Fredag 9e januari 2009
Ibland funderar jag, om man kunde önska, skulle man då inte önska att det var fredag hela veckan? Med risk att man eventuellt skulle få väldigt lite gjort under dagarna, väggkalendern skulle se rätt tråkig ut och förmodligen skulle man blanda ihop en hel del fredagar med andra fredagar. Tro att man ska på möte kl.17 på fredag, men egentligen var det i fredags dvs. att det kanske var igår, eller förrigår, eller rent av förra veckan.
Nu när jag tänker på det, så är det kanske inte en så bra idé med fredag hela veckan. Skönt att världen rullar vidare med sina vanliga dagar, ibland är det en trygghet med att hålla kvar vid det gamla som alltid har varit.
Jimmy, min allsidige karl, han leker fortfarande Händige Manny innom olika yrken. I måndags lekte han ledig, i tisdags var han skogsmaskinsförare, lika så på onsdagen. I torsdags förvandlade vi oss båda till begravningsentreprenörer, idag han var varit lärare, ikväll har han varit inblandad i nöjeskomittén och haft möte, i morgon ska han leka bonde, på söndag blir det både bonde och entreprenör.
Kanske låter lite dumt med att leka yrken, när han i själva verket jobbar. Men vad låter egentligen roligast?
Leka- eller jobba?
Veckan som varit då.
Måndag- ja, då stod ju Östersunds revyn på taket, trevligt sällskap, god mat och bra underhållning.
Tisdag- Jimmy jobbade medan jag och barnen var hemma. Linda o Micke kom på ett efterlängtat besök, när de åkt hem blev vi bjuda på pizza hos CoF, efter att pizza halkat ner åkte jag hem o fixade lite till det eminenta besöket jag skulle få! :)
Mötet blev riktigt lyckat och det mesta kändes riktigt bra vid läggdags, nu börjar äntligen skutan att röra sig frammåt, jag har en dyrbar biljett som jag ska vårda på bästa sätt.
Onsdag- Pysens första dag på dagis efter lång ledighet, hade han fått bestämma hade ledigheten gärna fått bli förlängd.
Pappan i huset satt isolerad i sin lilla skogsmaskin medan jag var på ännu ett möte, som även det blev lycket. Skutan skrider som sagt frammåt.
Torsdag- Pysen hade sin andra dag på dagis, lite lättare och lite roligare nu. Vi andra i familjen la vår tid i Svenstavik som anhöriga/begravningsentreprenörer. Åkte hem åter straxt efter två, blev en rätt tidig middag för att sen återvända mot Svenstavik. Skräp skulle kastas, mat skulle inhandlas och farfar Svempa skulle få ha pysen en stund. Allt gick som på löpande band. Tog oss en tur på sjukhemmet igen dit svempa o pysen gått. Där var det full rulle! Inte kunde jag tro att det fanns så mkt roligt för en tvååring att göra där... Men tji fick jag. Knappt så han ville följa med hem!
Fredag- Jimmy jobbade som sagt, jag vaknade med en huvudvärk från helvetet, och oavsett tablett o styrka ville den inte lämna min kropp. Det blev inte bättre under dagen... Uscha. Känner mig som den hemskaste i ett par skor.
Det är en sak om det händer någon som är ens egen, men när det blir något tokigt över någon annans... Ja, då blir det tusen resor värre. Vill bara hitta en orsak till vad, för att inte veta är det värsta. Är det vi? Eller är det något annat?
Huuuu, nu mår jag illa igen. Hoppas det vänder! Lugn o ro kanske är det som gör susen... Eller eventuellt en dos med avmaskningsmedel.
Nej, nu blev det inge roligt längre. God natt.
40-årig bröllopsdag!
Unget kräk idag. Det slutade helt enkelt vid frukosttid igår.
Teo tog sig en långkörare i natt, antagligen för att det var jimmys tur att ta morgonen. Vanligt vis så brukar han vakna vid halv åtta... I morse vilade han ögonen lite extra och sov till tjugo i nio, så man kan helt enkelt kalla det för en bingo. Både jag och Jimmy fick ju en härlig sovmorgon, kanske inte så sen, men helt tillräcklig.
Zebben drog ut ännu mer på det hela och vaknade straxt innan tio då det blev frukost för oss alla.
Det bästa med nattens sömn, då det blev nästan 13 timmar för pysen, var ju att han var pigg, glad, utvilad och väldigt rofylld hela dagen. Zebben skrapade ju ihop 13-14 timmars sömn han oxå, men vad hjälpte det? Han tog sig som vanligt en lur mellan 12-15.30 mitt över dagen. Och nu... Ja, nu sover kottarna igen. Jag och Jimmy ligger/sitter i ett varsit hörn av soffan, elden sprakar, jag har datan i framgrunden och teven i bakgrunden... Jimmy tvärt om.
4 Januari idag... Och det är minsann ingen vanlig dag. För 40 år sedan stog mamma o pappa i kyrkan o sa Ja till varann.... 40 år... Som gifta.
Dit har jag o Jimmy ett tag... Om, få se nu... Om 36 år så har vi varit tillsammans i 40 år... Undrar hur många år det är tills vi varit gifta i 40... Med snabb matematik så är det minst 40år dit, och ett halvt eller tre.
Hur som haver så tog vi o bjöd hem dem på middag, blev suuuper goda biffar med färska champinioner i sås... Och gratäng o lite bea på det. Blev super gott! Så tack veronica för receptet!
Förresten, frös inte i morse när jag vaknade, men så fort mina ögon lagt sin blick på termometern började jag att hacka tänder. -30, det är rackarns skit kallt det!
Jimmy studsade ut och hämtade in hundarna, tyckte det kändes lite väl kallt även för dom. Iof är hundhuset uppvärmt, men det är inte så mycket till värme med de minusgraderna utanför. Konstaterade snabbt att det skillde minst 50 grader på ute o inne. Hundarna var glada att komma in, och Zebben var alldeles förtjust i att få vakna upp o få träffa en lurvig liten gråhund och en lite mer strävhårig men kärvänlig stövare.
När graderna sjunkit lite klädde pappan o pysen på sig för att gå ut o skotta snö o rasta lite hundar. Under tiden fick jag pyssla med maten i lugn o ro, tände lite ljus ute i lyktan o marshaller för mamma o pappa! :)
En riktigt skön dag med andra ord. Å i morgon intar vi stora staden Östersund för att få gå på revy med resten av familjen med bihang. En barnfri kväll med roliga aktiviteter tillsammans med de man tycker om att umgås med.
Barnen blir med farmor... Gud så skönt. En egen stund tillsammans helt enkelt. Det ser vi fram emot!
Teo tog sig en långkörare i natt, antagligen för att det var jimmys tur att ta morgonen. Vanligt vis så brukar han vakna vid halv åtta... I morse vilade han ögonen lite extra och sov till tjugo i nio, så man kan helt enkelt kalla det för en bingo. Både jag och Jimmy fick ju en härlig sovmorgon, kanske inte så sen, men helt tillräcklig.
Zebben drog ut ännu mer på det hela och vaknade straxt innan tio då det blev frukost för oss alla.
Det bästa med nattens sömn, då det blev nästan 13 timmar för pysen, var ju att han var pigg, glad, utvilad och väldigt rofylld hela dagen. Zebben skrapade ju ihop 13-14 timmars sömn han oxå, men vad hjälpte det? Han tog sig som vanligt en lur mellan 12-15.30 mitt över dagen. Och nu... Ja, nu sover kottarna igen. Jag och Jimmy ligger/sitter i ett varsit hörn av soffan, elden sprakar, jag har datan i framgrunden och teven i bakgrunden... Jimmy tvärt om.
4 Januari idag... Och det är minsann ingen vanlig dag. För 40 år sedan stog mamma o pappa i kyrkan o sa Ja till varann.... 40 år... Som gifta.
Dit har jag o Jimmy ett tag... Om, få se nu... Om 36 år så har vi varit tillsammans i 40 år... Undrar hur många år det är tills vi varit gifta i 40... Med snabb matematik så är det minst 40år dit, och ett halvt eller tre.
Hur som haver så tog vi o bjöd hem dem på middag, blev suuuper goda biffar med färska champinioner i sås... Och gratäng o lite bea på det. Blev super gott! Så tack veronica för receptet!
Förresten, frös inte i morse när jag vaknade, men så fort mina ögon lagt sin blick på termometern började jag att hacka tänder. -30, det är rackarns skit kallt det!
Jimmy studsade ut och hämtade in hundarna, tyckte det kändes lite väl kallt även för dom. Iof är hundhuset uppvärmt, men det är inte så mycket till värme med de minusgraderna utanför. Konstaterade snabbt att det skillde minst 50 grader på ute o inne. Hundarna var glada att komma in, och Zebben var alldeles förtjust i att få vakna upp o få träffa en lurvig liten gråhund och en lite mer strävhårig men kärvänlig stövare.
När graderna sjunkit lite klädde pappan o pysen på sig för att gå ut o skotta snö o rasta lite hundar. Under tiden fick jag pyssla med maten i lugn o ro, tände lite ljus ute i lyktan o marshaller för mamma o pappa! :)
En riktigt skön dag med andra ord. Å i morgon intar vi stora staden Östersund för att få gå på revy med resten av familjen med bihang. En barnfri kväll med roliga aktiviteter tillsammans med de man tycker om att umgås med.
Barnen blir med farmor... Gud så skönt. En egen stund tillsammans helt enkelt. Det ser vi fram emot!
Lördag
Jag lever visst i en dimma, igår slog det mig när jag satt här hemma, barnen sov och Jimmy jobbade. Det var ju fredag. Men på nåt vis har vi surrat in oss i en garnnysta och hittar inte riktigt ut till vecko-träsket. Vi lever i en dimma av hm-dag. Ingen speciell dag alltså, bara en helt vanlig dag, oavsett titel.
Ska ändå bli skönt att få hitta vardagen efter alla dessa helgdagar och nån sorts ledighet från ledigheten. Pysen ska åter till dagis, på sina femton timmar, jag ska försöka mig på att jobba natt och Jimmy... Han är som händige Manny, så nog hittar han sig något att göra... Vi får bara hoppas på att han får lite bättre betalt än vad den där snickar-Manny verkar göra. Ett tack mättar lixom ingens mage...
Snön har fortsatt att ramla ner under natten, så nu är pysen o pappan i en snösprutande traktor. Jag och Zebben är inne och gör mest ingenting, närmast på schemat står nog lunch-lagning, Kasslergratäng får det bli.
Ja, hur kunde jag hålla på att glömma... Klockan tio igår kväll vaknade pysen, ännu en natt som han hade ont i fötterna, men nu var det både fötter och knän. Ingen gråt eller gnäll, men så där lagom tussig.
Han fick komma upp o sitta med mig i soffan en stund, tills jimmy kom hem, då blev det lite kvällsfika. Tända ljus, varma mackor och det bästa av det bästa sällskapet man kan ha. Jag, Jimmy- och pysen.
Riktigt mysigt var det, Teo pratade om lite allt möjligt. Han satt breve Jimmy, tittade på han och sa "Eh, pappa, igår, då körde vi..." *SPLASH*...och där kom kräket. I kubik.
Av nån anledning såg vi det som färdigfikat då... Men teo satt där med fulla sig med kräk, och en sekund efter att allt lämnat kroppen sa han "oj, jag kräkte, kan jag få mackan"... Det blev lite proviva och ny nattsärk för herrn.
Hela natten sov han inne hos oss, vi hade tänkt att det skulle bli en kräk-natt att räkna med, men när vi vaknade i morse så hade vi ju sovit sen vi somnade!
Jag o pysen gick upp för att äta frukost. Mätt o belåtna säger Teo och skrattar "jag måste rapa"... Det var den blötaste rap jag varit med om. Youghurten återuppstod, över bordet, stolen, Teo och täckte sedan som en fin matta över golvet.
Teo tittade på mig, lyfte sina händer som var fylld av återupplivad youghurt "mamma, är det är youghurt?" ..."Ja, det är youghurt" Teo: "Kan jag äta den, jag vill ha macka oxå".... För att lugna alla så åt han inte upp youghurten igen.
Men efter det har han varit precis som vanligt. Pigg, glad och matfrisk... Kan det ha varit magsjuka? Känns inte så... Hellre att han fått i sig nånting som magen inte tycker om... Nä, jag vet inte, men nu är han färdigkräkt säger han själv iaf....
Lunchfix nu!
Ska ändå bli skönt att få hitta vardagen efter alla dessa helgdagar och nån sorts ledighet från ledigheten. Pysen ska åter till dagis, på sina femton timmar, jag ska försöka mig på att jobba natt och Jimmy... Han är som händige Manny, så nog hittar han sig något att göra... Vi får bara hoppas på att han får lite bättre betalt än vad den där snickar-Manny verkar göra. Ett tack mättar lixom ingens mage...
Snön har fortsatt att ramla ner under natten, så nu är pysen o pappan i en snösprutande traktor. Jag och Zebben är inne och gör mest ingenting, närmast på schemat står nog lunch-lagning, Kasslergratäng får det bli.
Ja, hur kunde jag hålla på att glömma... Klockan tio igår kväll vaknade pysen, ännu en natt som han hade ont i fötterna, men nu var det både fötter och knän. Ingen gråt eller gnäll, men så där lagom tussig.
Han fick komma upp o sitta med mig i soffan en stund, tills jimmy kom hem, då blev det lite kvällsfika. Tända ljus, varma mackor och det bästa av det bästa sällskapet man kan ha. Jag, Jimmy- och pysen.
Riktigt mysigt var det, Teo pratade om lite allt möjligt. Han satt breve Jimmy, tittade på han och sa "Eh, pappa, igår, då körde vi..." *SPLASH*...och där kom kräket. I kubik.
Av nån anledning såg vi det som färdigfikat då... Men teo satt där med fulla sig med kräk, och en sekund efter att allt lämnat kroppen sa han "oj, jag kräkte, kan jag få mackan"... Det blev lite proviva och ny nattsärk för herrn.
Hela natten sov han inne hos oss, vi hade tänkt att det skulle bli en kräk-natt att räkna med, men när vi vaknade i morse så hade vi ju sovit sen vi somnade!
Jag o pysen gick upp för att äta frukost. Mätt o belåtna säger Teo och skrattar "jag måste rapa"... Det var den blötaste rap jag varit med om. Youghurten återuppstod, över bordet, stolen, Teo och täckte sedan som en fin matta över golvet.
Teo tittade på mig, lyfte sina händer som var fylld av återupplivad youghurt "mamma, är det är youghurt?" ..."Ja, det är youghurt" Teo: "Kan jag äta den, jag vill ha macka oxå".... För att lugna alla så åt han inte upp youghurten igen.
Men efter det har han varit precis som vanligt. Pigg, glad och matfrisk... Kan det ha varit magsjuka? Känns inte så... Hellre att han fått i sig nånting som magen inte tycker om... Nä, jag vet inte, men nu är han färdigkräkt säger han själv iaf....
Lunchfix nu!
Fredag 2 januari
Är egentligen jätte sugen på att skriva, om både ditt, datt och allt annat som hänt. Men det är som om orden fastnad i handleden och inte rinner ända ut i fingrarna. Har till o med försökt att skaka fram dem till en dans av moraträsk. Det hjälpte föga.
För stunden har jag nu ett sovande barn i spjälsängen, ett annat i soffan, ett tredje i sackosäcken och ett fjärde på...toaletten.
Jimmy är i skogen och åker mellan tallar o granar samtidigt som han leker plockepinn med de träd som redan finns på backen. Med andra ord: Han jobbar.
Hundarna (Asta och bonusbarnet Wilma) har kurat ihop sig inne i hundhuset, och ute faller snön ner i en faktiskt rätt hög hastighet. Hur mäter man hastigheten på en snöflinga?
Igår hade jag en stund för mig själv. Det händer ju inte alldeles ofta att man har en stund för sig själv samtidigt som orken råkar befinna sig i kroppen. Men igår hände det som sagt, så då vände jag upp och ner på halva huset, sen vända jag tillbaka det- en aning mer sorterat och rent. Kände mig nästan som Pippi Långstrump.
Pysen och pappan tog sig en tur på skotern och blev passande nog bjudna på lunch hos C o F samtidigt.
...Men, varför blir det så, att vid en ledig mamma-stund så står (iaf för mig) städning väldigt högt på listan. Hade jag varit karl och lite mer avslappnad så hade jag antagligen slagit på någon sorts krigs-rulle på teven, lagt mig skönt och glömt omvärlden. Man kanske skulle ha varit lite mera karl ändå.
Jimmy har förresten rensat ut på vårat kontor, eller, det hette kontor i början av vår vistelse i det här huset, sen förvandlades det utan våran vetskap om hur det har gått till, till ett förråd. Men nu har det äntligen nått sitt egentliga mål vilket är: Zebbens egna rum!
Älskar tapeterna inne på det rummet, och det är så där lagomt litet, så när allt är klart blir det nog riktigt bra!
Så nu när det är klart drömmer jag om nya dörrar inne i huset... Och en hall med sammanhängande färg... En vit trapp istället för träfärgad... Drömma kan man alltid.
Nu sitter tre små gryn med papper o kritor, målar tårtor, traktorer, cirklar och annat fint i härliga färger. Ska sätta mig med dem en stund, sen blir det nog ansiktismålning, kanske lite lek med färg och porslin för att sen doppa barnen i ett bubblande bad.
För stunden har jag nu ett sovande barn i spjälsängen, ett annat i soffan, ett tredje i sackosäcken och ett fjärde på...toaletten.
Jimmy är i skogen och åker mellan tallar o granar samtidigt som han leker plockepinn med de träd som redan finns på backen. Med andra ord: Han jobbar.
Hundarna (Asta och bonusbarnet Wilma) har kurat ihop sig inne i hundhuset, och ute faller snön ner i en faktiskt rätt hög hastighet. Hur mäter man hastigheten på en snöflinga?
Igår hade jag en stund för mig själv. Det händer ju inte alldeles ofta att man har en stund för sig själv samtidigt som orken råkar befinna sig i kroppen. Men igår hände det som sagt, så då vände jag upp och ner på halva huset, sen vända jag tillbaka det- en aning mer sorterat och rent. Kände mig nästan som Pippi Långstrump.
Pysen och pappan tog sig en tur på skotern och blev passande nog bjudna på lunch hos C o F samtidigt.
...Men, varför blir det så, att vid en ledig mamma-stund så står (iaf för mig) städning väldigt högt på listan. Hade jag varit karl och lite mer avslappnad så hade jag antagligen slagit på någon sorts krigs-rulle på teven, lagt mig skönt och glömt omvärlden. Man kanske skulle ha varit lite mera karl ändå.
Jimmy har förresten rensat ut på vårat kontor, eller, det hette kontor i början av vår vistelse i det här huset, sen förvandlades det utan våran vetskap om hur det har gått till, till ett förråd. Men nu har det äntligen nått sitt egentliga mål vilket är: Zebbens egna rum!
Älskar tapeterna inne på det rummet, och det är så där lagomt litet, så när allt är klart blir det nog riktigt bra!
Så nu när det är klart drömmer jag om nya dörrar inne i huset... Och en hall med sammanhängande färg... En vit trapp istället för träfärgad... Drömma kan man alltid.
Nu sitter tre små gryn med papper o kritor, målar tårtor, traktorer, cirklar och annat fint i härliga färger. Ska sätta mig med dem en stund, sen blir det nog ansiktismålning, kanske lite lek med färg och porslin för att sen doppa barnen i ett bubblande bad.
2008
I januari var filen så kall att vi behövde mössa innomhus...
I februari lärde sig Teo hur man på enklast sätt tar sig ur spjälsängen.
I mars var snön vit, solen gul, himlen blå och framtiden lysande
I april tvättade vi en bil
I maj gick proppen och då kom Zebben
I juni blev vi lortiga...
...och klättrade på väggar...
och så fyllde ju pysen 2år!
I juli åt vi korv...
Och var på semester till Leksand...
I augusti åkte vi till Oskarshamn
I september lekte vi mest lugna lekar
I oktober vilade vissa, andra lekte och sjöng.
I november träffade vi trollen!
I december var vi tomtar
..Å så var vi ju ute i den härliga snön så klart!
...Höjden var ändå nådd när han kom- Tomten!
Vårat år har varit fantastiskt, det har innehållit det mesta av det bästa.
Så vi lämnar ett härligt år bakom oss, för att möta ett nytt och minst lika bra 2009!
Gott Nytt på er!
I februari lärde sig Teo hur man på enklast sätt tar sig ur spjälsängen.
I mars var snön vit, solen gul, himlen blå och framtiden lysande
I april tvättade vi en bil
I maj gick proppen och då kom Zebben
I juni blev vi lortiga...
...och klättrade på väggar...
och så fyllde ju pysen 2år!
I juli åt vi korv...
Och var på semester till Leksand...
I augusti åkte vi till Oskarshamn
I september lekte vi mest lugna lekar
I oktober vilade vissa, andra lekte och sjöng.
I november träffade vi trollen!
I december var vi tomtar
..Å så var vi ju ute i den härliga snön så klart!
...Höjden var ändå nådd när han kom- Tomten!
Vårat år har varit fantastiskt, det har innehållit det mesta av det bästa.
Så vi lämnar ett härligt år bakom oss, för att möta ett nytt och minst lika bra 2009!
Gott Nytt på er!
Knack Knack...
Ja, så knackade det på dörren. Och in kom... Magsjukan. Vilken undebar tajming till jul!
Skulle ha firat lilla julafton nere hos mamma o pappa ikväll, men julmat och gammeltomte... Men icke. Istället har vi legat som döda sälar i soffan hela bunten. Teo började spy i natt runt tolv, och sen fortsatte det till klockan sex i morse då vi äntligen kunde få sova lite allihopa... Och när det blir lite sömn om nätterna blir ju även dagarna sega, TACK GODE NÅGON att vi har så underbart snälla barn! Inte ett gnäll eller gnissel trots nerspydda kläder och andra händelser så är de så nöjda och glada!
Julafton i morgon.. Vi sitter i karantän... Kul jul. Det var inte rikigt så här det skulle bli första julen med två barn.
Men istället för att fira jul i morgon så sköt vi upp det tills på juldagen, TACK snälla svärmor för det! :-)
Skulle ha firat lilla julafton nere hos mamma o pappa ikväll, men julmat och gammeltomte... Men icke. Istället har vi legat som döda sälar i soffan hela bunten. Teo började spy i natt runt tolv, och sen fortsatte det till klockan sex i morse då vi äntligen kunde få sova lite allihopa... Och när det blir lite sömn om nätterna blir ju även dagarna sega, TACK GODE NÅGON att vi har så underbart snälla barn! Inte ett gnäll eller gnissel trots nerspydda kläder och andra händelser så är de så nöjda och glada!
Julafton i morgon.. Vi sitter i karantän... Kul jul. Det var inte rikigt så här det skulle bli första julen med två barn.
Men istället för att fira jul i morgon så sköt vi upp det tills på juldagen, TACK snälla svärmor för det! :-)
dålig dag
Hade en pissdag igår, från morgon till kväll. Klev väl helt enkelt upp på fel sida. Dagen blev dock lite bättre när Veronica o Albin kom o hälsade på en sväng. Blev lite lek och måleri med ansiktsfärg, bilderfinns på http://versun.blogg.se .
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Cowboy
Våran lille tomte-cowboy...
Tick Tack
Jag väntar på nåt... Jag undrar vad....
En helt ny värld.
Ja, det är sant. Jag har hittat en helt ny värld.
Som ni kanske vet så har jag slutat amma, vilket betyder no more big boobs om nätterna när trötter sover. Men inte bara det, det betyder oxå att jag har fått träffa herr piller burk. Nog skulle jag helst vilja kunna klara mig utan dem för alltid, men min rygg tillåter inte det.
Men i den här nya världen så gör smärtan mig inte lika illa, jag kan till o med bära Zebben utan att det gör nå vidare ont, jag kan sitta ner och faktiskt leka med pysen på golvet, jag kan bära upp tvätten själv, jag kan skratta med lättnad, jag får tillbaka mitt gamla, goda tålamod, jag är en glad, pigg och faktiskt rätt rolig mamma!
...Om ni bara kunde förstå hur det känns, hur det känns de dagarna när det gör så ont att man inte vill gå, man har ont men ingen kan varken se eller känna. Jag ser ju ut som vem som helst... Men jag kan inte vara som vem som helst. Så därför känns det så bra att det faktiskt finns saker som hjälper, saker som gör att mina barn får den mamma de förtjänar.
Som ni kanske vet så har jag slutat amma, vilket betyder no more big boobs om nätterna när trötter sover. Men inte bara det, det betyder oxå att jag har fått träffa herr piller burk. Nog skulle jag helst vilja kunna klara mig utan dem för alltid, men min rygg tillåter inte det.
Men i den här nya världen så gör smärtan mig inte lika illa, jag kan till o med bära Zebben utan att det gör nå vidare ont, jag kan sitta ner och faktiskt leka med pysen på golvet, jag kan bära upp tvätten själv, jag kan skratta med lättnad, jag får tillbaka mitt gamla, goda tålamod, jag är en glad, pigg och faktiskt rätt rolig mamma!
...Om ni bara kunde förstå hur det känns, hur det känns de dagarna när det gör så ont att man inte vill gå, man har ont men ingen kan varken se eller känna. Jag ser ju ut som vem som helst... Men jag kan inte vara som vem som helst. Så därför känns det så bra att det faktiskt finns saker som hjälper, saker som gör att mina barn får den mamma de förtjänar.
Barna´
Söndag den 7 decemer 2008- och ett tag sen jag skrev. Sist jag skrev var på min födelsedag, så nu är man alltså 25år ung, tvåbarns mor och har en av de bästa perioderna i mitt liv. Så det kan helt enkelt inte bli så mycket bättre!
Födelsedagen blev riktigt lugn, från morgon till kväll. Kanske inte riktigt så som man vanligt vis firar sin 25-årsdag, men jag själv tyckte att det var alldeles lagom.
Selina o Tuva var här mesta delen av dagen och lekte med både mig, pysen och proppen. ibland kan man känna att man inte orkar vara barnvakt, att man har fullt upp med sina egna barn, men sanningen o säga så är det jätte roligt när de här två trollungarna är här och hälsar på! Och dessutom så underlättar det ju en hel del eftersom att dom leker så bra tillsammans! ...Ja, förutom små tjyvnyp som Teo kan ge Tuva... Men en vacker dag så lär nog Tuva ryta ifrån hoppas jag!
Justja, under dagen iaf så hann vi med en massa saker! Vi var ute o lekte i snön, pysslade med modellera, bakade pepparkakor, badade bubbelbad, åt en mysig middag o sen tittade barnen på julkalendern. En mysig dag helt enkelt.
Lite tårta...
...och lite pepparkaka...
Födelsedagen blev riktigt lugn, från morgon till kväll. Kanske inte riktigt så som man vanligt vis firar sin 25-årsdag, men jag själv tyckte att det var alldeles lagom.
Selina o Tuva var här mesta delen av dagen och lekte med både mig, pysen och proppen. ibland kan man känna att man inte orkar vara barnvakt, att man har fullt upp med sina egna barn, men sanningen o säga så är det jätte roligt när de här två trollungarna är här och hälsar på! Och dessutom så underlättar det ju en hel del eftersom att dom leker så bra tillsammans! ...Ja, förutom små tjyvnyp som Teo kan ge Tuva... Men en vacker dag så lär nog Tuva ryta ifrån hoppas jag!
Justja, under dagen iaf så hann vi med en massa saker! Vi var ute o lekte i snön, pysslade med modellera, bakade pepparkakor, badade bubbelbad, åt en mysig middag o sen tittade barnen på julkalendern. En mysig dag helt enkelt.
Lite tårta...
...och lite pepparkaka... Som en kratta
...Har sovit som en kratta i natt. Båda barnen i sängen, klistrade upp efter mig på en varsin sida. Zebben brukar oftast inte sova hos oss alls, han sover ju gott i spjälsängen. Men nu när han varit förkyld och med en släng av krupp så har vi haft han i sängen. Pysen brukar komma tassandes på morgonkvisten för att mysa ner sig mellan mig o Jimmy. I natt kom han mitt i nattkvisten istället. Det är ju mysigt att ha de små kottarna hos en, men det vore ju ännu mysigare om man slapp vakna som ett stelfruset cementblock om mornarna.
Idag är det ju tydligen min dag, så idag bjöds det på sovmorgon och fika på säng. Varm choklad och macka! Längtade direkt efter chokladen, men tydligen var det någon annan som var snabbare- Pysen. Han var snabbare men hade inte beräknat att muggen skulle vara så tung. Så all choklad fick sängen dricka upp. Vi blev utan- Både jag och Teo.
Men, men, sånt är livet.
Upp o hoppa blev det iaf efter det... Ja, förutom proppen som fortsatte sin sömn helt opåverkad av oss andra. Mamma kom förbi en sväng med paket, pengar och en jätte fin blomma!
Snön vräker ner och vi tyckte det var dags att ta fram skotern, så Jimmy o Teo gick iväg för att hämta den medan jag myste ner mig breve Zebben och slumrade ytterligare nån minut. Så skönt!
Hörde sen hur det bullrade ute på bron. Moffen, Tuva, Selina, Jimmy och Teo kom hem igen. Så, dags för tårta och kaffe!
Barnen lekte och slogs om vart annat, mest Teo som blev frustrerad över att leka mamma-pappa-barn. Den leken var inte hans favorit, han ville leka kurragömma. Ögonen grusade sig på honom och straxt efter tolv slog han igen sina blå, pappa, tuva o selina gick hem för att leta reda på lite tomtar, Jimmy gick på dagis för att jobba... Jag o Zebben stannar hemma och leker trötta sälar som sover. Han vann, för han sover.
Ikväll blir det lite tacos och annat smörj, men hoppas på en lugn födelsedag då kroppen känns rätt slut... Utan någon som helst anledning. Det är mycket roligare att vara trött o slut om man har en anledning till det. Så det så.
Idag är det ju tydligen min dag, så idag bjöds det på sovmorgon och fika på säng. Varm choklad och macka! Längtade direkt efter chokladen, men tydligen var det någon annan som var snabbare- Pysen. Han var snabbare men hade inte beräknat att muggen skulle vara så tung. Så all choklad fick sängen dricka upp. Vi blev utan- Både jag och Teo.
Men, men, sånt är livet.
Upp o hoppa blev det iaf efter det... Ja, förutom proppen som fortsatte sin sömn helt opåverkad av oss andra. Mamma kom förbi en sväng med paket, pengar och en jätte fin blomma!
Snön vräker ner och vi tyckte det var dags att ta fram skotern, så Jimmy o Teo gick iväg för att hämta den medan jag myste ner mig breve Zebben och slumrade ytterligare nån minut. Så skönt!
Hörde sen hur det bullrade ute på bron. Moffen, Tuva, Selina, Jimmy och Teo kom hem igen. Så, dags för tårta och kaffe!
Barnen lekte och slogs om vart annat, mest Teo som blev frustrerad över att leka mamma-pappa-barn. Den leken var inte hans favorit, han ville leka kurragömma. Ögonen grusade sig på honom och straxt efter tolv slog han igen sina blå, pappa, tuva o selina gick hem för att leta reda på lite tomtar, Jimmy gick på dagis för att jobba... Jag o Zebben stannar hemma och leker trötta sälar som sover. Han vann, för han sover.
Ikväll blir det lite tacos och annat smörj, men hoppas på en lugn födelsedag då kroppen känns rätt slut... Utan någon som helst anledning. Det är mycket roligare att vara trött o slut om man har en anledning till det. Så det så.
sön 30/11
...Hade skrivit: Söndag-INGENTING.
Men som vi alla vet blir det aldrig som man planerar, iaf inte om det är vi i våran familj som gör det.
Morgonen började med att Teo vaknade klockan fem, den tid på dygnet som man är som mest sovandes. Han tyckte ändå att det vara morgon. Och han som alltid vaknar med ett leende vaknade i morse med mungiporna släpandes i golvet, men efter lite trugande från Jimmys sida så slog pysen igen sin blå och sov vidare till halv nio istället. Proppen däre emot, han tog sig som vanligt en långkörare o sova till tolv. Han hade iof ett depå-stopp där runt sex då jag tog upp han till våran säng för lite frukost.
Vart var jag nu... Just ja, halv nio klev vi upp och sen har dagen rasat iväg i en rasande fart!
Anna o Ante kom på lite besök, Jimmy tog med sig pojkarna ut i traktorn för o skotta lite snö medan Anna o jag fick sitta vid bordet å dricka kaffe o äta lussebullar som hon o Ante svängt ihop! :)
Och vid tretiden var det dags för middagsbjudning bort i byn, så iväg bar det för att mätta riktigt hungriga magar. Hann inte mer än få i oss maten så var vi tvungen att åka igen. Jimmy skulle tydligen iväg o leka bonndräng i Klövsjö medan jag o barnen åkte ner till mamma o pappa för att mumsa i oss ALLDELES nybakade lussekatter o ett glas mjölk. Finns inte mycket som slår det så här i adventstider.
Å nu närmare sig klockan halvnio, barnen har sovit sen 19.15... Jag borde vara fylld av energi o äntligen ta tag i allt jag vill göra, men vad händer då? Jo. Jag blir sittandes och gör ingenting för att i morgon bli arg över att jag inte gjort det jag borde göra ikväll.
30 novemver. Proppen är 6 månader idag, våran lille skrutt. 6 månader, äter gröt o puré, ammar en smula. Sitter något så när själv, är på sitt bästa humör dygnet runt och vi kan bara konstatera varje dag att vi har de bästa pojkarna i världen!
Men som vi alla vet blir det aldrig som man planerar, iaf inte om det är vi i våran familj som gör det.
Morgonen började med att Teo vaknade klockan fem, den tid på dygnet som man är som mest sovandes. Han tyckte ändå att det vara morgon. Och han som alltid vaknar med ett leende vaknade i morse med mungiporna släpandes i golvet, men efter lite trugande från Jimmys sida så slog pysen igen sin blå och sov vidare till halv nio istället. Proppen däre emot, han tog sig som vanligt en långkörare o sova till tolv. Han hade iof ett depå-stopp där runt sex då jag tog upp han till våran säng för lite frukost.
Vart var jag nu... Just ja, halv nio klev vi upp och sen har dagen rasat iväg i en rasande fart!
Anna o Ante kom på lite besök, Jimmy tog med sig pojkarna ut i traktorn för o skotta lite snö medan Anna o jag fick sitta vid bordet å dricka kaffe o äta lussebullar som hon o Ante svängt ihop! :)
Och vid tretiden var det dags för middagsbjudning bort i byn, så iväg bar det för att mätta riktigt hungriga magar. Hann inte mer än få i oss maten så var vi tvungen att åka igen. Jimmy skulle tydligen iväg o leka bonndräng i Klövsjö medan jag o barnen åkte ner till mamma o pappa för att mumsa i oss ALLDELES nybakade lussekatter o ett glas mjölk. Finns inte mycket som slår det så här i adventstider.
Å nu närmare sig klockan halvnio, barnen har sovit sen 19.15... Jag borde vara fylld av energi o äntligen ta tag i allt jag vill göra, men vad händer då? Jo. Jag blir sittandes och gör ingenting för att i morgon bli arg över att jag inte gjort det jag borde göra ikväll.
30 novemver. Proppen är 6 månader idag, våran lille skrutt. 6 månader, äter gröt o puré, ammar en smula. Sitter något så när själv, är på sitt bästa humör dygnet runt och vi kan bara konstatera varje dag att vi har de bästa pojkarna i världen!
Veckan
Veckan som varit...
Måndag- Jag ridning, Jimmy quigong
Tisdag- Jag hemma, Jimmy bonndräng
Onsdag- Jag bokförings information, Jimmy hemma
Torsdag- Jag hemma, Jimmy pilbågsskytte
Fredag- Jag 15-års kalas, Jimmy bonndräng
Lördag- Jag julskyltning, Jimmy köttgubbe
Söndag- INGENTING!
...Kanske är det inte så konstigt att tiden bara flyger iväg...
Måndag- Jag ridning, Jimmy quigong
Tisdag- Jag hemma, Jimmy bonndräng
Onsdag- Jag bokförings information, Jimmy hemma
Torsdag- Jag hemma, Jimmy pilbågsskytte
Fredag- Jag 15-års kalas, Jimmy bonndräng
Lördag- Jag julskyltning, Jimmy köttgubbe
Söndag- INGENTING!
...Kanske är det inte så konstigt att tiden bara flyger iväg...
Torsdag
Torsdag idag, veckan har rullat förbi- igen. Ska jag behöva bli lika chockad varje gång jag märker hur fort veckorna rullar förbi? Det slog mig här om kvällen, Zeb är ett halvår nu. Om ett halvår till så är han ett år, och i den här takten så är det väl sommar om bara nån vecka!
Men innan det ska vi väl försöka hinna med att fira jul. En vit jul med massor av kärlek, kramar, mat och julklappar. Första advent på söndag. Visst är det väl ändå något speciellt över själva advent? Stämningen som blir och den mysiga känslan som bara kommer som ett brev på posten.
Igår och idag har pysen varit på dagis en stund. Minns inte vad vi hade för oss igår när han var där men idag vet jag att jag sovit! Herre min gud så trött jag var. I ett streck mellan kl.10-13 dejtade jag John Blund. En mycket trevlig date måste jag säga. Dessutom fick jag sälskap en timme av Jimmy som kom hem över lunch.
Pysen stod vid grinden halv två och ropade att han lekt klart på dagis och ville hem. Sagt o gjort. Lite mellis i magen för att sen hälsa på Karin o Lisa där det bjöds på tårta, kaffe och lek i en hundbur. Kanske det ska få bli årets julklapp?
I morgon ska herrn i huset leka dagisfröken medan jag och kottarna ska ut i skogen för att leta lite julgran med moffen. Hoppas det är bättre väder i morgon än vad det är ikväll... Plusgrader o blåst. De två sämstaste väderkombinationerna tillsammans. Kan inte bli sämre.
Men innan det ska vi väl försöka hinna med att fira jul. En vit jul med massor av kärlek, kramar, mat och julklappar. Första advent på söndag. Visst är det väl ändå något speciellt över själva advent? Stämningen som blir och den mysiga känslan som bara kommer som ett brev på posten.
Igår och idag har pysen varit på dagis en stund. Minns inte vad vi hade för oss igår när han var där men idag vet jag att jag sovit! Herre min gud så trött jag var. I ett streck mellan kl.10-13 dejtade jag John Blund. En mycket trevlig date måste jag säga. Dessutom fick jag sälskap en timme av Jimmy som kom hem över lunch.
Pysen stod vid grinden halv två och ropade att han lekt klart på dagis och ville hem. Sagt o gjort. Lite mellis i magen för att sen hälsa på Karin o Lisa där det bjöds på tårta, kaffe och lek i en hundbur. Kanske det ska få bli årets julklapp?
I morgon ska herrn i huset leka dagisfröken medan jag och kottarna ska ut i skogen för att leta lite julgran med moffen. Hoppas det är bättre väder i morgon än vad det är ikväll... Plusgrader o blåst. De två sämstaste väderkombinationerna tillsammans. Kan inte bli sämre.
trök
Kameran ligger nere hos mamma och pappa. Men vad gör det. Eftersom att den ligger där nere så har det ju heller inte blivit så mkt fotat på sistonde.
Våra liv har dock rullat på utan kamera och dokumentering. I fredags åkte vi till Ångsta för att ladda upp inför lördagens 50-års kalas. Under fredagkväll blev det lite pyssel med att duka fram o fixa ordning. På lördan åkte jag, jimmy o zeb in mot stan och uträttade lite ärenden, pysen var kvar i Ångsta och lekte rövare med Cecilia.
Vi hann med en tur till Jimmys farfar o Emmy en sväng oxå, fick gott tunnbröd o lite kaffe! :-D
Lördagkväll bjöd som sagt på kalas med trevligt sälskap, god mat och dryck o en hel del skratt. Tack för en trevlig kväll!
På söndagen var väl de flesta mer eller mindre trötta, vi var nog alldeles lagom tror jag. Tog in på Draupner för en tidig middag och passade på att fira Svempas födelsedag oxå, om än lite sent.... Men! Bättre sent än aldrig!
Söndagkväll släcktes lampan tidigt, men innan dess så trängde tre av oss ner sig i bubbelbadet medan proppen slumrade med John Blund.
I måndags var det dags för pysen att gå på dagis. Jag vek lite tvätt, hälsade på momma och gjorde lite sånt. På kvällen var det dags för ridning för mig, ska få byta grupp nu o rida på torsdagar istället. Kan bli bra det.
På tisdagmorgon var det UPP O HOPPA! Vi packade badväskorna och åkte till svenstavik för att få plaska lite i vattnet. Zebben plaskade och fick prova att dyka lite, gick alldeles utmärkt det! Den äldre herren i huset njöt i fulla drag medans att brottades med madrasser o krokodiler med sin pappa.
Efterbadet var magarna tomma så vi åkte på café för lite lunch- och kaffe!
Med mätta magar tog vi en sväng på Dollar, köpte lite pyssel till köket o någon födelsedagspresent. När vi kom hem tog sig pappan o pysen en liten slummer i sängen inför det kommande fyraårs-kalaset vi skulle på. Blev på kalaset mellan kl.14-16, sen blev det hem för middag o mys medan pappan var o mjölkade kor, som tydligen blivit hans nya hobby.
Onsdag idag, pysen ska på dagis o jag ska försöka göra lite advent.
Från o med nu önskar jag mig en bättre uppdatering här fram över.
Våra liv har dock rullat på utan kamera och dokumentering. I fredags åkte vi till Ångsta för att ladda upp inför lördagens 50-års kalas. Under fredagkväll blev det lite pyssel med att duka fram o fixa ordning. På lördan åkte jag, jimmy o zeb in mot stan och uträttade lite ärenden, pysen var kvar i Ångsta och lekte rövare med Cecilia.
Vi hann med en tur till Jimmys farfar o Emmy en sväng oxå, fick gott tunnbröd o lite kaffe! :-D
Lördagkväll bjöd som sagt på kalas med trevligt sälskap, god mat och dryck o en hel del skratt. Tack för en trevlig kväll!
På söndagen var väl de flesta mer eller mindre trötta, vi var nog alldeles lagom tror jag. Tog in på Draupner för en tidig middag och passade på att fira Svempas födelsedag oxå, om än lite sent.... Men! Bättre sent än aldrig!
Söndagkväll släcktes lampan tidigt, men innan dess så trängde tre av oss ner sig i bubbelbadet medan proppen slumrade med John Blund.
I måndags var det dags för pysen att gå på dagis. Jag vek lite tvätt, hälsade på momma och gjorde lite sånt. På kvällen var det dags för ridning för mig, ska få byta grupp nu o rida på torsdagar istället. Kan bli bra det.
På tisdagmorgon var det UPP O HOPPA! Vi packade badväskorna och åkte till svenstavik för att få plaska lite i vattnet. Zebben plaskade och fick prova att dyka lite, gick alldeles utmärkt det! Den äldre herren i huset njöt i fulla drag medans att brottades med madrasser o krokodiler med sin pappa.
Efterbadet var magarna tomma så vi åkte på café för lite lunch- och kaffe!
Med mätta magar tog vi en sväng på Dollar, köpte lite pyssel till köket o någon födelsedagspresent. När vi kom hem tog sig pappan o pysen en liten slummer i sängen inför det kommande fyraårs-kalaset vi skulle på. Blev på kalaset mellan kl.14-16, sen blev det hem för middag o mys medan pappan var o mjölkade kor, som tydligen blivit hans nya hobby.
Onsdag idag, pysen ska på dagis o jag ska försöka göra lite advent.
Från o med nu önskar jag mig en bättre uppdatering här fram över.
Onsdag 19/11
Kan inte sova riktigt om nätterna längre, hittar ingen skön liggstil för ryggen. Minns att det var lika efter ett tag med Teo, och vid åtta månader slutade jag amma för att kunna äta värktabletter.
På kvällarna när teo var liten klarade jag ibland inte av att sätta på han pyjamas själv. Jag kände mig helt enkelt som världens sämsta mamma. Allt jag gjorde tog dubbel tid, humöret ville tryta och jag ville ha en ny rygg, känna mig som stark och bra mamma. Men som sagt, vid åtta månader så var både jag och Teo överens, så han slutade att amma över en natt och allt gick superenkelt. Jag minns första dagarna när jag hade börjat äta värktabletterna. Jag ORKADE vara pigg och glad en HEL dag, ända tills vi la oss!! Jag minns hur jag kände att jag var pigg och att jag var trevlig utan att behöva tänka på att bita ihop. Det är ju ingen annans fel att jag har ont, och det är ingen annan som ser att det gör ont, och bara för att man har ont får man ju inte bete sig hur som helst, även om man ibland har en väldans lust till det. Det är en frustration att ha ont, och faktiskt, så är det nog lättare med ett gipsat ben eller stödkrage, där folk ser att det nog gör ont.
Men nu är vi där iaf, när ryggvärken börjar ta över mitt liv igen, när jag blir låst till att inte kunna göra allt jag vill, när ryggvärken sätter gränser på mitt liv- och mitt liv som mamma.
Jag har lovat mig själv att amma tills Zebben är minst sex månader, vi är snart där, och sen får det nog bli gröt, välling och mat för vår minste herre i huset.
Jag måste kunna leva, och mina barn har rätt till en glad och orkesfull mamma.
Snart är jag kanske där igen... I pillerburksträsket.
fingerfreez
Tisdag idag. En ny dag helt enkelt.
Jag fryser om fingrarna.
Jag fryser om fingrarna.
Ett hus i kaos.
Helgen är snart över, och herre gud så här ser ut! Helgen har gått förvånansvärt fort med tanke på att Jimmy inte varit hemma. Barna´ är som barn oftast är. Underbara. Och just nu sovande.
Som sagt har helgen runnit mig ur händerna på något vis, och nu sitter man här, tröttare än i fredags och undrar, vem kan komma hit och städa? Finns det någon frivillig? Ja. Välkommen hit.
Som tack för städet kan vi bjuda på en kopp med varm vit choklad... Lockande? Någon? Misstänker ingen.
Vi får nog städa själv. Soptömning i morgon om någon undrar. Så nu ska här rensas in på milimetern, det är precis vad vi har ork och lust med just nu.
Egentligen vet jag inte om jag har lust med nånting alls, sova egentligen, men orkar inte dra mig själv till sovrummet. Och för att lägga sig i sängen så måste man bortsa tänderna och klä av sig innan. Gahh, böja sig ner till fötterna för att få av strumporna. Nä. Sitter uppe ett tag till, lika bra att gruva sig in i det sista.
Latmasken tackar sin familj för en bra dag!
Som sagt har helgen runnit mig ur händerna på något vis, och nu sitter man här, tröttare än i fredags och undrar, vem kan komma hit och städa? Finns det någon frivillig? Ja. Välkommen hit.
Som tack för städet kan vi bjuda på en kopp med varm vit choklad... Lockande? Någon? Misstänker ingen.
Vi får nog städa själv. Soptömning i morgon om någon undrar. Så nu ska här rensas in på milimetern, det är precis vad vi har ork och lust med just nu.
Egentligen vet jag inte om jag har lust med nånting alls, sova egentligen, men orkar inte dra mig själv till sovrummet. Och för att lägga sig i sängen så måste man bortsa tänderna och klä av sig innan. Gahh, böja sig ner till fötterna för att få av strumporna. Nä. Sitter uppe ett tag till, lika bra att gruva sig in i det sista.
Latmasken tackar sin familj för en bra dag!
Barna´
Har haft lite pyssel för oss på slutet.
Den med lite fantasi ser ju direkt att det här är en tiger... En snäll tiger dessutom.
Mys i kojan som vi bygde. Om Teo fick välja EN sak att ha med sig på en öde ö
så skulle det antagligen bli en traktor.
Och Zebben håller humöret uppe dygnet runt.
Mina barn gör himmelen alldeles klar från alla grå moln som ibland vill hopa sig.
Jag älskar Er, Jag älskar Er!
Den med lite fantasi ser ju direkt att det här är en tiger... En snäll tiger dessutom.
Mys i kojan som vi bygde. Om Teo fick välja EN sak att ha med sig på en öde ö
så skulle det antagligen bli en traktor.
Och Zebben håller humöret uppe dygnet runt.
Mina barn gör himmelen alldeles klar från alla grå moln som ibland vill hopa sig.
Jag älskar Er, Jag älskar Er!