Galen

Jag är inte död. Jag lever- i allra högsta grad. Det har bara inte funnits någon tid till att skriva ner vad vi gör under tiden. Huset känns alldeles tomt och tyst. Jimmy är inte hemma och barnen sover.
Har haft en härlig dag full av äventyr. Det största var nog ändå Storsjöbadet. Pysen är som en liten fisk i vattnet och kastar sig med glädje ut för varje rutschkana han ser medan mamman står med hjärtat i halsgropen och vill grina av höjdskräck. Idag blev tillomed jimmy åksjuk...Men inte pysen inte. Dåre.

Det var flera veckor sen jag skrev sist. Har säkert hänt en hel hög med saker, men det mesta av vikt är ju något som väger tungt för oss, men som nog blåses förbi som en vind för er alla.

Jag har upplevt ren förskräckelse, maktlöshet och rädsla. Allt kom i ett o samma paket.
I måndags försvann Teo från dagis, jag mötte personal efter vägen när jag var ute med en av hästarna. En personal som var ute och letade efter mitt barn. Paniken bet tag i mig direkt, var hade han tagit vägen?
Han hade försvunnit när de var ute på gården och lekte... Men var? En personal hade varit hem till oss och letat, men där fanns ingen skymt av honom. Min första tanke var att det hade rasat från ngt tak och... ja. En annan tanke var att han gått ut i skogen o tagit vägen nån stans eller fastnat i snön. En liten pojke har ju inte en suck mot all den snön som är nu. En del av mig ville stänga in mig i ett litet hörn, blunda och låtsas att han satt på samling med de andra barnen. En annan bit ville skrika och vara allmänt förbannad. En tredje försökte tänka lugnt och logiskt. En femte hittade på alla möjliga hemska senarior. Och en sjätte var ju tvungen att lämna hästen nån stans.
Efter kanske tjugo minuter hittades han hemma i våran källare. Gråtandes i ett hörn satt han o sa att han var ledsen. Han var ledsen, men ingen var gladare än mig att han var återfunnen. Rädslan över att han ett försvunnet barn, om än bara för tjugo minuter, är den värsta känslan jag någonsin fått känna. Aldrig mer.

Jack, Shettisen vi har, har fått fång och står på stallvila. Rappe, nordisen, tycker det är ytterst löjligt o vill att han ska leka i hagen istället.

Jimmy är i stockholmo i tre veckor. Det är lika roligt som det låter. Med andra ord inte alls.

Jag har gått intro på natt, och i morgon börjar jag på min tjänst. 52% natt på ålderdomshemmet i Åsarna. 52% motsvarar ca 8 nätter på fem veckor. Men med en lön som är helt ok. Det är nog inge synd om mig.

Moa Andersson är ny ordinarie ledamot i Bygg- och miljö from nu, första mötet på torsdag.

Har fått ett erbjudande som jag nog tyvärr måste säga nej till. Man kan inte hinna med allt, och det kräver verkligen sin tid.
Framtiden har tagit en ny väg för oss, men än är inte framtiden här.

Teo har varit till tandläkaren och alla tänder glänste, och närvaron av tandtroll var noll.

Idag kunde man skymta en vit liten pryl i munnen på honom, första tanden är på väg! 9,5 månad gammal.

Jag har världens bästa vänner runt om mig, och är oerhört tacksam för det!

...Det var några punkter om vad som varit det.
Om veckan som kommer då...

måndag/tisdag- jobba natt
onsdag- sova/ledig vad jag vet
torsdag- möte bygg o miljö
fredag/lördag- jobba natt.
söndag- sova kanske