvet och konverserade... Får lägga upp dem sen.
Men på måndagkvällen blev det iaf ridning för min del... Hur roligt som helst, och jobbigt! Känns att man är rätt otränad, med andra ord- Inte tränad alls!
Tisdagen bestod av inget babysim, vi var trötta både jag och proppen, så medan pysen var på dagis sov och sov och sov vi. Under de vakna andetagen hade mamman i huset träningsvärk, men ändå inte så farligt som det hade kunnat vara... Det kan säkert bli värre med andra ord.
Onsdag idag, frost ute och ser så där lagomt kallt ut. Men friskt. Får se vad vi hittar på, pysen ska på dagis fram till två, men efter det är det fritt fram!

....Och om morgondagen kan jag ännu inte sia, det får vi helt enkelt se i morgon kväll hur det gick!

Men nu ska vi börja hoppa i kläderna och göra oss iordning för dagis.

Tjingeling!

Se där ja´! Ett tag sen jag fick träffa mina kära tangenter nu, men nu är fingrarna tillbaka på det svarta alfabetsfältet.
Jag tog en paus från mig själv, det gick si så där. För så fort jag försökte lämna mig själv i soffan o kliva upp så följde resten av kroppen med. Så det där med att ta en paus, det har jag inte rikigt klarat av än, men det kommer!
I helgen som varit så har knappen varit inställd på allt annat än paus i alla fall. Vi hade ju "Drömverksdagarna" här i byn lör-sön, två insamlingsdagar där pengarna oavkortat gick till cancerfonden. Det blev nog en och annan krona, och dessutom ett helt gäng med gående ben och givmilda människor.
Dagarna har verkligen flytit på i ett skönt lunk och med många bra föreläsningar, shower och tillställningar! Tänk vad man kan åstadkomma tillsammans!
En av de tankar som var runt dessa dagar var att man skulle lära sig att uppskatta livet, och jag tror att många fått sig både en och tre sparker i arslet för att ta tag i sina drömmar.
Sen då, vädret! Det kunde ju inte ha varit bättre, härligt klar luft och strålande solsken. Ska man sätta betyg på en sån här helg? Lika som expressen och andra tidningar gör? Expressen delar ut getingar... Jag delar ut... Tunnbrödpåsar!
Och på denna tillställning får Drömverksdagarna fem påsar av fem möjliga. Grattis.

Barnen då? Jo, dom skrattar och mår bra. Zeb har varit som en liten prins i helgen, mesta dels legat i någon annans famn än min, och inte ett pip har hörts från hans lilla kropp. Bara underbara leenden och glada tillrop! Teo charmade ett helt gäng med tjejor, hade han varit 30 år äldre, eller dom 30 år yngre, ja, då hade det nog varit klartt vid den här tidpunkten! Tror bestämt att han faller för de lite äldre damerna, ur hans ögon sett då...

Vi har börjat diskutera tider och begrepp här hemma... För det mesta är ju ändå relativt... Men hur länge är tillexempel "En stund", "snart", "ska bara", "vänta lite"....? Använder ni de här termerna hemma? Och har det samma innebörd i tid för dig som för de du säger det till?
Om jag går till mig själv så betyder "en stund" om ca fem minuter. Det dumma är, att efter fem minuter har jag glömt att jag sagt att jag ska göra det om "en stund"....Så på riktigt kan det egentligen betyda "när jag kommer på det".
"Snart" det är egentligen nu för mig, men med en "liten stund" som stöd för att hinna göra det där andra "snart", och då kan ni ju snabbt räkna ut hur det brukar kunna gå.
"Ska bara", det ska jag helst aldrig säga, för om jag "ska bara" så kommer jag på en himla massa att göra innan jag kan göra det där jag skulle göra på riktigt, och det blir sent gjort.
...Och hör ni mig säga "vänta lite"...Ja, då är det lika bra att ni förbereder er på både frukost, lunch och middag innan "vänta lite" har kommit till skott.
Summasumarum. Låt mig, för eran skull, aldrig säga något av det ovanstående jag nyss har skrivit. Råkar jag säga det, kräv då hellre att jag ska göra det NU, för då hinner jag förhoppningsvis inte glömma det.

Näe, nu måste här frukost dukas fram! Jimmy är o lämnar pysen på dagis, Zeb sover, elden i kaminen sprakar och jag ska göra frukost. Nu.

Mina dagar är nog mest så, att om det är tungt på morgon så blir det bra mot kvällen.
Har haft en helt ok dag idag ändå, och dessutom har jag fått en kom-ihåg-kalender av min mor och far. Har tänkt att skaffa en sån jätte länge, eftersom att jag har så dåligt minne. Men varje gång jag varit in till stan så har jag glömt att köpa! Nu är det bara att försöka komma ihåg att jag har den, och att jag ska skriva i den... Vi får väl se!

Har haft en hel-härlig eftermiddag/kväll! Först var jag ner till mor o far ett tag, sen kom Jimmy o pysen för att hämta upp oss och vi åkte till C o F på middag, trevligt vare´. Det hela toppade vi med en promenad längs byvägen. Men SEN då?! Just precis, sen har vi, för första gånge på länge- INTE GJORT NÅN TING!
Badat barn, plockat undan o tvättat lite kläder, men det gick på ett kick... skönt med en lugn kväll!!

Vad hände med Moa? ...Hon bara försvann, ramlade tydligen ner i ett rätt djupt och mörkt litet hål. Och där vände och vred hon sig.
Ute är det super härligt väder, en riktigt fin höstdag som man bara vill stoppa i fickan och spara.
Pappan och Pysen är i Klövsjö, Teo fick följa med på jobbet idag, gissa om lyckan var total? Sen åkte de vidare till Ante o Co. där bjöds det visst upp till både lunch och tårta. Och här sitter jag utan bil, inne. Suck.
Och trött är jag oxå, även fast att jag sovit massor på morgonen. Jag o Proppen myste ner oss under täcket efter att de andra 50% åkt iväg. Sen låg vi där och mojsade, sov, pussades och bara mådde gott.
HUR kommer det sig då att man är trött i alla fall?
Har massor att göra, men inget blir gjort. Men vad är jag för nån?! Latmask.

Igår var iaf oxå en lika fin dag, då pickade o packade vi oss iväg till Rörön för att hjälpa till med ved, ett gäng kubik blev upptravade och flyttade på. Riktigt trevligt var det, och sen blev det kräftor till middag... Mmmm!!
Varför är det alltid roligare att göra sånna saker hos nån annan? Städa, diska, måla, bära ved osv... Nån dag ska jag nog låtsas att jag inte bor i det här huset. Då kanske det blir lite roligare att göra allt som borde bli gjort.
Ja, det var en bra idé.
Nu ska jag nog gå ner till min mor, hon ska bort på semester en vecka och då blir det bergavningsentreprenör för min del. Mycket att lära och mycket att minnas.

Tjing.

...Är alldeles tom av ingenting. Vet inte varför.
Har nyss varit och lämnat pysen på dagis, jag och Zeb ska snart kila iväg mot svenstavik för 3mån koll och spruta. Sen har vi lite små-äventyr för oss, tänkte åka upp på ridhuset och se om man kan knåpa ihop någon ridgrupp. En grupp utan krav, en grupp där vi bara kan vara och rida i vår egna takt! Hoppas det ska gå att få ihop. Kan va en bra start att få åka iväg till stallet en dag i veckan till att börja med. Men längtar ändå efter vårt egna. Att MÅSTA gå ut till stallet morgon och kväll. För när man väl är ute så är det ju riktigt skönt...Så länge man har bra kläder på sig.

Härligt väder är det ute iaf, man skulle ha varit o plockat lite blåbär/lingon... Och kanske man kan hitta hallon oxå? Men, det får bli en annan dag, har som sagt annat för oss idag.
Igår oxå var det fullt ös! Ida, Elna, Agnes, Klara, Ingela och Kajsa var på besök, fick så himla mycket fina saker, tusen tack för dem! Pysen fick ett fint paket av Agnes, men eftersom att han inte var hemma så sparade vi det, och i morse när han såg paketet på bordet så skrek han rätt ut, det är glädje det! ;)
Efter det besöket packade vi in oss i bilen och åkte till Klövsjö på pizza-date med våra pizza-kompisar! ;-)

Men nu måste jag stoppa ngt i magen, både i mig själv och proppen....

Ha en trevlig dag....

Att vara mamma är svårt.
Moffen hämtade pysen på dagis idag, och eftersom att det inte var jag som hämtade så ringde jag och frågade om ngt speciellt hade hänt, eller om det hade gått bra? Det hade gått så bra sååå.
Sen, senare på eftermiddagen skulle jag ringa ett samtal, men ringde fel o hamnade på dagis, när en annan personal svarade. Och då frågade hon om jag hört att Teo hade BITIT ett av de andra barnen?!
Och det hade jag ju så klart inte hört, eftersom att ingen berättat det. Tänk om jag inte ringt fel, och inte fått vetat vad som hade hänt?!
Aja, nu fick jag iaf veta, så jag kunde ringa till barnets föräldrar och prata med dem... 
Sen satte jag mig ner med Teo och frågade honom om han hade gjort något mot pojken idag, då tittade han på mig och sa "Teo bitas "pojken"", så jag frågade honom var han hade bitit, och han svarade "teo bite ryggen". Jag visste ju redan hur allt gått till, men ville kolla hur pass Teo kunde återberätta, och hur pass medveten han var över vad han gjort. Sen gick vi tillbaka till dagis, och där fick han tala om för Kicki (dagisfröken) att han inte skulle bitas mer, vilket resulterade i "kicki, teo inte bitas mer, näe", och sen gick han fram till pojken och bad om förlåt.
MEN.... HUR gör man en sån här gång. Nån som har tips?


...Suck...

Igår på Älghälga så passade Teo på att rida lite, riktigt stolt var han- och totalt orädd!
Här är han på snälla hästen Sabina... Och nästa sommar, då blir det hästar i vår egna hage!
Längtar sååååå!!

Klockan är snart mitt i natta, och här sitter jag. Tjurar på en lördagkväll. Förmodligen är jag mogen nog att prata pension. Ögonen grusar sig på mig och jag skulle för mitt eget bästa ha förstått att jag skulle ha sovit för flera timmar sedan. I morgon när jag vaknar kommer antagligen min morgonbön bestå av ett gäng ord vår herre helst inte vill ha i sin predikan. Tur jag inte är kristen, så jag slipper göra han besviken.
Gud borde vara en han, av en hel del olika anledningar, men framför allt för att man aldrig vet var man har dessa karlar när man som mest behöver dem. Som jag kan förstå det, så är det samma problem med denne gud- Var är han när han som mest behövs?!

Som sagt, lördagkväll i slutet av agusti. Antar att det utövas en hel del friskis-o-svettis-dans på ställen runt om i detta avlånga land. För att inte tala om Svenstavik och Hackås. Där förtärs och förbränns nog ett gäng kalorier ikväll, mest förtär tror jag. Hade jag varit där, då hade jag bara förbrännt. Säääkert.
Men istället för att göra nå sådant så sitter jag hellre här och lyssnar på mina barn. Pysen ligger i sängen och sover. Undrar hur länge till? Hör hur krupphostan bygger bo i hans lilla kropp, men har plockat fram ventolinet om det behövs, och lagt fram två filtar om vi måste ut o lufta oss lite. Stackars hjärta,
Proppen däremot, han sover så som bäbisar gör bäst- med armarna ovanför huvudet. Och det finaste man har, det lägger man på bordet. Och just där ligger han.
Jajustja, har jag glömt någon? Pappan ja´! Ja, den rastlöse själen kom på att han skulle hämta en rishög till bil ikväll. Som om vi inte har nog med rat på gårn´. Han är som skrotnisse undercover han. Heter Jimmy istället för Nisse.
Ingen mer som har skrot till salu?

...Lördagkväll- fortfarande. Lördag- dag är bakom oss. Och vad har vi gjort då?
Umgåtts med underbara människor så klart! Anna, Micke och Ante kom hit lagom till lunch för grynen. Så i med lite potatismos och köttbullar för att sedan åka vidare mot metropolen Svenstavik. Där vankades "Älghälga". Älskar det norrländska pittoreska namnet. Vore jätte konstigt att gå på Älghälga i Skåne. Men det skulle säkert gå det å. Hur som haver, där var inte mycket att se. Mest spännande var väl att man träffade mer Skålbor i Svenstavik än vad man gör i Skålan en lördag. Fick fina bilder där Skålborna sitter på första parkett och tittar på VM i Älgskånks-kastning. Tyvärr hann vi aldrig se vem som vann. Bilderna får jag lägga upp i morgon, fick fint kort på föredetta  (och kanske nuvarande nyblivda?) världsmästarinnan när hon svingade iväg klöven i en enda galant och fin "tjong"! ...Hörde dock något om en skada på baksida lår?! Typiskt elit- och  OS-symptom!
...Men frågan är... Får jag lägga upp korten?

...Tillbaka till Skålan nu. Vid middagsbordet dukades det upp till Tacos med gäster så som min alldeles egna mor och far. Gott och mysigt. Ja, å sen fick ju Jimmy som sagt dåndimpen o for iväg för att hämta den där skrothögen. Så jag la barn medans momman stannade en stund o pratade med proppen medan pysen tog sin date med John Blund.
När momman gått hem till sitt näste kom nästa person på besök. Karin gled upp med sin bil och det bjöds upp till te i soffan. En rätt skön kväll.

Men nu nedrans är klockan närmare tolv än elva, så nu ska jag sova!

Små tassar tassade in till oss straxt före åtta i morse, sen kom de små, små fötterna mot mina ben. Jag skulle vilja kalla det för ett iskalltt uppvaknande! Brr så små och kalla fötter det var!
Sen låg vi och drog oss till halvnio då frukosten vankades. En helt härlig morgon med andra ord. Men så när jag började röra på mig- mina tuttar var som gjorda av sten! Men det var inte sten, de var fyllda av mat, till bredden, höjden och längden! Zeb åt igår kväll kl.21.30... Sen sovit i ett streck till halv nio i morse då jag var tvungen att väcka honom. Han åt- och somnade om. Eventuellt dags att väcka han snart, måste byta blöjs och pussas. Min pussvänliga lilla onge!