familjenboije

Satans obarmhärtige (tror bloggen är en han?) blogg.
Ska ge upp den här skiten om det inte blir bättre snart.
Att skriva och redigera- Eller att bli redigerad.

Får inte till det... Höll på i fyrtio minuter med förra inlägget. Och det blev ändå som kattskit.

Ingen mening med det här.

Ursäkta mitt icke passande språk. Hoppas det går för den här gången.

Om nån gjorde lika mot mig så skulle jag antagligen inte bli precis lycklig... Men nu när det är Teo som ligger där å ser ut att ha smitit från de sju små dvärgarna så kan jag inte låte bli o tycka att det är riktigt härligt och sött...  Undrar just om han kommer tycka lika som mig om femton år...

Åkte precis på en dusk av trötthetsviruset. Vad hände? Var tog energin vägen?
Jo, det ska jag tala om. Jag kom på att jag skulle städa.
En riktig energi-dödar-tanke. Om det ändå vore så att det är tanken som räknas, även när det kommer till städning... Men jag har tänkt och tänkt, men det blir inge trevligare här i huset ändå...
Tanke kräver handling.

Var uppe med tuppen i morse, åkte till sjukgymnasten och fick med mig ett träningsschema hem. Det låter ju väldig elegant. Träningsschema.
Det låter som om jag ska kunna bli smal och slank, men i samma veva som man läser att det faktiskt var hos sjukgymnasten som jag fick schemat så kan man förstå att jag antagligen varken kommer bli smal eller slank. Hellre att jag blir rak i ryggen då.... För det är väl det som är meningen, att jag ska bli en rakryggad person med mindre värk. Hoppas verkligen att det ska hjälpa, för snart är det ohållbart.
Tänkte i min vildaste fantasi att min träning skulle gå ut på sit-ups och annan muskelträning. Så är icke fallet.
Jag ska stå som en liten profet här hemma på golvet och svänga lite lätt med armarna.
Sen ska jag ligga på golvet och försöka pressa ner svanken.
Efter de jobbiga grenarna så blir det till att sitta på en stol och försöka sitta på båda sittbenen och så rak i ryggen jag kan... I den mån jag orkar.
Låter som om det vore pice a cake o göra det hela. MEN. Så är icke fallet.
Jag har fått förklarat för mig att jag är något av en invalid. Invalid... Jag.... Jaha. Bit i sura äpplet.
Man kan förneka länge, men tillslut så ska man kanske förstå att jag inte, någonsin kommmer kunna göra samma saker som förr.... Att jag kanske aldrig kommer kunna jobba mer än 50%.... Att jag aldrig kommer bli ekonomiskt oberoende... Var den punkten kommer in i min ryggvärk, det vet jag inte. Men, om jag aldrig blir rik o berömd, så beror det nog på ryggen. Såja, nu känns det bättre.

jimmy slutade 12.30 idag, jag tyckte att det var så härligt underbart väder, så när han kom hem hade jag gjort fika o ordnat så att han skulle få åka ut på en liten jakt-tur. Min älskade karlakarl. Så i skrivande stund är han ute på sina skidor, insuper härlig, frisk luft. Kikar efter djur, kanske dricker han en kopp te och mummsar i sig en av mackorna jag gjorde. Jag hoppas han har det bra, för det är han värd. Min kärlek.

Teo sussar i vagnen. Han fick för första morgonen på myyyycket länge vakna utan sin mor vid sin sida, i morse var det moffen som fick pussa o snusa och rå om våra hjärtans guld.
När jag kom hem satt Teo nöjt i sin stol, nymatad, nyvaken och alldeles, alldeles underbar. Tack världens bästa moffen för det!

Jaha, nu har jag skjutit på städningen ännu några minuter, hann piggna till, men när ordet städning tog plats i min hjärna igen blev jag så där obotligt trött igen. Kanske jag ska låssas att jag gör nånting annat, än å städa när jag städar. Kan leka att jag leker kurragömma-med-saker och dammkorn istället.
Kör till.

Wish me luck!

Har drömt och drömt och drömt samma dröm nu om och om igen.
Varför drömmer jag denna dröm? Drömmer att jag har kvar hästarna här hemma istallet, bara det att jag glömt bort att de står där. Så en dag kommer jag på att "satan, jag har ju hästar". Så  jag springer till stallet för att kolla, och där står två magra, ovårdade och minst sagt misskötta hästar. Som jag har GLÖMT!
Så ovårdade och hemska att jag bara vill spy och det känns som om magen vänds ut och in. Sen vaknar jag. Första gången jag drömde den var jag tom tvungen att gå o dubbelkolla i stallet så att det inte var nån stackars häst där. Nu för tiden så vet jag med gott samvete att stallet stått tomt i över två år.
Men varför drömmer jag den här drömmen? Har säkert drömt den tio gånger nu, senast natten som var.
Vet att i drömtydar-språk så står hästen för styrka... Kanske är jag rädd att den styrka jag har är på väg att försvinna? Me do not know. Men jag skulle vilja veta.

Teo var lite gnissig inatt, vaknade runt 22 och var helt färdig, så då fick han komma till mamma o pappas säng för mängder av pussar och kramar. Det var en stund av lycka. Att få ha den lilla kärlekssmulan i vår säng, mellan mig och jimmy. Att få inandas hans doft som var en blandning av bäbis och barnolja. Att få se det lilla ansiktet lysa som en sol när man pussade han bakom örat. Hans lilla hand som for som tussar över våra ansikten. Hans små "ga-ga"ljud. En känsla av total lycka.
Sen somnade han i sin egna säng tillslut. Klockan fyra vaknade han igen och var mampa sjuk, så då fick han komma till oss igen. Vårat lilla kärleksknyte.
Vaknade med en fot i ansiktet klockan halv åtta, då var det dags att vakna.
Jimmy gick på jobbet, jag och Teo njöt av att få busa och mysa i sängen ett tag till.
Vi klev väl upp runt halv nio, och då satte han igång. Och jösses amalia som han satte igång. Han formligen flög fram i sin gåstol, han som förut har hoppat/dragit sig fram sprang nu fram o tillbaka mellan köket och vardagsrummet, drog i de lådor han kom åt i köket, skrek glädjetjut jag aldrig förr har hört. Han var så galen att jag var tvungen att ringa Jimmy o tala om vilken knäppfis vi har. Och hur duktig han blivit över en natt att hantera sin gåstol!
Sen sov han gott i sin säng ett tag tills det var dags för resan till svenstavik, en sväng på sjukhuset med mormor, hälsade på tante och kusin Ea, sa hej till världens bästa och underbaraste Kajsa/gudmor. Sen trodde jag att vi var klar. Misson Svenstavik completed. Men så var det inte. Jag skulle ju på byggvaruhuset. Och dit for jag, och gjorde mig ihågkommen för all framtid. Jag är nog "den där jobbiga kunden med barnet". Skulle ha tusen saker, tusen saker som jag inte visste riktigt vad det var för saker. Så jag gjorde det hela till en gissningslek. Nästan som gissa rita...spring. Fast jag stannade kvar. En stund o en stund till. Tvingade den stackars expediten ut i kylan minst tre gånger. Ställde korkade frågor och var mer eller mindre en pain in the ass. Stackars dom. Och stackars mig. Men mest stackars var det nog om mormor och Teo som fick vänta i evigheter på att den svälliga personligheten Moa hade fått allt klappat och klart.
Men vi tog oss hem- hel och hållen. Subarun fraktade oss raka spåret utan minsta lilla tvekan. En sån bil!

Väl hemma hade min karl lagat yum-yum mat som smakade smasken! (Tortelinigratäng)
Sen kikade han på film, Teo fick gröt, jag pratade i telefon.
Efter det kikade jimmy på mer film, teo satt i gåstolen och skrattade, jag satt vid datorn och beundrade mina karlar.
Lite senare sov Teo, Jimmy kollade fortfarande på film och jag satt som vanligt fastklistrad vid datorn och undrade vilken sida jag skulle surfa in på här näst.

Åja! Jag är ju om möjligt ännu lyckligare idag än igår. Jag ska börja RIDA! Tisdagar på ridhuset ser det utsom. Och jag ska få rida min prinsessa, Messa. Som jag längtar! Dessutom blir det kanske även nån helgdag jag får ut och andas friskluft från hästryggen. Min lycka är total.
Igår var Astas (våran hund) lycka total. Hon lyckades idka samlag med en fin, vit liten hund. De lekte så fint...Tyckte jag. Tills jag såg att de satt fast i varanndra. Jag var då inte så informerad om hundarnas blommor och bin som jag är idag.
Blir det valpar måntro? Att bli eller icke bli. Det är Moa vs Jimmy i den frågan. Jag har en svag känsla av att jag kanske måste lägga mig i den diskussionen.
Jag är förresten glad att jag inte är hund. Akta er för doggystyle, jag blev rädd för den igår.

Nu är det nog natt i stugan.

God natt från Moa vid datorn, Jimmy vid teven och Teo i sängen.
Familjenboije har myskväll, haha ;-)

Men är det sant?!
Har vår lille Teo verkligen varit så här liten?
Man borde nästan skämmas, det har bara gått sju månader sen han föddes, och ändå har man nästan glömt hur liten han var.... Moa vill ha en till och en till och en till och en till och en till och en till och en till... Men kanske inte idag.

Morgon, middag eller kväll... Oavsett tid på dygnet så är detta leende fastklistrat på vårat underbara pyre!

Är den vackraste jag vet....
I morse när jag vaknade och slog på dataskärmen så var det någon som hade ändrat och fixat med bakgrunden....


Kan man annat än o älska min karl?!
Är kär så det spritter i benen på mig!

Jag tror jag spricker av kärlek snart! :-D

VARFÖR kan jag aldrig få ha kameran i handen med blixten uppfälld o klar när jag som mest behöver den?!
Sist jag behövde den som mest var i torsdagsnatt klockan tre.
Teo vaknade o gnissade lite, jag studsade upp, stoppade i han nappen som han lika snabbt spottade ur. Men så tänkte jag, att hans ljudnivå är ju inte så speciellt hög, och kanske han somnar om om jag låter honom vara ett tag. Så jag gick ut till köket för att hämta vatten. Hörde hur han gnissade på där i sängen, jag gick tillbaka, stoppade i nappen och la mig sen i sängen.
Sen började han om på ny kula, och vipps så studsade Jimmy upp ur sängen som en kanonkula. Jag undrade vad i jössenamn som flugit i karln.
Jag gnuggade mina något grusiga ögon och såg nåt som gjorde att jag var tvungen att gnugga än en gång.
Där står min halvnakne karl, endast iförd kallingar och drar i Teos spjälsäng?!
Jag frågade aningen chokad vad han höll på med, fick till svar att Teo skulle få eget rum.... Jaha, klockan tre i torsdagsnatt fick han sitt egna rum.
Gjorde en snabb titt ner i spjälsängen under min karls dragkamp mot trånga dörröppningar och höga trösklar.
Teo var tyst. Och antagligen minst lika chockad som hans mor. Av chocken somnade vi alla tre som stenar, och tjugo över tio dagen där på väcktes vi av telefonen.
Det var då när jag vaknade som jag förbannade mig själv över att jag inte tagit kort där på natten...
Men i mitt minne är det bevarat.
Och faktiskt- sen Teo fått sitt egna kryp-in så har han somnat utan ett minsta knyst, och sovit i 12h i sträck.
Snacka om att det är utvilade familjen i detta hus!
Teo somnar runt nio på kvällen och vaknar runt nio på morgon. Och i natt var jag inte ens upp o kissade- Det ni!

Var dubbelmamma i torsdags oxå... Teo på 7 månader och lilla V på 13 månader.
Småbarnsmor på riktigt. Och det var roligt, super roligt. 
Hade gruvat mig för hur det skulle gå när vi skulle ut på öppnaförskolan, men det gick som på räls. På vägen dit mötte C mig vid staketet och tog över de små liven. På vägen hem hade jag en i vagnen och den andra på styret. Jag klår alla i Let's Dance! I alla fall när det kommer vill barnvagns-vals...!

Idag besökte vi stora staden. Klädde på oss våra finaste gå-bort-badkläder, duschade håret och plaskade i barnpoolen. Teo njöt av varje sekund.
Jag hittade inte baddräkten i morse så jag badade helt enkelt i shorts och svart linne, varpå en liten tösabit ifrågasatte om det gick att bada med T-shirt... Och det går ju faktiskt, men hon tyckte det var bra konstigt.
A som hade sitt premiärdopp i en pool ska ha högsta betyg. Vilken tjej! Teos tjej. Han är kär i henne, med all rätt!

Slut för idag, tack för idag.
På återseende hoppas jag.

"O heeeelga natt..."

En sån härlig kväll eller natt, eller... kanske morgon?!
Nappflaskan från helvetet har varit och vanheldat mitt hem, mitt barn, hans pyjamas och hans säng.
Och vår sömn oxå för den delen.

Så nu sitter man här, en tisdagmorgon, eller natt för de som fortfarande sover.
Klockan är 03.57, nappflaskan står på diskbänken, Teos säng är nybäddad, han själv sover- nakenfis.
För en timme sen var hela familjen vaken.
Jag hade varit upp och försökt göra välling, men är ingen vidare kock så det tog mig ett tag att få till den perfekta vällingen. I vad som då kallades för en helt vanlig, välanvänd nappflaska.
Teo som varit lite förkyld med feber o lite stygg-hosta gnissade vidare i sängen, jag stod vid diskbänken med grumliga ögon och försökte räkna till två matskedar pulver. Nog så svårt.
Vandrade i väg likt en zombie längs vår enormt långa hall. (Den blir längre om nätterna)
Hittade till sovrummet och till det älskade lilla pyret som låg där med flin så stort att det är tur han har öron.
Nu skulle han få varm o härlig välling, i en sån där bra nappflaska... En sån med handtag, så den här lätt att hålla i. Sagt och gjort och lugnet infann sig väldigt fort i rummet. Teo småpratade med lite med flaskan, drack en skvätt, betraktade det fina mönstret på flaskan och drack ännu lite till.
I all denna lugn och ro blev mina ögonlock tunga och jag somnade... nästan. Hörde ett misstänksamt ljud från Teos säng... "Blobb", "skwosh" och efter det hörde jag Teo..."Da...da..hm".
Jag visste vad som hänt, men ville inte veta.
Klev upp, tittade ner i hans säng. Där låg ett litet pyre, något chockad och.... Hela han dränkt i vällingen som förr var perfekt förpackad i Nappflaskan från Helvetet.
Nappen hade farit loss från själva hållaren... Och åkt ner i flaskan. Man kan räkna ut med häcken vad som hände sen. Nappen i flaskan, och flaskans innehåll på Teo och resten av sängens inventarier.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag gjorde inget dera.
Om inte Jimmy varit vaken hade nappflaskan från helvetet fått åka tillbaka dit med buller o bång. Bussen dit går varannan måndag. (Sopbilen). Och tillsdess hade den kunnat få ta in på hotell Soptunnan.
Kallt, rått och luktar lite lagomt illa. Precis så som jag hade önskat nappflaskan kunde få ha det.
Men icke.

Nu, så här en o en halv timme senare sitter jag och begrundar, hur satan kan man skapa en sån mackapär?!
Satans tillverkare... Jag skyller på dom.
I morgon när mina ögon är mindre grusiga och mina hjärna mer vaken ska jag KANSKE kolla om det KANSKE satt fel napp på nappflaskan. Jag vill helst inte veta. Jag låter det hellre förbli Nappflaskan från Helvetets egna lilla hemlighet.

Det stormar ute och det känns som om fönstret snart ska blåsa in, bäst jag flyttar mig mot sängen.
Sängen från himlen.

God Natt och God morgon kära vänner.

Jag sitter i soffan plitandes på tangentbordet, Teo sitter i sin favorit gåstol och spelar musik.
Nyäten av gröt är han... Förstår inte hur mycket gröt som egentligen kan få plats i en så liten mage?
En portion = 1dl ....Teos portion kan gärna vara 2,5dl.... och på toppen av moset gärna lite vatten eller amma. Aja, är glad att han äter för han växer så det knakar!
Just nu önskar jag dock mig en nystädad bil, en något tyngre Teo och en lugn o skön biltur då han får sitta i sin nya stol och jäsa.... :)

Blev påminnd om o uppdatera, så kanske jag ska försöka dra mitt minne till ljuset och försöka minnas vad som hänt på sistonde.

Jag vet ju knappt vad det är för dag i dag, hur ska jag då kunna minnas vad som hände igår?! Måste försöka skriva varje dag, om än lite.
Idag blir det lite. Tror jag.

Igår gjorde jag ett konstaterande: Kroppen förändras efter en graviditet.
Jag som förr var snygg, slank, smäcker och bara så där lagomt oemotståndlig är nu inte längre något av det innan nämnda.
Förut fick jag på mig de kläder min kropp klädde sig i.
Förut glänste mitt hår i ljusets sken.
Förut var min hy glänsande och fin.
Förut var min mage kanske inte smal, men smalare.
Förut var min mage inte randig.
Förut var mina bröst mer, vad ska man säga, fasta?
Förut nös jag när näsan ville nysa.
Förut var jag inte mamma.

Nu förtiden så kommer min kropp i kläder som kanske inte klär mig, men som värmer mig.
Nu är mitt hår lite trött och min hy lite matt. Min mage är motsatsen till smal och slank. Den har även en ny...ja, en ny look helt enkelt.
Mina bröst är aningen, kan man säga trötta? De ser lite förkylda ut, helt enkelt: En aning hängiga!
Igår var jag kissnödig, sen nös jag. Då konstaterade jag att hur nära jag än hade till en toalett, så skulle man inte ha hunnit. Jag konstaterade oxå rätt snabbt att man INTE ska slarva med knipövningarna.

Tänk va mycket Teo gett mig ändå... Han har redan gett mig saker för livet jag aldrig kommer (kunna) glömma.
Han har gett mig allt jag inte hade förut. Allt det och lite till.
Men mest av allt ger han mig outgrundlig kärlek, kärlek utan gränser.
Alla mina "skavanker" är bara ett bevis på allt det underbara jag fått vara med om.
Och vet ni vad det bästa av allt är?
Jag börjar förstå att kroppen förändras, psyket förändras, livet förändras, mycket förändras.
Men tack vare alla dessa förändringar har jag världens vackraste familj.

Teo & Jimmy- Jag ÄLSKAR Er!

Teo är redo för sin första pulktur...
Han satt som en liten profet och funderade över livets lyckliga dagar medan mamman fick dra.
Aldrig har jag dragit ett så dyrbart lass.

Norah Jones med tända ljus är en bra tröst en tung kväll.

För några dahar sen hade Teo lite svårt att somna om kvällarna, nån sorts separationsångest verkade det vara. Jag sa att han var i en fas.
Ibland sover Teo massor om dagarna, ibland mindre. Jag säger att han är i en fas.
Idag har Teo lärt sig säga mer "da-da" "ba-ba". Kanske är han i en fas?
Kommer hela Teos uppväxt att vara fylld av undanflykter med meningar  och ursäkter innehållande ordet "fas"?
Den dagen vi kanske kommer på han tjyvrökandes bakom knuten ursäkta det hela med att "han är nog i en "fas"? Eller när han blir tagen för att snatta... Kan man egentligen ursäkta allt med en fas?
Ursäkta mig för upprepande av ord, jag har hamnat i en fas.
Jag är en enda stor fas. En fasansfull fasad av olika faser.
Fas- Ett oerhört fult ord när man sagt/läst/skrivit det så här många gånger på rad. Man ska tydligen akta sig för att upprepa svenska ord allt för många gånger, man kan lätt komma på att det svenska språket är rätt... Fult? Näe, det svenska språket har nog bara hamnat i en fas.

Från det ena till det andra.

Hade fina och underbara middaggäster här i fredags... Syster E med bihang. (bihang läses med positiv klang, tack)
Fläskfilé, strips, bea och bäbistomater. (har blivit så känslig att det v ar nästan jobbigt att skriva bäbistomater... bäbis! Aja, små tomater.)
Blåbärspaj till efterrätt, made by me. MEN. Made by me, betydde även att det inte blev paj, det blev blåbärssoppa med smuldeg. Aja, smakade blåbär iaf.
Hade tänkt börja med nyttig mat... Syster E upplyste mig om att det vi ål (fläskfilén o det) var riktig GI-mat.
"Ät hur mycket GI du vill...!"
Vet ni vad GI betyder?
"Gör Inget- mat" Helt i min smak.
Älskar mina systrar.
Har jag förresten sagt att jag blivit moster? Jo, jag tror det... Men kan säga det igen. Har blivit moster.

Läser just nu Annika Lantz senaste bok, 9 1/2 månad. Jag gillar. Hon säger mycket klokt- och roligt.
Tack Kajsa för bra bok!

Nu är det snart filmtajm här i huset... Åter till kalla berget.

Teos mamma säger god natt, fortfarande med Norah Jones i högtalarna...

Mamma o pappas vackraste badpojk!