familjenboije

Precis när man vant sig med att skriva "2011" så kommer det ett nytt år som man ska försöka komma ihåg. Så himla typiskt. En genomgång av det gågna året skulle sitta som en smäck nu. Kanske kan blir något av en tradition. Är så kass på traditioner för jag minns ju inte ens vad jag gjort från dag till dag. Men det låter ju fint
i alla fall.
Länge sen jag befann mig så död i soffan som jag gör ikväll. Tack juldagen för det. Jag är för gammal för att leka så sent in på småtimmarna som jag råkade göra i natt. Typisk otur.

Men 2011 började med ett "Januari".

Januari: Måste ha varit en händelserik månad eftersom att  jag inte gjorde ett endaste blogginlägg. Och med det vill jag ha sagt att jag inte minns vad som hände, men jag tror det var kallt, snö och vinter. Å så var det nog en bra månad.

Februari: Var månaden då vi startade uppdrag "bli vän med akuten". Det startade Bla med en armbåge ur led på Zebben. Förutom det så gick mina blogginlägg ut på att jag ska/har/borde/tänkte/önskade/funderade på att städa huset. Jag tror aldrig jag lyckades helt med det uppdraget.

Mars: Den 3 februari. Det var då Zeb blev sparkad i huvudet av Rappe. 600-700kg häst med broddar. Jag trodde världen skulle bli svart. Men vi hade änglavakt den dagen. Besöket på sjukhuset, som jag befarade skulle bli en evighet, blev bara ett dygn. Men jag mår ändå illa när jag tänker på det. Resten av månaden fortsatte med en stor tacksamhet för livet tillsammans med några doser av snö, snor och feber. Men oxå med en mängd uteaktiviteter då vi ofta tog en tur upp efter ån till skoterstugan för att njuta av vädret och grilla diverse.

April: April var en helt vanlig vår-månad och jag hade tusen humörsvägningar och hatade våren en smula. Och så ville jag ha ett städat hus.

Maj: Den månaden ser jag som "bitterfittans"-tid. Summa sumarum så var jag väl lite arg. Det blir så när det är mitt mellan vår och sommar. En stor sak hände under majmånad, och det var Malous namnfest och jag blev gudmor! <3

Juni: Var underbart och jag rivstartade semestern. Eller, hela min familj faktiskt. Närmare 17styckna packade en varsin väska för en familjevecka i Bulgarien. Bästa semestern någonsin. Helt underbart. Efter hemkomsten fortsatte vi att leka semesterfirare. Eller jag och barnen. Jimmy hade annat för sig, jobb å sånt.

Juli: En himla bra månad det med, och Sverige bjöd på svensk sommar! Vi badade minst dubbelt så mycket mot året innan. Bara det är värt att hylla. Samtidigt som vattnet aldrig hade någon behaglig och tilltalande grad badade barnen glatt. Å jag o Jimmy hade klarat 1år som gifta. Hurra!

Augusti: 12 år sedan Tina och Klas gick bort i olyckan. Usch. Annars var det fortfarande semester för min del, arbetet började 22 augusti, och sista veckorna längtade jag faktiskt efter att få komma tillbaka på Bergsgården, det bästa jobb jag någonsin haft! Jimmy tog en veckas semester tillsammans med Teo och åkte en sväng ner till Oskarshamn, fin pappa-son-tid medan jag o Zeb myste hemma. Det är inte ofta man får egentid med ett barn i taget!

September: Och Mallorca lockade, sista steget för auktorisation. Och BAM! Jag var klar! En underbar vecka tillsammans med mamma och mina systrar. Ladda batterierna på riktigt och skakade igång hjärnverksamheten så gott jag förmådde.

Oktober: Här hitta vi månaden KAOS. Det betyder att vi bytte fönster i hela huset och allt vändens upp och ner. Men utan några större händelser förutom en vägg som började brinna så gick det bra. Och fint blev det. Bara fönstren på övervåningen som fortfarande saknar foder... Men det blir väl av, tids nog. Jajustja! Köket blev ju tapetserat o målat oxå. Härrrligt!

November: och vi upptäckte en vattenskada på toaletten. Det kändes precis som något vi behövde då. Och renoveringen var och är ett  faktum. Så även den tomma plånboken.

December: Julens månad, jag är som stockholmar är in för snön. Helt oförstådd med att jul kommer varje år den 24 december. Men det blev jul, en bra jul. Med efterföljande juldag som gör att jag just nu sitter o funderar på hur mycket vatten jag ska dricka på nyår. Istället för en drink.

                                                        God fortsättning och Gott Nytt År till Er Alla!

Ja, som sagt: Kära tomten.
Jag önskar att du finns.

Det finns så mycket man kan önska sig till jul... Som att huset ska vara färdigstädat, en extra slant på kontot, en superkamera att fånga lyckliga stunder med, leksaker i drivor, massor av mat, snö ute, varmt inne, ny bil, städhjälp för ett år, kläder som tvättar o viker sig själv, en ny mobiltelefon, smarta prylar till köket och kanske en matkasse på det. Och utifrån det avgör man om julen var bra.
Inte riktigt så är det, men nog är det många som mäter braheten på julen med julklappar?
Bra julklappar = Bra jul.
Speciellt när man är liten. Och kanske även när man blir stor och större.
Det är lite så att man inte ser skogen för alla träd.

När vi för två år sedan hade "Drömverksdagarna" här i Skålan, i mån för cancerfonden så fick vi massor av hälsningar från mer eller mindre kända människor, men alla hade samma budskap. Att leva och värna om varandra. En av dem som jag minns talade om att han slutat skicka julkort, de pengarna som kort och frimärken skulle ha kostat satte han istället in på Barncancerfonden. Hur bra är inte det?

För mig blir julen allt mer klar för varje år tror jag... Klar på det viset att jag börjat forma mitt sett att se julen. Det är värme, kärlek, trygghet och lugn. Så som jag alltid haft det... Men jag har hört talas om motsatsen. För det finns barn och vuxna som istället upplever ensamhet, hysteri och alkohol under en gran med krossade kulor. Jag får panik när jag tänker på alla de barn som hör av andra barn lhur de längtar och väntar på julen och att tomten ska komma. Även vi vuxna pratar om julen som det mest självklara ting. För vi önskar att det vore så fint som det låter, vi önskar och blundar så hårt så vi missar alla de hem där julen är en av de jobbigaste högtider som någon kommit på.
Vi glömmer de barn som sitter ihopkrupna i ett hörn, med en mamma o pappa som bråkar... Tomten är så full så han knappt hittar in i huset och julklappen som barnen får består av en inslagen leksak som barnet fick året innan...

Kära Tomten, vi klarar oss fint utan julklappar. Men snälla, häll ut all alkohol och ge alla barn en jul de förtjänar och en jul med trygghet och värme. Tack.

6e december idag, mormors födelsedag. Hon är på "hemmet" och vi bor i hennes hus. Så här inför jul känns det riktigt bakvänt. Mormor har alltid varit "jul" för mig. Varje år som man räknade hennes hundra tomtar som fanns överallt. På gardiner, dukar, i blommor och överallt. Andra advent har gått förbi oss och än finns inte en endaste tomte uppe. Det blir lite bakvända världen mot när mormor bodde här, och det stör mig.
Dessutom är rörmokarna här...River inne på toaletten. Vattenskadan vi hittade här om veckan ska putsväck, lika så väggar o golv som det hörs just nu. För varje kakelplatta jag hör gå i krasch så ser jag dollartecknen som rullar förbi i mina ögon samtidigt som ett ljud av pengarassel hörs i mina öron.
Snåljåp. Kan man annat va när jag inte vet var jag lagt pengarna jag aldrig haft? Men vi har i alla fall tur med humöret. Tror hela familjen vaknade i fel sängar men på rätt sida. Nä, förresten. Jimmy vaknade i rätt säng. Själv har jag lekt sängkonsument i natt. Provat lite olika stilar och sängkläder. Så blir det en del nätter med barn i huset.

I helgen som var hade jag födelsedag. Den kom o den gick och jag blev äldre, det var ungefär vad som hände. Katten och gästerna blev mätta.
I huset finns två katter, Mikael och Nathalie. Dom är snälla, hungriga och luriga. Ligger steget före mig. Som i fredagskväll när jag kom hem från jobbet och hade en 15-bitars smörgåstårta med mig hem. Stor som ett schabrak, i alla fall i mina 1.57cm-mått-mätt. Så i mörkret balanserade jag med denna gigantiska bricka av godsaker, från bilen och ner i matkällaren. Möttes av Mikael i hallen när jag klev in i huset. Lite konstigt att han var inne eftersom jag släppt ut katterna innan jag for på jobbet, men mer tankeverksamhet än så la jag inte på den saken. Fortsatte min balansgång ner för källartrappen och in i matkällaren. Mission completed tänkte jag och stängde dörren. Sen började kattjakten. Tycker inte om när djur försvinner, och nu var Nathalie spårlöstförsvunnen. Jag Mikael och Boss (hunden) gick skallgång i huset men utan resultat. Likt en galen människa stog jag ute på bron mitt i natten och ropade desperat efter Nathalie. Inget svar. Inte ens en tillstymmelse till ett litet Mjau.
Jimmy var o spelade så Mikael fick vara mitt nattsällskap.
Födelsedagen kom och jag klev upp alldeles förtidigt för att släppa ut en nödig hund. Och då hände det, Nathalie ropade efter mig. Kopplade in hörsel och logik å förstod rätt snabbt att Nathalie hade haft en bra natt. I matkällaren, tillsammans med en stor smörgåstårta.
Hon gick alltså alldeles framför mina fötter kvällen innan, följde med in till matkällaren och väntade på att dörren skulle stängas. Hon låg steget före. Och hon fick första biten av tårtan. När hon fyller år tänker jag ta tårta innan henne. Ha!

Sen kom det folk och sen blev det kväll och sen natt och då sov vi. Min man som spelade hade inte hunnit köpa någon present. Han hade varit in på "Raggarstatt" i stan för o köpa något, men där fanns inget.
Det var vad han sa där på natten då han kom hem. På dagen glömde han av sig och munnen pratade snabbare än hjärnan tänkte och han råkade talaom att han aldrig varit in på statoil över huvudtaget, för han hade glömt.
Sånna nödlögner som att "det fanns inget" tycker jag är rätt rolig. För jag är nog så pass gammal nu att det här med presenter inte är så viktigt längre. Jag är gladare om huset blir klart än om jag får en akutgåva från raggar statoil i Östersund. Vi går mot bättre vetande.

Nej, kanske ska försöka hitta någon frukost. Tre män trängs för tillfället inne på en lite toalett. Hörs som om dom har det rätt bra.