familjenboije

Nog känns det rätt surt idag efter samtalen men jag hoppas att det blir ngt möte framöver så att allt hamnar på rätt plats med både pengar och papper.
Men mitt i mörkret så har vi något som ingen kan ta ifrån oss. Två underbara pojkar. Två pojkar som sprider glädje hela dagarna, och som gör oss så otroligt stolta varje dag!

I morse hade vi tid på BVC både för Teo och Zeb. Doktorn skulle kika på Teos öron eftersom att han i både tid och otid säger "Va?" när man pratat med honom. Ett tag hörde han varken om man hörde läggdags eller godis, och då är det illa! ;-) Örat var lite rött och det syntes att det hade varit lite irriterat o så, men nu är det nog på väg åt rätt håll!
Zebben hade spruta på schemat och lite mät o väg.
Fem månader gammal, väger 8205g och är 65cm i outsträckt läge... Tjockknoppen var lite svår att räta ut! ;-)
Sprutan i benet gick galant, inte ett pip. Kan hända att underläppen putade ut straxt efter själva sticket, men sen var allt frid o fröjd.
Och när doktorn kikade pysen i öronen satt han som ett ljus och var så himla duktig!
Sjuksköterskorna och doktorn var riktigt imponerad över hur Teo förde sig och hur duktig han var att prata. Åh va stolt man blir som förälder! Vackra, vackra barn!
När vi skulle gå där ifrån så fick syster Kerstin en stor kram och så sa han "hej då doktorn, vi ses en annan dag". Så många gånger som våra barn fått våra hjärtan att smälta kan man tro att det  bara ska vara sörja av allt.

Jimmy är i skogen.
Teo är på dagis.
Zebben sover.
Jag är vaken och lat.

Om nån skulle kunna komma hit o rycka upp mig kanske. Här sitter jag, och är näst intill så lat att även hjärnan har stannat upp i sin verksamhet. Ibland funderar jag på att ta tag i tvättstugan, så att det är glänsande o fint tills den nya tumlaren anländer. Det är tanken som räknas säger man ibland. Men det händer bra lite när man enbart tänker.

Jag har tänkt skriva blogg varje dag, små detaljer om vad familjen har hittat på, för det händer ju saker hela tiden, varje dag. Sånt man vill komma ihåg. Och skriver jag det här, så är ju oddsen högre att jag ska minnas det sen. Men som sagt, tanken har inte varit in o skrivit inlägg på länge så därför fick jag ta saken i egna händer.
Jag börjar nu. Klara, färdiga, gå!

Teo är det full fart på, han pratar, räknar och berättar en himlans massa saker. Tiden bara skenar iväg. Vi satt o tittade på kort sen i jan/feb och minns hur han var då. Han hade börjat prata redan då, många ord men ibland lite bakvänt och i tvärt-om-meningar. Som tex Teo vill gå ut inte.
På dopet i söndags så fick ju han så klart vara med, så när prästen tagit Zeb och hällt vatten på hans huvud å allt det där så sträckte Teo ut armarna mot honom och sa "kom lilla gubben" med världens underbaraste röst!
Och under "Tryggare kan ingen vara" sjöng han så det stod härliga till, men med lite egenkomponerad vers! :-)

Zebben då som har krypit över femmånaders-strecket. Han sitter med nöd o näppe själv, men gärna lite frammåtlutad... Tror det är tyngdlagen som tar ut sin rätt... :-) Go´tjockis! Runda, runda ben med valkar som man bara vill äta upp! Och de där tjocka härliga kinderna som man oxå vill nypa lite i!
Han har varit förkyld rätt länge, och det håller fortfarande i sig. Men trots hosta, slem och ögoninflamation är han sprudlande glad. Ser ut som att han ska spricka av glädje när man tittar på honom.

Mina finaste barn.

Om man köpte Ericsson-aktier för 100 000 kronor för cirka 3 årsedan,
så är de värda kring 4 600 kronor idag.
Om man istället köpte Telecom, till exempel Song Networks, för100 000 kronor
så har man idag kvar 791 kronor.
Om man var klok och för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100 000 kronor,
drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får man 6 741 kronor

Japp, idag är det dags. Turn back time. Utemöblerna ska in. Allts drar vi visarna en timme bakåt i tiden och gör om en timme. Jag har inte 1 -ställt om klockan än, känns som om morgonen blir så tidig då, så nu låssas vi att klockan är åtta istället för sju ett tag :-) Sen får vi vrida tillbaka klockan när det känns som om vi behöver en extra timme!

Har sovit si så där. Två barn å en karl i sängen. Mysigt men aningen trångt.

Näe, kanske skulle ha tagit o ryckt upp sig.

Jag förstår inte, nu har en hel vecka rullat förbi igen, och jag har inte ens märkt det! Vi har fått två kraxande kråkor här hemma, Zebben började bli tungandad i tisdagskväll, på onsdagen blev han kallsvettig när han åt och hade svårt att andas ut luften. Obehagligt. Teos krupp har vi ju som börjat lära oss att hantera och vi har ventolin hemma när det sätter igång på han... Men Zebben är ju ny, och hur han reagerar på förkylningar o allt sånt är ju oxå helt nytt. Ringde sjukv.uppl. på onsdageftermiddag, fick lite tips o råd där. Men sen började Zeb att tappa rösten, så igår fick vi en tid på BVC, proppen var riktigt pigg o tränade på bra med både armar o ben i luften. Som det såg ut försökte han "prata" lite oxå, men det var inte mycket till ljud som kom ut. Efter lite kläm, känn och lyssnande så var det tydligen luftvägsinflamation... Fick inte riktigt klart för mig vad det betyder? Men om det blev sämre skulle vi ge honom 2ml ventolin. Än så länge har vi inte gett honom nå sånt, vill på nå vis inte.
Hur som haver, efter en stund på sjukan bestämde vi oss för att åka o köpa pizza i Åsarna för att sen åka vidare till Kvarnsjö för o dela pizza med Veronica o barn. Bara det att vi blev lite försenade.
Postis Per backade på oss på parkeringen utanför Ski-centern. Som tur var så träffade postbilen min dörr och inte någon av barnens. Rutan sprack och dörren blev aningen skrynklig, backspegeln trillade i backen och gick inte att rädda. Så idag ska våran bil till Bosse bildoktor... Men egentligen hette det Oscars bilplåt tror jag.

Nix, du står det kramkalas på schemat. Tjenixen.

Det är kanske dags att skaka sig själv till liv nu igen. Länge sen jag satt vi datan nu, och ännu längre sen jag skrev nån blogg. Man kan nog säga att jag hamnade på latsidan efter att jag bestämde mig för att låsa bloggen.
Men nu så!
Har en del att berätta om, men tiden finns ju knappt. Veckan har varit full av andra saker.

I måndags, fem minuter innan pysen skulle infinna sig på dagis så ringde telefonen- från dagis. Och de ville att jag skulle jobba. Så efter lite klippande o klistrande med min mor o far så kunde proppen vara där nere ett tag, o jag å teo gick på dagis o jobbade. Sista två timmarna där fick proppen oxå vara med, men gick ju galant det. Hade fritids på eftermiddan, så Zebben la sig i soffan där o knoppade in!
Skönt att få jobba lite extra! Klirr, klirr... Klirrar rätt högt i den tomma kistan just nu. Pengar är ett gott ont.
Efter jobbet var ryggen som en blöt disktrasa, inte alls speciellt fräsch, så jag hoppade över ridskolan o stannade hemma med ryggläge i soffan.
Tisdag var det dags för babysim. Och i all hast ringde jag till Veronica för o höra om inte hon skulle med. Eftersom att hon hade lite knappt om tid så erbjöd min vänliga själv att ta med det mesta, hon behövde bara ta med sig badkläder o handduk så skulle jag fixa resten. Och det gjorde jag! ALLT man behövde fanns i väskan. Men väl framme i Svenstavik så fanns väskan med allt i, inte i bilen. För den hade jag GLÖMT HEMMA!!!
Så med andra ord, inga badkläder till mig o proppen, inga handdukar, inget ombyte, inget schampoo/tvål/olja. INGENTING hade jag med mig. Och alternativet Bada naken.... Det slog mig inte ens, tur det!
Men med lite klipp o klistra här igen så ordnade det sig. Antagligen tar Veronica med sig egna saker hädanefter. Ingela o Kajsa var oxå med, så vi fick låna tvål o sånt av dom, baddräkt lånade jag av Annette, lika så badbyxor till proppen. Handduk åkte jag till systeryster o hämtade... Men less blev jag. När ska jag börja minnas att sluta glömma?!
...Onsdagen blev en hjärn-tömning på högnivå. Var på politikermöte från 9 på morgonen till 18 på kvällen. Att gå på ett sånt möte här i kommunen kan lätt liknas med lobotomering... eller vad det nu heter.
Å igår då, ja, då var vi hemma jag å ongan hela dagen, det kan man se som lite påfyllning av hjärnbanken.

Fredag idag o jag vill vrida fram klockan till fem, låtsas att jimmy kommit hem, middagen står på bordet och huset är städat. Att drömma är ju aldrig fel.