familjenboije -

"...Nu du mamma är det färdigknappat!"

Pyret och jag leker titt-ut runt soffbordet...

...Pappan ligger insjungen i magsjuka...Stackars!

Vad är det här?! En rumpnisse?

2007-03-21 @ 17:22:08 Permalink Familjen Kommentarer (2) Trackbacks ()

nada

God Förmiddag å trogna läsare!

Ute är det super härligt väder med lagomma minusgrader, värmande sol och uppiggande frisk vårluft!
Ute ligger Teo i vagnen och sover, han är inne på sin tredje timme av sömn.
Inne ligger J utslagen i soffan och tittar på "Äppelkriget" på tv4 film. I ett annat hörn av soffan sitter jag och väntar på att han i vagnen ska vakna.
Tänkte att vi skulle åka till Klövsjö o titta på när dagis/skolbarnen åker skidor och att Teo skulle få åka lite pulka oxå. Men först måste han vakna och äta lite lunch... Tittade precis till han med det ser dock inte ut som om han har några planer på att vakna än på ett tag. Lilla godisbiten.
Han har blivit en hel del mammig nu på slutet, ska sitta i knä, mysa och pussas. Riktigt härligt! Men ska nog lämna han med farsgubben nå dagar när han frisknat till, så de får lite pappa-pojk-tid tillsammans utan hönsmamman.

Åter till vädret och planerna för dagen. Första planen var ju att åka till Klövsjö, men andra planen som kanske blir den första just nu, det är att vi får åka pulka här hemma för att sen åka iväg på någon liten utflykt. Vi får se vad det lider. Celebert sällskap får vi iaf av Karin, det är spikat och bestämt!
Sen i eftermiddag blir det nog en tur upp på ridhuset för att se när gruppen har sin lektion. Lite surt att behöva stå på sidan om och titta när det enda man vill är att få vara med... Aja, bättre att få komma dit o se än inget alls iaf. Och hur lite jag än vill erkänna det så har jag faktiskt blivit bättre sen jag slutade med ridningen... Vaknar inte längre om nätterna och är förlamad, så jag får nog vara glad åt det... Men känseln i vänster sidan är fortfarade konstig, som om jag har tandläkarbedövning i hela vänster kroppshalva. Äckligt.

Äh, slut för nu, tack för nu...

Ska väcka mitt barn i vagnen, nu är det färdigsovet.... Om jag nu har hjärta till det... Tror inte det...

2007-03-20 @ 11:50:11 Permalink Familjen Kommentarer (3) Trackbacks ()

Träsket

Jag har hamnat i träsket. Inte vilket träsk som helst, har ni hört talas om tradera-träsket?
Där är jag och trampar om dagar, kvällar o nätter. Försöker hålla band på mig själv, inte trycka på budgivningsknappen. Inte bjuda högre, men så måste jag. Skriver in 51kr i fältet, får upp meddelande på skärmen om att jag tyvärr inte har det högsta budet. Det är som å trycka på en öm punkt, helt plötsligt blir jag besatt och bara MÅSTE ha det högsta budet. Inte för att jag så gärna vill ha prylen i fråga, utan för att jag måste se hur mkt jag ska ge för att ha högst. Sen får jag ångest och hoppas att nån ska bjuda över mig. Ibland funkar det, ibland inte.
Så just nu sitter jag o väntar på en örontermometer, som jag vill ha.
En body och två tröjor som jag medvetet bjudit på.
...Och en termometernapp som jag bara tvingades råka bjuda på.
Haha, snart får jag göra som "V" gjorde, börja gömma saker så att inte Jimmy får dåndimpen på mig! ;-)

Ja, nog om tradera. Här i huset är det lugnt, skönt och nystädat. Skulle kunna vara helt perfekt om det inte var för att karln i huset har åkt på elakartade baciller som kastar tillbaka maten genom det hål det en gång slunkit ner i. Typiskt. Som om det inte skulle räcka med att behöva vara karl, nu är han sjuk oxå!
Men hur sjuk och dålig han än må vara så är han min sol i min vardag. Världens vackraste karl. Tänk att det var jag som skulle få dela mitt liv med honom. Jag- och ingen annan! Lyckliga mig!
Den andre personen av manligt kön i detta hus ligger i sin nybäddade säng och drömmer om söt gröt och goda Mariekex. Men han har oxå haft en tuff dag med krasslig mage, har tappat räkningen på hur många bajsblöjor som blivit bytt och hur många ombyten som blivit gjorda. Vårat stackars korn.
Jag själv mår faktiskt bra, det är det som är det bästa med mitt dåliga minne. Jag glömmer fort att jag har ont, är sur och sånna saker.
Ryggen leker satan med mig, men jag har börjat gilla läget. Den som är med i leken får leken tåla.
That's it, that's the shit.

Från det ena till det andra, här kommer en liten bild på två små med stor kärlek.

Teo tar igen sig i Adas knä en sekund innan utgång... Han är far sin upp i dagen!

Det får helt enkelt knyta ihop denna dagen!
God Natt!

2007-03-19 @ 21:14:00 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Why blogg.se?!

Varför har blogg.se blivit världenssämstablogg.se nu på sistonde?
Suck. Nån som har nån bättre sida att blogga på?

2007-03-18 @ 11:43:51 Permalink Familjen Kommentarer (2) Trackbacks ()

vecka 9

Det har hänt mycket den senaste tiden, men eftersom jag legat på latsidan har ni gått oviss igenom det hela. Och när nu läget är som så att en guldfisk har längre minne än mig... Så får ni fortsätta leva i ovisshet av vad senaste tiden har haft för sig med oss.
Kommer dock ihåg några av de många guldkorn som vecka 9 bjöd på.
Det var ju då det var sportlov och jag fick ha min karl alldeles själv i flera dagar!
Vi åkte fyrhjuling upp till skoterstugan minst två av dagarna, så härligt att vara ute!
Vill verkligen att Teo ska få bli ett utebarn... Friskluft ger friska barn!
Nog för att han sover ute i vagnen, men han måste ju få uppleva utelivet vaken oxå, så varje dag är vi ute en sväng. Antingen i pulkan, i vagnen, på fyrhjulingen eller i nån skoterkälke!
Största problemet är ju att allt luktar när man väl är hemma. Nog för att skoter luktar gott, och att grillad korv smakar bra. Men jag vill inte att allt vi äger o har ska lukta som en blandning av grillad korv och skoter... Aja, lyxproblem.
Nu tappade jag ju den röda tråden. Måste plocka upp den igen och återgå till vecka 9.
Vecka nio då vi för första gången på över åtta månader sovit tillsammans, utan Teo.
Buhuuu. Fruktansvärt. Men väldigt nyttigt, förstås.
Teo fick avnjuta både middag, kvällsfika, bus, pussar och nattsömn hos farmor! Medan han var där o levde loppan satt jag o Jimmy i en biosalong och låtsades slappna av... Iaf jag. Jimmy är ju filbunken själv, och jag blev efter ett tag rätt bra på att låtsas vara lugn. Skrattade lite för mig själv när jag under filmens gång la Jimmys hand på mitt hjärta för att han skulle få känna min puls... han tittade på mig med STORA ögonoch viskade: "Är du så orolig för Teo?!"
Han fick ett oväntat svar: "nej, schyy, det är spännande på filmen!!"
Så även jag kan överraska ibland! :-D
När bion sen var över och vi åter satt i bilen så erkände Jimmy lite försiktigt att han faktiskt oxå varit liiite orolig, och att det inte var riktigt lika roligt och skönt utan Teo som man kanske hade trott... Vi är hönsmamma o hönspappa. Eller, blir det tuppappa? ...Det lät konstigt.
När vi närmade oss farmors o B-E's krypin började jag fundera av vad man kanske skulle kunna tänkas mötas av när man öppnade dörren... Kanske ett da-da, eller lite gråt, eller ett skratt... klockan var ju närmare tolv när vi kom hem, och det enda vi möttes av var ett skall från hunden.
Jaha, Teo hade inte saknat oss speciellt mycket, han o farmor sov som stockar!
Tack farmor för den härliga kvällen vi fick! :-D
Ja. Det var väl den största punkten i det här inlägget.

Idag och igår har varit en hurtbulledag. Har promenerat, hälsat på, ätit lunch, snusat bäbis, varit på möten, blivit invald i styrelse osv. Spännande.

Visste ni att jag var politiker? Knappt så jag visste det själv. Men roligt är det. Ibland säger min mun ord jag inte visste fanns.

2007-03-16 @ 14:30:10 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Animalfarm

Jag är hopplös.
Har bearbetat mig själv sen jag vaknade i morse att jag skulle lägga mig i tid när det väl var dags.
Behöver jag säga att så blev det inte?
Nu är klockan närmare två på natten än vad den är nio på kvällen. Med andra ord så är det alldeles för sent just nu.
Och ju mer jag skriver desto senare blir det. Shit happens and then you fall a sleep.

Har tusentals tankar ikväll. Allt från vikt till allmänt vett.
Tänkt om jag fick byta ut min övervikt till mänskligt vett, då kanske jag vore en aningen trevligare människa.
Ca15kg trevligare.
15kg vett är bättre än 15kg fett... Men om vettet skulle sitta i huvet skulle jag nog inte orka gå med näsan i vädret med 15kg +... Tåls att tänka på.
Eller så är det så att tyngdlagen har besegrat min kropp och dragit vettet... Ja, neråt helt enkelt.
Nog om det.
"På måndag ska jag börja banta, för jag ska bli som en av de galanta..."
Hur kommer det sig egentligen att var jag än vrider o vänder mig så ser, hör eller läser jag om nyblivna mammor som ser ut lika som de gjorde innan de blev gravida?
Medan jag själv får gå runt här hemma o häsa som nått annat jävla sjölejon? Eller hängbukssvin för den delen, det passar nog rätt bra det oxå.
Jag är trött på o vara nån sorts jävla djurpark för allmän beskådning med gratis inträde.
Innan jag blev gravid var jag Moa, bara Moa.
När jag väl blev gravid flyttade diverse djur in i min kropp.
Det första var en katt, jag sov och sov och sov som katter gör.
När katten väl var borta hoppade en satans lama in och jag spottade o spydde,
man hade kunnat tro att jag var en slemmig silverfisk. Låg där på toagolvet med lampan släckt.
Efter ett tag förvandlades jag till en något vackrare varelse med en härlig kula med magen.
Vilket djur det var är jag inte riktigt klar med ännu, men det var ett härligt djur att vara.
När magen växte kom fler från djurlivet och hälsade på. Den som gjorde störst intryck/avtryck var Zebran.
Satans zebra ritade ränder på min mage som inte går bort, hur hett vatten jag än duschar i så försvinner de inte. Och inte heller krymper jag.
Zebran fick snabbt sälskap av en sjöko. Stor och otymplig.
Ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom...
Trean är det vackra djuret: Hängbukssvinet
Så tillsammans följdes vi åt till förlossningen där även lejonet kom på en visit.
Lejonet skrämde dock skiten ur de flesta djur, men Zebran och Hängbukssvinet hade bestämt sig för att inte flytta. Tydligen har de ett förstahands kontrakt med min kropp, utan några som helst uppsägningsmöjligheter.
....Behöver jag säga att jag tycker att MIN VIKT ÄR JOBBIG!?
Prövade fem par jeans här om dagen. Fick ETT par över rumpan, resten stannade vid vristen... Nästan iaf.

Aja, slut på gnäll nu.

Vi har iaf världens vackraste pojk.
Han har lärt sig att ge pipar, så förut när man frågat om man får en pip så har han lutat sig frammåt och tryckt sin näsa mot min.
Nu har han avanserat och trycker näsan frammåt å säger "aaaaaa" det allra ljusaste han kan! :-D
Mitt hjärta smälter.
Han har även lärt sig att sätta sig ner ordentligt nu, från ståendes så tar han sig ner smidigt och galant!
Böjer sig neråt, tar emot sig med handen och låter sen rumpan falla på sin plats!

2007-03-14 @ 23:51:13 Permalink Familjen Kommentarer (2) Trackbacks ()

paus

....Har tagit en liten paus. Återkommer om en dag eller tre.

2007-03-13 @ 14:58:02 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Automobil

Jaha, Subban är ett minne blott. Efter att vi satt ut henne på annons så ringde det hejvillt, och dagen efter så var hon såld. Borta med vinden.
Så nu sista veckan har vi fått låna mor o fars bil så fort vi ska nån stans... Så där har jag suttit o kört. Mött bil efter bil... Rathög efter rathög. Så plötsligt kom det, vad jag vill kalla en riktig bil... En Subba. En röd o fin, lagom skitig. Kanske en syster till våran före detta?
Vem vet. Subba är en finfin bil det, oavsett färg.
MEN. Idag skrevs papperen för ett nytt kapitel. Vi är nu mera ägare av en Skoda Octavia som rullar fram på hjul, driven av diesel, innehar 4wd, AC, centrallås, elhissar och dessutom betydligt nyare än Subban.
När man säljer en bil så här, så har köparen elva dagars returrätt, och än har inte de elva dagarna gått... Och är det så att hon kommer tillbaka till oss pga någon outgrundlig anledning så har jag lovat att sjunga en sång. Har börjat nynna på texten, som redan fanns...
Ni ska få er ett smakprov, ska bara sjunga upp mig lite först. så. Här kommer det.
"Subbaubba, du är som ett hubba bubba..." Slut. Så, vad tycks?
Ska jobba vidare lite med den så blir det nog finnemangpang tillslut.

Jimmy har fått sportlov från dagis så nu ska jag få njuta av min karl i hela FEM dagar! Å, ska bli ljuvligt!
Vi firade det hela med en extra kort sovmorgon, eftersom Teo bestämt skulle kliva upp klockan halv sju i morse. Jag o Teo smög upp o lät världens bästa pappa få slumra vidare.
Resten av dagen är ännu oviss.
Mor och far var upp o drack lite kaffe med dopp... Teo ligger i vaknen o sover och jag o Teo ligger som nå lakar i soffan och väntar på att pysen ska vakna.
Dagen som nyss var oviss är nu mer viss. Det blir ut o åka pulka!
Så skönt att få komma ut, även om det bara är en liten stund!

Åker förresten till Ångsta ikväll för att kanske övernatta en dag eller två. Så då har jag nära till stan och stora funderingar på att åka in... Kanske jag får träffa nån av er? Anmälan om önskad date görs genom att snällt skicka en kommentar och fråga... Först till kvarn!

2007-03-07 @ 11:27:55 Permalink Familjen Kommentarer (2) Trackbacks ()

Hälsning

Lät Teo leka amok på skrivbordet, han ville skicka en liten hälsning till eralla, så här kommer den!
(om nån kan tyda så är ja intresserad av vad han talat om för er... )

Teo skriver:
----0,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, å*+ v+v
'v ä ä
'2^å¨¨'ävb lfopåppå¨å¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨'ä

2007-03-07 @ 07:26:39 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

FRISK LUFT

Nu tar vi vårat pick o pack och far ut på en liten grilltur!
Packar fyrhjulingen och draaaar!
Måste ha friskluft, annars blir vi tokiga i det här huset...

Teo har sovit sen klockan nio nångång, och nu är klockan tjugo i ett.... Tror visst det är dags att vakna för vårat korn. Nu blir det som sagt åka av, ska ta med pulkan oxå, så får han susa runt i den ute på sjön!

2007-03-06 @ 12:49:13 Permalink Familjen Kommentarer (3) Trackbacks ()

Tandagnisslan

Tandfén har tagit vår son som gisslan. I utbyte verkade det som om hon ville att Teo skulle få sin första tand... Vi har varit smått frustrerad de senaste nätterna när Teo vaknat 1-3ggr, alltså 2-3ggr mer än vanligt.
Vi hade en tanke om att det kanske var "en tand på väg". Men den tanken avfärdade vi rätt snabbt, eftersom vi så fort Teo varit gnissig tänkt att det kanske var "en tand på väg"... De senaste sex månaderna har vi funderat på det... "kanske en tand på väg".
Men nu behöver vi inte fundera mer. I natt har Teo sovit som den prins han är!
Jag vaknade på strålande humör med ett lika stort leende, om inte större, bredvid mig!
Teo var tillbaka! gladfisen Teo!
Och idag var det mer Teo än vad det nånsin förr har varit, för idag var det Teo + en tand.
Så nu är intelligensen över.... Det var nämnligen en som sa det till tröst när jag sa att Teo var enda barnet i vår grupp som inte hade nån tand, att.... Intelligenta barn får tänder sent... haha, det mesta kan trösta en fundersam mamma! ;-)

2007-03-06 @ 10:05:14 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

133835-58

2007-03-05 @ 21:57:50 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

133835-57

2007-03-05 @ 21:57:25 Permalink Familjen Kommentarer (2) Trackbacks ()

My back is back

Jag har nog aldrig varit så bra i ryggen som under tiden jag var gravid. Då vände det mesta och jag var oftast smärtfri. Så skönt!
Men nu är Teo snart åtta månader, och för varje dag som går gör sig ryggen mer och mer påmind.
Känslan av att knappt kunna klä på sitt eget barn.
Känslan av o inte ha full kontroll över kroppen.
Känslan av att själv inte räcka till.
Det äter upp mig inifrån, men jag skjuter det framför mig. Vägrar bli ledsen, även om jag skulle vilja gråta floder över att jag inte kan allt jag vill.
Men tårarna är slut, borta... Inte här.

Försöker tänka att det ska gå bra det här. Men jag vet ju att jag aldrig blir smärtfri. Visst, den tanken går att leva med. En viss smärta går oxå att uthärda. Men känslan av att inte kunna sköta sitt eget barn. Den känslan är outhärdlig.
Jag är så rädd för att den dagen ska komma. Att jag ska vara ensammen hemma, och inte kunna göra det jag ska.
Än så länge har jag gjort allt vi mammor gör, men i o med att han växer, bli tyngre, större och starkare så blir jag mindre och svagare.
Jag är rädd för dagen som kommer i framtiden, men jag låssas som om den inte finns.

Hela vänster sida är som bortdomnad... Som om jag skulle ha fått tandläkarbedövning i hela vänstra sidan. Otrevligt, men visst, man kanske lär sig leva med det.

Har fått besked om att jag inte får rida längre pga nerver som är i kläm.
Det ENDA jag verkligen njuter av, det jag är uppväxt med, sammanflätad med... Det får jag inte längre hålla på med. Världen rasar, men det känns som om jag bara är en likgiltig åskådare.

Min rygg värker.