familjenboije

Idag lever ryggen loppan med mig, är stel som en pinne och varje rörelse gör ont. Har precis stoppat i mig min befrielse från ondo- piller på burk.
Ska ställa mig i duschen och hoppas på hett, hett, hett vatten! Sen kanske man blir mer människa igen.
Huset är tomt och det enda som hörs är klockan som tickar i köket och tangent-tryck. Torsten har smygit in och lagt sig på sofflocket. Jimmy får dåndimpen så fort en katt närmar sig våran gård, men nu är Jimmy och Teo i traktorn, så då får Torsten vara ett Jimmy-Teo-subtitut. Men så fort de kommer innanför dörren anar jag att Torsten åker ut.

Nej, får nog lägga mig raklång på soffan innan duschen. Hm. Man skulle ha haft en duschstol att luta sig tillbaka inne i duschen. Får bli ett senare projekt.

Oh, appropå projekt, igår kom vi på en massa saker vi vill göra nere i källaren... Relaxrum m.m, kommer bli finnemangpang det!

Oops, have 2 goooo.

I vårat hus börjar dagen nån gång mellan 6.30-8.30 på morgonen,  beroende på sömnbehovet hos den lille.
Dagen slutar nån gång mellan 22.30-01.00, beroende på tv, samtalsämnen, sudoku och bokläsning.
Men där i mellan är det olika varje dag, ingen dag är den andre lik!
Den röda tråden genom veckorna är möjligtvis att vi varje dag äter frukost, lunch och middag.

Veckan som varit har varit uppbokad från morgon till kväll, och det ständiga samvetet har gjort sig rejält påmind då man inte kunnat ha pysen 24 timmar om dygnet. Men lika väl som det varit jobbigt så har det varit roligt och lärorikt.
Teo har haft riktig kvalité tid med moffen ena dagen, och andra dagen fick han var hos faster och mysa ordentligt.
Jag har "praktiserat" lite på begravningsbyrån i två dagar, kan va bra att få vara med lite om det skulle bli så att man ska ha jour nånting framöver.
Förutom att ha agerat begravningsantreprenör så har jag matat valpar och lärt mig att backa med en bångstyrig släpvagn.
Det sist nämnda är jag nog mest stolt över, hur pass stolt jag var när jag skulle backa i en nerförsbacken och ekipaget vek sig dubbel med följd av ett motorstopp är en annan sak. Men förutom det.
Och förutom att spännbandena låssnade och mojängen på vagnen levde loppan så att jag fick leka karl och kunnig med tummen mitt i handen, så gick det faktiskt bra.
Jimmy fick iof höra en o annan ramsa om att det var sista gången jag körde och "hadde nå rat ätte snöre".
Men väl hemma hel och hållen var det rätt okej ändå.
Moa-Släpvagn 1-1. Oavgjort måste nästan vara som ogjort? 1-1, det tar lixom ut varann...

Söndagförmiddag och här sitter jag. Teo ligger ute i vagnen o sover, valparna är matad, tvättmaskinen är i full gång och jag funderar på var den här dagen ska ta vägen. Huset var städat igår kväll och det var lugnt och skönt med Karin och en film som sällskap, men det är över nu.
Huset är förvisso lugnt och tyst, men den där biten med städat, ja, den har vi redan hunnit tagit bort!
Förstår inte riktigt hur jag bär mig åt. Men på nåt vis går det allt att stöka till det! :-D
Fick dåndimpen i fredags då jag skulle dammsuga, dammsugarpåsarna jag köpt var fel, men vi hade ändå tvingat ner den in i dammsugare och hoppats på det bästa.
Den bästa visade sig snabbt, men inte snabbt nog, för att vara det sämsta.
Dammsugaren började göra ljud vi inte riktigt kände igen, så det var bara att öppna luckan och beskåda det härliga. Nog hade dammsugaren sugit upp varje litet korn, men istället för att spotta det direkt in i påsen, så hade den blåst runt allt utanför påsen. Jippi. Ännu bättre var ju att geniet öppnade påsen innomhus på det nydamsugna vardagsrumsgolvet. Smart drag av mig.
I ren förbannelse slet jag upp påsen, tömde innehållet som fanns i dammsugaren på golvet, tog bort filtret som var fullt av....ja, allt! Letade reda på en ny dammsugarpåse som faktiskt passade. Började o dammsög igen, glad ihågen att jag övervunnit den gulafarans fasliga list.
Dammsög o dammsög o dammsög... Men det blev aldrig slut på saker att dammsuga, jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå var det kom ifrån. Tills poletten trillade ner och jag kom på att jag slängt filtret. Grattis.
Hur är det där med mjölk i tuttarna och gröt i hjärnan? Jag har ju slutat amma, så där med slut på mjölken, men hur gör man för att gröten ska försvinna?
Där tog i alla fall min dammsugarkarriär slut för den här gången. Nu blir det torrmopp, skurhink, sop och skyffel.
I'm back at the 1800-century.

Tycker ändå att helgen har runnit förbi både snabbt och smidigt. Hoppas att resten av helgerna som Jimmy jobbar rinner på lika bra. Trots utebliven sovmorgon för både han och mig.

Åjust det, så fort Jimmy vänder ryggen till och inte är hemma så händer det en massa saker.
Teo trillade i trappen, iof bara ett trappsteg, men ändå, han trillade blading bladong.
Sen drog han en piruett i pyjamasen så han fick en blåcklocka i pannan då han landade mot ett stolsben.
Typiskt.
Men vårat gryn är lika glad för det, världens lyckligaste och gladaste goskit!

Idag har vi varit och besökt TROLLSKOGEN!
Tuva och Selina är här över helgen, så då hade Trollen passat på och hittat på lite överraskningar!
På kortet ser ni antagligen trollens egna bubbelpool, där det till o med hänger "isglassar"!
Man skulle kanske ha varit troll...


När vi kom närmare Trollens skog såg vi saker hänga i träden...

Behöver jag säga att ögonen höll på o trillar ur både på Tuva o Selina? :-D
Vi hittade paket både i träden och under granar o stubbar... Spännande var det i jakten på skatten!



I paketen hittade vi kottar, bark, stenar, russin, servetter, kakor, trollklubbor (Geléhallon fastsatta på tandpetare), Dumleklubbor... Lite smått och gott!
Så efter jakten på den försvunna skatten blev det fika i en härlig sol som kikade fram alldeles precis i tid!


En PERFEKT dag blev det, alla nöjda, alla glada!
Älskar mina syskonbarn så mycket som man bara kan älska någon!
Underbara barn!
Längtar tills Ea och Teo blir stora nog så jag får hitta på saker med dem oxå!

I vagnen satt två mysbarn och mös!
Teo och Tuva!


Teo blev trött på vägen hem och fick bli herren på Täppan själv i vagnen!


TACK Mamma, Tuva, Selina och Teo för en alldeles, alldeles UNDERBAR dag!

Jag skulle vilja skriva om hur lycklig man kan få känna sig.
Om hur livet har valt de vägar de gjort.
Om hur känslan är innombords, där allt man vill ha finns.
Om vilka ingredienser jag behöver till min lyckostund.
Om hur fantastiskt livet är.
Om hur glada vi ska vara över att vi har varanndra.
Om hur underbart det är att få vara småbarnsförälder.
Om hur det är att vara alldeles fjäderlätt av kärlek.
Om hur det är att vara...

I morgon är första dagen på min ensamman helg. Jimmy har fått jobb som skogsfarare och åker i morgonbitti o kommer hem på söndagkväll, sen är det jobb mån-fre enligt det vanliga schemat.
Blir lite kärlek på nära håll den närmaste tiden, men antagligen blir det mer kärlek på bankkontot den närmaste tiden. Inte helt oönskat faktiskt!
Det har sinat bra i den annars ändå rätt tomma bankboken nu på slutet, men kanske kan vi fylla upp den nu framöver.
Skogsjobb, dagisjobb, vaktmästeri har Jimmy att pyssla med.
Jag håller mig fortfarande hemma som mammaledig, men jobbar extra nån gång lite då och då, så det är alltid nåt!
Sen blir det pengar tillbaka på skatten, och valparna som ska ut i vida värden.
Kanske blir det en sommar på grön kvist?

Haha, värktabletterna gör tydligen inte bara så att värken försvinner.
Den tar även bort en bit av logistiken i min hjärna.
En liten ursäkt till Erik då, som så klart är Saras PAPPA... Inte Saras mamma... ;-D

Det har snöat, regnat, blåst, varit kallt, varmt och lite soligt.
Morgonen var lagom stressig när Teo skulle med hjälp av sin mamma ta sig ner till VÄRLDENS BÄSTA Momma & Moffen innan klockan åtta.
Mamman skulle iväg o jobba på skolan och pappans del av sängen var redan tom när mamman vaknade... Han var iväg på kurs.
Hur som haver, tillslut var kläderna på, Asta och valparna matad, Teo framme hos momma o moffen och mamman lagom oborstad i håret på väg till jobbet.
Tänk att man inte ens hinner tänka så långt att man glömmer o borsta kaluffsen på morgon innan jobbet!
Aja.
Väl där, på andra sidan staketet, bara rann tiden iväg i samma takt som snön föll tillsammans med regnet från en grå himmel.
Halv ett var passet över och jag fick bråttom iväg till sjukgymnasten, där jag skulle vara klockan ett.
Helt enligt min klocka så var vi så klart tjugo minuter sen när vi väl var framme.
Världens bästa Tante agerade två-småbarns-mamma medan jag gymnastiserade mig.
Resan till Svenstavik var helt klart värd mödan att komma sent. För jag kom lagom till en nybakad sockerkaka a´la Caroline (som fick hjälp av Teo att slicka rent slickepotten), kakan fick vi sen avnjuta tillsammans med en kopp kaffe tillsammans Ea's gudfar Erik, som även är mamma till världens bästa Sara, som är innehavare av världens bästa Alicia!
Teo försökte ihärdigt att tömma ur det sista ur ett gammalt tomt mjölkpaket medan Alicia brummade på sin rosa bil!
Lille herrn satt även i Saras knä och skrattade glatt åt hennes bus samtidigt som det varvades med lite sockerkaka!
Sen bar det hemöver och dagen har bara rullat på på sitt allra bästaste vis.
Konstaterat har vi oxå att vårat vrålåk till bil har skaffat sig tandtroll på vänsterbak däck vilket har resulterat i en punktering. typiskt.
Jag bubblar ändå av lycka.

Tänk att av allt och alla har jag blivit den som fått leva just detta liv.

Ska även tillägga att värktabletterna har fått mig att sväva på moln!
Tack gode gud för att jag får vara något så när utan smärta, i alla fall stundvis!
Man vet inte hur lycklig man ska vara för varje dag man får vakna frisk.
Man vet inte förrenst den dan man vaknar och har ont hur bra det var man hade det innan...
Helt klart värt att tänka på.

Carpe Diem

Jag är nog lite för trött för det här... God Natt

En irritation har borrat sig sakta in under skinnet på mig, och nu när den väl är där, ja, då vet jag inte vad jag ska göra med den. Inte för att jag gått och längtat efter att få vara irriterad, men har som känt att det varit något lurt på gång ett tag.
En irritation utan grund. Om jag kunde hitta skapelsen till denna fas så skulle problemet lätt kunna åtgärdats, men istället så har min hjärna valt att kasta den vilt omkring mig. En liten släng hit och en annan dit.
Så får du dig en skopa, ta inte åt dig- så mycket.
Jag misstänker att det bara har bubblat på, och vid en viss grad så kokar även känslor över. Nästan som mjölk, så fort man vänder ryggen till, ja, då har man det över hela köket.

Irritation is crawling up under my skin...

Vi hade planerat att åka till Höglunda igår, men planen gick över och sköts fram tills idag. Ibland och ofta lever vi efter Jimmys visdomsord "Gör inte idag vad du kan skjuta upp tills i morgon".
Men igår var det imorgon idag. Så idag skulle alltså bilen rulla bort över vägarna. Men. Nu vet jag inte längre så säkert att det blir så. Här gör träden "vågen" efter varann, det susar i fönstren och det knakar lite här o lite där, vet inte om vi är så sugna på att kuska fram i en bil en sån här dag.
Dessutom har Teo åkt på lite feber, lilltussen har suttit i min famn i evighetssekunder och bara myst hela morgonen, la ner honom i sängen efter att han fått i sig sin dagliga frukost, och han somnade på studs. Lilla trötta pyre. Så det är väl ännu en av anledningarna till att det blir en hemmadag bokad tillsammans med tvättmaskinen istället.
Jimmy fyller ju år på söndag, så kanske kan man hoppas att Höglunda kommer till Skålan då istället. Skulle va finnemang att få hit dem en sväng!

Babysim är det idag oxå, men för våran del blir det som sagt ingenting av med det heller, vi får snällt vänta till nästa vecka. Teo får bada i sin balja här hemma istället, så kan vi gegga in honom i härliga hallon så han doftar så där underbart gott! :-D

Valparna är redan två veckor och kravlar o kryper för fullt! Ögonen är öppna och skallet har de hittat. Fullt ös.
Mamman Asta är en egendomlig liten tik som har hittat sitt sätt att amma på. Istället för att ligga ner tillsammans med valparna så sitter hon upp, så får valparna ligga på hög över varann o snutta. Ser ganska härligt ut faktiskt! :-D

Men jösses Amalia så det blåser i dag.

Badarkungen myser med sin mor i vattnet, måste ta mer kort nästa gång. Kanske när han gör ett dyk? :-D
Ingen kan bada som Ante iaf, den saken är säker.


Och medan Ante tar igen sig lite efter allt plask o dyk leker Teo badvakt samtidigt som han försöker göra en snygg pose in för kameran!

Jaha, här har ni vårat kyffe i vacker sommarskrud. Det här var precis när vi köpte det. Nu är det lite mindre träd, en "järsgård" och lite sånt. Taket ska bytas, en större hall ska byggas, lite färg ska pyttsas på och sen får vi se vad som händer! Men trivs, det gör vi som fisken i vattnet en ljummen sommar dag.
Så nu SARA när du kommer o hälsar på, så vet du hur vårat hus ser ut! För vi längtar efter dig och A!
Teo vill att ni ska komma o leka med oss o hundvalparna!


Tänkte lägga upp kort om insidan på skalet oxå, men ids inte idag... Får bli senare, eller aldrig, vi får se! :-)

Min man, eller, i alla fall blivande, förhoppningsvis har gått och fått ännu en snurr åt det som sitter överst på kroppen fast under håret. Om jag fattat det rätt. Alltså: Hjärnan.
Nu är ju han av det manliga könet och dess benämning på ordet "hjärna" är jag ibland lite osäker på. Men hjärna får det bli, för ikväll.
En snurr som heter duga har han fått iaf. Det började stegvis för ungefär ett år sedan men jag kan ändå tycka att han hållt det lagom i schak. Tills för ett tag sedan.
Jag märkte det som mest då vi var i Höglunda för någon helg sedan, vi skulle till och sova men Jimmy vred och skruvade på sig o sa att han hade lite svårt att somna. Samtidigt log han lite så där klurig och tittade på mig. Mmm, mys var det första jag tänkte och skrattade lite tyst för mig själv... Fin i kanten som man är tittade jag tillbaka, log och sa med lugn röst "Jasså, vad är det då du ligger o tänker på?".
Åter igen flinade han... Sen kom svaret. SKOGSMASKINER!
Min karl låg och tänkte på stora, bullriga maskiner som kapar träd!
I'm so excited...
Så det var då allt började på riktigt kan man säga. Nu är klockan halv tolv, nästan mitt i natten. Och vad gör min karl? Jo, sitter i en maskin ute i ödet utan telefonkontakt, utan mig och garanterat utan en tanke på att det finns ett liv utanför dörren på skogsmaskinen. Sött.
Men visst älskar jag honom ändå, trots att han sitter där ute i sin man-machine.

Påsken har milt sagt stormat förbi, så pass snabbt att jag knappt hunnit märka att den varit här. Vi har haft tid tillsammans. Mamma-pappa-tid. Mamma-pappa-son-tid. Mamma-tid. Pappa-tid. Släkt-tid. En himla massa tid har alltså gått åt till o ha tid tillsammans.
En härlig påsk. Mycket god mat som har hjäpt min ovän Övervikt att övervinna min goda väns Trivselvikts motto och mål.
Men, på måndag börjar en ny vecka... Varför är det alltid måndagar? Jag byter. På onsdag är det ny vecka. Så det så. Det är jag och Pippi Longstocking, som hon heter på tyska.

Dags att knyta sig nu. I morgon blir det fina foton från babysimmet. Innehållandes scener från Bäbisarnas Baywatch och Badarkungen.

God Natt.

Jo, men visst händer det saker här i huset och i våra liv mest hela tiden, bara det att jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera.
Så när jag väl klistrat rumpan i soffan för att skriva, ja, då har mitt dåliga minne tagit över och jag minns inte vad vi gjort eller vad som hänt. Jag vet bara att det hänt...nånting.
Ingenting negativt så klart, för då skulle jag helt säkert komma ihåg det och sitta här ältandes.

Men vad vet jag då?
Påsken är här och vi har gjort påskfint. Storstädade sovrummet igår, putsade fönster, bytte gardiner, nya sängkläder och så klart en varsin kyckling på våra nattduksbord.
Hur spännande är inte det?
Blir så trött på mig själv, hur länge ska man ha gröt i hjärnan efter att ha haft en bulle i ugnen?

Jo, sen vet jag ju att vi börjat med babysim igen och att jag varit till ryggdoktorn.
Babysimmet var en riktig hit. Teo skrattade och plaskade. Sötaste Ante fick allas hjärtan att slå. Han kan även imponerande nog räkna till ett, och tala om att han även fyller ett i år! Vilket gryn! :-D

Hos ryggdoktorn konstaterades bara fakta. Hur kul är det att få på papper att man gått o blivit en tjocksmock? Haha, näe, måste -på riktigt- se till att gå ner i vikt. NU.
Fick iaf recept på smärtstillande, tack gode gud, eller, Dr.Sahlén för det.

Långfredag idag, dansmusiken ljuder från bygdegården och jag sitter i tryggt förvar hemma i soffan.

Blä. Måste gå o leta efter var jag kan ha glömt min inspiration och energi.

Två underbara tullmajor uppe i buan sommaren-06, de sitter på en massa björkar som vi hade pyntat med till Teo's dop!


Min kärlek aha..