familjenboije

Sista veckorna har det blivit långa nätter. Och mörka. Hösten som är på väg. Har inte varit nån sommar riktigt än, funderar på om sommarens värme är levererad av SJ, då förklarar det ju en del av förseningen. Och man behöver inte ens oroa sig för att få någon sort av ersättning. Helt enkelt bara gilla läget. Har hört att om det är något man inte rår på så är det vädret. Och eventuellt SJ då.

Jimmy är i Tyskland, funderar inte ens över vad han gör där. Men vet att han ska lyssna på nån som kan spela gitarr lite fortare och lite bättre än andra.
Själv nöjer jag mig med Winnerbäck och Spotify ett glas vatten och sömnlösa nätter. Det där med sömnlösa nätter är kanske något vi har gemensamt de här dagarna när han är borta.
Planen är att han ska komma hem på onsdag. Eller torsdag. Vem vet. Som allt annat får jag lägga min tilltro till tiden, att den går.

Känner mig låg ikväll. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Sen upp igen, förstås. Kan ha med sömnen att göra, sällan något blir bättre av för lite sömn.
Tålamod är en sån där sak som man ska ladda om nätterna. Och kramar, icke att förglömma.
Men telefonen kan ju laddas, oavsett om jag sover eller inte. Halleluja för elen.

Kanske ska försöka sova igen... Tredje gången gillt.
Wish me luck.

Som snövit men ändå inte. Föste mig till Östersund idag och fick sällskap av bästa pappa i bilen. Barnen lämpade jag av likt två skrikande små paket i Åsarna. Inte skrikande som i arg direkt, men skrikande och stojande som i glad för att få leka med nån som är snäppen roligare än sin mamma.
Inte så konstigt, då de lekt med mig hela sommaren... Det var helt klart en win-win situation!

I stan skulle jag på behandling, vet fortfarande inte vad för behandling jag fick? Men så här i efterhand känns det som en behandling med happy ending. Inga ryggproblem här inte! Puts väck ska dem!

Försökte klämma i mig en kebabrulle i Brunflo. Dumt val. Skitmat, kan man kalla det för. Min mage är nog inte bygd för sån där mat längre. Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen... Med inbilning kan man få till det mesta.
Har jag berättat om den nya dieten för ett smalt och smäckert ansikte?
Den är alldeles nyuppkommen, men funkar som en smäck, om man låtsas tillräckligt mycket.
Den heter Knott-dieten. Vill man vara fin får man lida pin.

Hann nätt o jämt hem från la stada innan det var dags att vända tillbaka till Svenstavik för papperijobb och lite paddockspikande. Jag visste nog inte hur rofyllt det kunde vara att spika hage. Och att slå med hammare.
Mer hamrande till folket!

Nu hemma igen, barnen är i säng och disken skriker i köket. Känns som om jag ska prioritera om min kvällssysselsättning och slänga mig raklång i soffan.
I morgon börjar en ny dag...

Det var igår det slog mig, halva min ledighet har gått. Sommaren har bjudit på regndans och kisande ögon i solsken. Kanske inte överdrivet kisande med ögonen här i Skålan, det vore en överdrift att säga det med tanke på all den nederbörd vi haft.
Måste vara läckage där uppe hos de som bor ovan molnen... Men det är väl som på kommun kanske. Det är sommar och alla har semester.
Vi får hoppas att de ovan molnen snart kommer tillbaka från semestern och kan laga läckaget...

I natt låg jag uppe till kl.2, funderade, vände och vred. Läste bloggen ett år bakåt i tiden, bläddrade fram och tillbaka i telefonen. Sömnlös i Skålan. Nätterna har tydligen blivit en sömnlös oas. Skönt då, svidande ögon nu. Tänker på nån drake i en disneyfilm, med rödsprängda ögon. En blandning av han och fisken Doris i "Hitta Nemo" är nog vad jag är.
Och kanske lite Bridget Jones. Har jag hört. Det var isabelle som påminnde mig om vår likhet, min och Bridgets alltså. Komplimang eller inte, men jag kan inte säga att hon ljuger.

Tisdag idag, för den dagville. Jag ska in till Östersund, knaka rygg. Åka bil.

I helgen var det CYPAKUTSI, fullt ös från morgon till kväll. Men så otroligt roligt. Innan den här CYPAKUTSI-lördagen dyker upp kan man känna att man jobbar, jobbar o jobbar. Och nästa år den här tiden ska jag ligga på en öde strand och äta annanas. Där det är alldeles tyst och stilla. Sen kommer lördagen och man glömmer att man nyss önskat sig bort, istället önskar man att det var cypakutsi fler gånger om år.
SCOTTS som spelade på dansbanan, FEEJK som försökte spela i öltältet och runt 450 människor trängdes mellan ölstänk, glädje och svett.
Vissa tänkte mer utanför boxen än andra. Mullgropa har blivit en helt ny lekplats. För vuxna barn. Så det kan gå. Andra tältade vägg i vägg med en hundgård, för det var det mest exotiska de kunde komma på för stunden.
Någon annan hade efterfest och somnade kl.5 på morgonen. Det var en härlig kväll, med härligt surr!

Är rätt rörig för stunden, men det kan vara ett bestående tillstånd när det kommer till fröken Andersson. Jag vet i alla fall att jag ska börja jobba i september, och strax där efter bär det väg till Turkiet.
För visst är det bra med mål?
Mitt nya liv har börjat i omgångar, faktiskt mest var enda morgon jag vaknar, för varje dag är ny och vad som väntar bakom hörnet av tid är det ingen som vet.