familjenboije

Igår på Älghälga så passade Teo på att rida lite, riktigt stolt var han- och totalt orädd!
Här är han på snälla hästen Sabina... Och nästa sommar, då blir det hästar i vår egna hage!
Längtar sååååå!!

Klockan är snart mitt i natta, och här sitter jag. Tjurar på en lördagkväll. Förmodligen är jag mogen nog att prata pension. Ögonen grusar sig på mig och jag skulle för mitt eget bästa ha förstått att jag skulle ha sovit för flera timmar sedan. I morgon när jag vaknar kommer antagligen min morgonbön bestå av ett gäng ord vår herre helst inte vill ha i sin predikan. Tur jag inte är kristen, så jag slipper göra han besviken.
Gud borde vara en han, av en hel del olika anledningar, men framför allt för att man aldrig vet var man har dessa karlar när man som mest behöver dem. Som jag kan förstå det, så är det samma problem med denne gud- Var är han när han som mest behövs?!

Som sagt, lördagkväll i slutet av agusti. Antar att det utövas en hel del friskis-o-svettis-dans på ställen runt om i detta avlånga land. För att inte tala om Svenstavik och Hackås. Där förtärs och förbränns nog ett gäng kalorier ikväll, mest förtär tror jag. Hade jag varit där, då hade jag bara förbrännt. Säääkert.
Men istället för att göra nå sådant så sitter jag hellre här och lyssnar på mina barn. Pysen ligger i sängen och sover. Undrar hur länge till? Hör hur krupphostan bygger bo i hans lilla kropp, men har plockat fram ventolinet om det behövs, och lagt fram två filtar om vi måste ut o lufta oss lite. Stackars hjärta,
Proppen däremot, han sover så som bäbisar gör bäst- med armarna ovanför huvudet. Och det finaste man har, det lägger man på bordet. Och just där ligger han.
Jajustja, har jag glömt någon? Pappan ja´! Ja, den rastlöse själen kom på att han skulle hämta en rishög till bil ikväll. Som om vi inte har nog med rat på gårn´. Han är som skrotnisse undercover han. Heter Jimmy istället för Nisse.
Ingen mer som har skrot till salu?

...Lördagkväll- fortfarande. Lördag- dag är bakom oss. Och vad har vi gjort då?
Umgåtts med underbara människor så klart! Anna, Micke och Ante kom hit lagom till lunch för grynen. Så i med lite potatismos och köttbullar för att sedan åka vidare mot metropolen Svenstavik. Där vankades "Älghälga". Älskar det norrländska pittoreska namnet. Vore jätte konstigt att gå på Älghälga i Skåne. Men det skulle säkert gå det å. Hur som haver, där var inte mycket att se. Mest spännande var väl att man träffade mer Skålbor i Svenstavik än vad man gör i Skålan en lördag. Fick fina bilder där Skålborna sitter på första parkett och tittar på VM i Älgskånks-kastning. Tyvärr hann vi aldrig se vem som vann. Bilderna får jag lägga upp i morgon, fick fint kort på föredetta  (och kanske nuvarande nyblivda?) världsmästarinnan när hon svingade iväg klöven i en enda galant och fin "tjong"! ...Hörde dock något om en skada på baksida lår?! Typiskt elit- och  OS-symptom!
...Men frågan är... Får jag lägga upp korten?

...Tillbaka till Skålan nu. Vid middagsbordet dukades det upp till Tacos med gäster så som min alldeles egna mor och far. Gott och mysigt. Ja, å sen fick ju Jimmy som sagt dåndimpen o for iväg för att hämta den där skrothögen. Så jag la barn medans momman stannade en stund o pratade med proppen medan pysen tog sin date med John Blund.
När momman gått hem till sitt näste kom nästa person på besök. Karin gled upp med sin bil och det bjöds upp till te i soffan. En rätt skön kväll.

Men nu nedrans är klockan närmare tolv än elva, så nu ska jag sova!

Små tassar tassade in till oss straxt före åtta i morse, sen kom de små, små fötterna mot mina ben. Jag skulle vilja kalla det för ett iskalltt uppvaknande! Brr så små och kalla fötter det var!
Sen låg vi och drog oss till halvnio då frukosten vankades. En helt härlig morgon med andra ord. Men så när jag började röra på mig- mina tuttar var som gjorda av sten! Men det var inte sten, de var fyllda av mat, till bredden, höjden och längden! Zeb åt igår kväll kl.21.30... Sen sovit i ett streck till halv nio i morse då jag var tvungen att väcka honom. Han åt- och somnade om. Eventuellt dags att väcka han snart, måste byta blöjs och pussas. Min pussvänliga lilla onge!

Ibland går luften ur en- totalt. Som när värme möter kyla under sommaren, och allt brakar ut i ett enda stort och härligt åskoväder. Bara det att... Hos mig blir det väldigt sällan åska. Mest aldrig.
Men det känns ändå som om någon gjort punka på mig, gjort mig ostabil och tom. Känslor.
Finns det något som är svårare att förklara än just det? INGEN annan kan ju krypa in under mitt skinn och känna det jag känner. Man kan försöka, men ändå lyckas det aldrig.
Så därför ska man istället försöka förklara allt med ord. Ord som för mig betyder en sak, men när det hamnar i andra öron kan de förvrängas, för där betyder orden inte det samma. Och sen är missförstånden igång. Det är då det blir en höna av en fjäder.
Vi människor ser inte alltid världen med samma ögon. Tänk tillexempel att två människor står och tittar på en enfärgad tavla, av dessa två har en "normal" syn, och den andre är färgblind, men vet inte om det. Den med vanlig syn ser att färgen de tittar på är blå, men den färgblinde kan slå sig i backen på att den är grön. Vem har rätt- just då? De ser på samma sak, men ser olika.

Jimmy och pysen är ute på en promenad, jag och Zeb ska rota ihop lite här hemma efter middagen, sen ska vi ut o se om vi kan hitta igen de två någonstans på byn. Frisk luft brukar göra susen.

Förresten... Nån som är sugen på att börja rida på ridhuset i svenstavik med mig? Tänkte ev. göra en "mammagrupp" igen och se om det går bättre den här gången...

Men vad är det som händer?! Jag vaknar före mina barn! Och i två nätter nu så har Zeb sovit utan att äta. Han äter runt
kl.21-22 nån gång, och sen sover han till morgonen därpå... I morse blev det till 8!
Och pysen som brukar kunna komma insmygandes till oss på morgonkvisten har istället sovit hela natten i sin egen säng i natt.

Regnet öser ner, och det är som om ingen tänt lampan för dagen än... Rätt skönt med sånt här väder, en brasa i spisen och en massa lek på golvet!
När det är fint väder så blir jag bara stressad av att måsta vara ute, men sånna här dagar, ja, då kan man gå ut i regnet, vara ute tills man är så där lagomt blöt och genom-friskad, sen gå in och bara myyyysa! Jimmy däremot, han åker nog runt på en grön gräsklippare och liknar mer eller mindre en dränkt bäver, han kan jag tycka lite synd om.

Nu är det dags för blöjbyten och påklädning här i huset!

Ha en fin dag// Tråkmåns

Proppen


Pysen 


Pappan

Jag ligger mellan två lyckopiller. Jimmy på ena sidan, sovandes med en hand på min arm. Zeb på andra sidan, snusandes i vaggan. Och i rummet intill där ligger ju det tredje lyckopillret och sover gott för natten. Jag undrar vad som finns i andras lyckopiller. Mina är som sagt av kött och blod. Och det allra bästa jag vet, det är jag mest rädd om i hela vida världen. MINA FINA POJKAR.

Har haft en helskön kväll med promenad i regnet, varma mackor, nykokt svartvinbärssaft och lite chokladmousse. Vi toppade det hela med en dusch och ett bad för den yngste familjemedlemmen. Rena och fina la vi oss alla.

Näe, jag är för lycklig ikväll för att skriva nå mer.

Som Micke en gång, eller två gånger, sagt: Det är roligare när du är arg och gravid.

Ska man behöva bli på smällen för att fixa o skriva?! :-)

Har haft två dagar med ett underbart höstväder! Dessutom så har dagarna varit så bra, så lättsamma och glada. Jätte fina kort HADE kunnat blivit tagna, om jag inte glömt kameran hemma hela tiden! Så nu har jag ändå inte fått de fina höstbilderna som jag hade kunnat få! Dumma mig.

Igår fick Teo vara på dagis på förmiddan medan jag och Jimmy var till Brånan för att lämna lite skrot och skräp, sen en snabbis på ICA. Faster Linda hämtade han på dagis så att vi inte behövde stressa hem, så skönt. Dessutom hade hon plockat undan och gjort fint tills vi kom hem! Blev så himla glad!
På kvällen hände det som är bland det bästa på hela hösten- Stänga hage.
Det är nåt jag minns sen jag var liten, något som hände varje höst. Även om jag stängde hästhagar hela somrarna så var det aldrig som när man stänger inför hösten. Vet inte vad det är som är så speciellt, men jag antar att det är luften och känslan av frihet på något vis, och att få vara delaktig. Och igår var det som sagt premiär för Teo. Han tyckte iof det bästa var att få åka på fyrhjulingen, men några försök blev det oxå för han att få tråden på rätt ställe.
Och solen sken på sitt höstligaste vis, Teo var ute på ängen med sjön i bakgrunden... Och JAG HADE INGEN KAMERA!
Skäms på mig.

I natt har faster sovit här, pysen blir nog överlycklig när han ser att hon är här idag oxå... Ska bli spännande. Vi ringde och avbokade dagis idag, för idag ska vi bara mysa, baka och pyssla!

...Och Zeb? Ja. Han är morgontrött och sover. La han för natten igår runt kl.21, sen vaknade han kl.5 och ville ha lite mat... Tydligen blev han mätt eftersom att han sover än! Mina barn är sömntutor. Teo sov till 7.45 oxå, alldeles lagom!
Teo sover ungefär 12h per natt och sen två timmar på dan... Hur sover era onger?

...Jag har träffat på en osynlig vägg- känns det som.
Huvudet värker, magen snurrar, jag är trött och mår förbaskar illa. Som sagt, jag tror att jag gått in i en osynlig vägg. Faktiskt inte så skönt, tur är väl att det bara är för dagen. I morgon är jag nog pigg och kurant igen!

Faster Linda är här nu, så hon tog med sig pysen ut på äventyr. Vi ska bygga hage till korna idag, så då blir det ju fyrhjuling och annat surr. Sånt som pojkar tydligen älskar oavsett ålder.

Näe, försöka knåpa ihop nån middag kanske?
Gratäng och ädelost-fylld lövbit får det bli!

Klockan har passerat straxt efter tio- och jag ligger nerbäddad under täcket och undrar varför jag inte redan sover?!
Barnen sover som stockar. Den minste varelsen i vårat hus ligger i vaggan och sover så där rofyllt som bara de små kan. Länge sen man själv var så där söt nu.
Mina ögon är som två små grushögar, verkar som om dagen sugit musten ur oss alla. Var ju upp till buan och tog ut djuren i morse, hann inte mer än hem o vända så åkte vi bort till Ingela, hon friserade pysen. Mamman (jag) hade tagit med sig kameran och skulle föreviga det hela. Men väl där med mjölk i tuttarna och gröt i hjärnan så konstaterade jag att minneskortet satt kvar hemma i datorn. Ingen blev chockad. Ingen blev fotad.
Åkte där ifrån och är nu mera en filt fattigare för ett tag... Tror jag glömde den?
Vad är det i huvudet på oss ammande mammor? Jag har så dåligt minne att jag blir osäker på mig själv dagligen.
Igår ringde telefonen, glad i hågen svarade jag det okända numret som blinkade på displayen. En obekant mansröst hördes på andra sidan tråden. Jag försökte hänga med i samtalet för att försöka på egen hand luska ut vem det var, men det gick inte! Så till slut kröp jag till korset och frågade...."Men, vem är det?"...Tydligen en Tobbe, och denna Tobbe var i början fast besluten om att han hamnat rätt medan jag hävdade motsatsen. Jag tror att jag fick rätt å vi la på luren... Och då! Då kröp osäkerheten på mig... Tänk OM jag visst borde veta vem det var? Tänk om jag känner en Tobbe, men har glömt det?! Har jag varit på krogen, full och lämnat ut mitt nummer? Men på alla de frågorna var jag tvungen att svara mig själv med bestämda NEJ. Jag försökte övertala mig själv, men det hela slutade med att jag ringde Jimmy och frågade om han visste om jag kände nån Tobbe. Hans svar blev oxå nej, så då kändes det lite bättre. Han måste ha ringt fel.
Men ska minnet behöva vara så bedrövligt? Blir ledningarna så trög av lite gröt i huvet?

Eftermiddagen idag bjöd iaf på både det ena och det andra. Pysen och jag låg länge på golvet i köket och ritade fina alster på vita papper. En traktor, en liten, liten, liiiiten traktor, en häst och lite annat. Det var en tid av guld. Tid är det dyraste vi har, något vi aldrig kan få tillbaka och något vi borde lära oss att ta rätt på. Efter att den estetiska delen av hjärnan fått tömma sig lite tog vi oss en varsin hink, gick ut på gården och plockade ännu mera svartvinbär. Mamma o pappa kom oxå de hit med en varsin hink, så i morgon blir det saftkok igen!
...Och korna som jag släppte ut på skogen i morse, ja, de skulle ju in ikväll igen. Jag, pappa och barna´ åkte upp till buan för att ta in dem. De hade tagit en extra sväng idag, kom inte hem fören halv åtta! Men under väntetiden tände vi en eld i spisen, lekte med vedträ och myste. Underbara ställe.

Och där lamslog tröttheten mig, dags att blunda

Lite morgontrött, idag ringde Teo-väckarklockan kl.7, aaalldeles lagom till tellitubbies.


Sen packade jag med mig de finaste guldkornen i världen för att åka upp till buan o lätt ut kuan.
Teo ville gå ner på vallen o hämta upp dem, men det blev lite tungt med pinnen han valde...


Å nu är vi hemma igen, minstingen sover fortfarande o jag å teo ritar, läser bok och kör med bilar!

...Att av 43 läsare så var det ingen som skrev blogg som jag skulle kunna tänkas få ta del av... Tråkigt för mig.

Ja.

Jag har ju några stadiga bloggar jag läser, men. Jag vill ha fler. Har Du en blogg som jag kanske borde få läsa? ;-) Näe, men kan ni inte länka mig era bloggar- Om ni skriver? För jag antar att de flesta som läser min blogg är sånna som jag känner? Och känner jag dig inte, så är jag ju nyfiken ändå...

Jonna...Din blogg vill jag ju läsa, lika med din Lisa... Menneh, så svårt utan lösen! ;-) Så ni får gärna skicka dem, om ni vill, på [email protected]...

Regn idag. Två trötta pojkar. Nya gardiner och en mamma som ska städa när de två sover!

...Och inga kort har blivit tagna. Ett inlägg med kort är så mycket roligare än ett utan.
...Och jag sitter fortfarande här på min pinnstol i köket.
...Och barnen sover.
...Och jag är fortfarande fullt ointresserad av att ta tag i saker o ting.
...Och jag längtar tills räkningarna är betalda.
...Och tills de nya gardinerna anländer till vårat kök.
...FÖR NU ÄR DET HÖST!

...Just ja, första dagen för pysen på dagis. Det hade gått jätte bra. I morse när jag lämnade så hade han ju knappt tid att vinka o säga hej då. Och när jag hämtade blev han glad o skulle följa med hem. Nemas problemas. Så skönt o veta att han trivs där vi lämnar honom. Men nu sover han som en stock inne i våran säng. Vill bara dit o pussa, pussa, pussa på han!
Zeb ligger här i babysittern, ler och pratar. Haha, när Teo var liten så var han ju...Ja, liten. Man kan tro att nästa barn ska bli något liknande. Men det här är inget liknande. Vi har fått en liten rund fyrkant! En bäbis med riktiga sånna där bäbisvalkar om både ben o mage. Goa, goa unge!
...Snart tre månader. Herregud, tiden springer ju iväg! Tre månader... Och i morse innan dagis grät han för första gången så där riktigt. Grät o jag kunde inte hitta felet. Felet var att jag höll i honom. Samma veva som jag la honom i vagnen så blev det tyst igen. Pjuh.
Teo var precis lika. Inga bär-famn-barn det här inte. Ska ligga själv, men man får gärna vara breve... Men rätt lättsamt ändå.

Regnet... Det fortsätter att trilla ner. Men det gör då inget för en sån som mig. Luften är som allra bäst efter en regnskur. Så klar o skön.
Nu kommer jag tillbaka till det...Hösten. Ingen årstid är väl som hösten?

Teos första dag på dagis. Dagen hade kunnat börjat bättre. Pysen vaknade redan klockan sex, och jag var beredd att dö. HUR orkar man vara vaken så tidigt?
Sen skulle det köras grävare, bil och andra fordon, och då skulle man helst köra på lillebror så att han vaknade. Efter det försökte den unge herrn äta youghurt med fingrarna. Gissa resultatet. I samma veva höll Zeb på att svälta ihjäl och jag att bli galen.
På med kläder och uuuut! Ute är det dyngsurt, vilket genast smittade av sig på pysens kläder. In. Byta kläder. Försöka vara glad. In på dagis. Och sen gick luften ur mig.
Så sen klockan nio har jag haft ett barn, en massa tid att göra saker på... Och vad har jag gjort?
Först varit allmänt förbannad en stund. Ringde Rolf o gick det o drack en kopp kaffe. Sen vidare på affärn´, vart sittandes där med ännu en kopp eller två. Tog vagnen o mjölken, gick hem i regnet o blev blöt.
Och nu... Ja, nu är det dags att hämta hem min lilla glädjespridare igen! ...Sov dags för han. Och istället för att han ska behöva sova på dagis tar jag hem han o bädder ner han i våran säng... Mycket mysigare så. Och jag är ju ändå hemma.

Har varit helt ok väder sen vi kom hem från O-hamn. Skönt men kallt. Minusgrader om nätterna, frost på morgonen. Men ÄNTLIGEN är hösten snart här! Den bästaste perioden på hela året. Bärplockning, tända lampor i fönstren, ljus, en brasa och mysiga kläder. Man kan kura ihop sig i soffan och hoppas på att regnet ska smattra mot fönstren. På dagarna kan man andas den härliga luften som hösten bär på, sparka i löv som prasslar och träden får visa sig från sin bästa sida- I ett oändligt färgspel av fladdrande löv.
Jag är nog lite kär i hösten ändå.

Söndag idag, sista dagen på Jimmys semester, i morgon börjar slit o slänget igen. Och på tisdag är det dags för Teo att göra debut som 15-timmars barn på dagis. Och sen är det väl julafton o straxt efter det ska man resa midsommarstången. VART TAR TIDEN VÄGEN?

Idag hann vi iaf få med lite av det förflutna på kort. För nu har ju redan hunnit blivit då just nu. Ni ser. Fort går det.

Pysen i morgonsärken innan dagen riktigt hunnit starta...


...Vi har plockat vinbär, och det fanns ett gäng...


...Och Teo hjälpte till att tömma poolen...

Klockan FEM i morse, då hörde jag små barnafötter klappa mot golvet i hallen. Försökte få upp ögonen och ställa mig frågan- Vad händer?
Sen ser jag hur den lilla varelsen vänder i dörren och sekunden senare hör jag hur de små, små fötterna tassar sig upp för trappen. Och sen blir det tyst. Vad var det som hände egentligen?
Pysen ångrade sig visst i sista sekund, så istället för att krypa ner med mig o lillebror så gick han upp till sin far o kojsade en liten stund... Ja, tills han kom på att han skulle ha "LITE VATTEN MAMMA KANSKE". Efter vattenpausen kröp han åter ner hos sin mor och lillebror.
Klockan sju vaknade jag igen, då av Teo lilla röst som stod breve sängen och sa "Kom vännen, äta macka". Och där stod han med håret ståendes åt alla håll, grumliga ögon och med ett paket tunnbröd i näven. Han kan bjuda sin mor på frukost på säng han minsann!

Igår var han hela dagen hos Svempa i Svenstavik/Rörön, hittade den roligaste och häftigaste cykeln jag någonsin sett!



...Å så myste han i sandlådan så klart....


När Zeb satt i "gammel-farmor" Karins knä flinade han mest hela tiden...


...Å när han satt i "faffar" Svempas knä, ja, då flinade Svempa mest hela tiden!


Efter en sån dag var vår äldste pys lite lagom slut i luvan o somnade i bilen...


Jajustja, under tiden som pysen var hos Svempa så var vi andra i familjen inne i la stada o ordnade lite. Jimmy var till ryggdoktorn å blev tilltryckt, jag köpte mig en kamera och vi tillsammans blev ägare av en ny sänggavel. Vill få ordning på sovrummet nu! Men tapeterna som är på de väggarna är det spy-varning på. Tycker jag. Men det råder delade meningar om det. Hur som haver så ska vi inte göra något åt det förenst vi varit på semester. För nästa vecka åker vi boooort! Ska la bli härligt då rå.

Åh! En till sak! Det bästa, bästa, bäst som hänt på hela sommaren hände i måndags! Min issa har ju varit hemma från Norge, och i måndagskväll kom hon hit. För ett tag tänkte jag kidnappa henne, men sen tog jag mitt förnuft till fånga. Men kan ju säga att bilen rullade hemskt sakta på vägen när jag skjutsade hem henne igen.

Näe, nu ska vi klä på oss och göra morgon!

...Ja, jag önskar att jag hade en ny kamera, eller en gammal skulle gå lika bra det. Bara jag hade fått haft en KAMERA. Zebs dagar bara rullar i ilfart förbi oss, och jag har knappt tagit nå kort alls. Passar på att ta kort så fort jag hittar en kamera- hemma hos nån annan. För i vårat hem finns ingen sådan. Jag håller på att bli galen. Tror jag måste köpa mig en rosa kamera i morgon när jag är in till stan. Den behöver inte ens vara speciellt bra. Tycker att de flesta kameror är bra nog ändå nu för tiden. Men jag vill kunna ta kort, att spara och att lägga upp här på bloggen. Att göra klart barnens egna fotoalbum och sånt. Inte behöva säga "Jo, när du var liten Zeb, då tog vi inga kort... Men se här! Här är ett från när du tog studenten...".

Jimmy har lyft illa ryggen o är hemma idag o i morgon. Nån som förstår vilken lyx det är? Även fast att han är lite av en invalido just för tillfället, så är han nog det bästa som går i ett par skor. Och han är MIN, MIN, MIN! Det ni!
....Gud så härligt att ha en sån goding!

Ska jag kanske skryta lite om vilket underbart middagsbord vi avnjöt idag? Teo fick en burk med grönsakslasagne, som han ääälskar. Pappan åt staaaaark kyckling med ris som han stått och ägnat sin kärlek åt i eftermiddag. Jag själv ska väl avnjuta en skål med A-fil. Magen är som tagen ur en tvättmaskin. Inte speciellt bra.

Har iof gått ner tre kilo på två dagar, fortsätter det så här så kanske jag kan komma i mina gammla jeans lagom till midsommar nästa år.
MEN. Nog med att jag går ner... Det gör Zeb's mat oxå... Får inte jag i mig nåt, då blir det klen med mjölken oxå. Illa, illa. Mina bröst börjar få vätskebrist. Torka på går. Men som dom säger, efter regn kommer sol.

hejdå.

Lördag idag, alltså fredag igår. Yran-fredagen, och jag o Helena gjorde vår traditionsenliga promenad under natten. Extraknäckte gratis o var "förälder på stan". Kan säga att det känns i kroppen idag. Hade jag inte varit mer levande så skulle man kunna tro att jag var död. Ont i varje muskel jag inte förr visste att jag hade. Ont i fötter och ben. Ont i huvet o resten av kroppen. Dessutom har jag nog råkat på att svälja nå bakterier som inte alls skulle ner i magen som det verkar. Så nu är man helkul på heltid.
Stora pysen är i Ångsta hos farmor o blir där tills i morgon, så idag var det tänkt att jag skulle ha en upp-o-ner-vändar-dag. Det enda jag vänt upp o ner o in o ut på idag är magen. Får hoppas på en bättre dag i möra.
Lillebror han äter o sover han, å när han är vaken så tränar han armar o ben så man blir alldeles svettig av o bara stå på sidan av o kika. Dessutom ler han ju nu, mest hela tiden. Mitt glada, glada barn! Vi är så lyckligt lottade som fått så glada, nöjda och friska barn! Vem ska man tacka? Skulle ha skickat en dagens-ros om jag vetat till vem, Evigt tacksamma är vi iaf för sovande barn om nätterna och glada, roliga små troll om dagarna! Tack någon!

Fortfarande lördag idag... Det är söndag i mitt huvud. Rätt konstigt. Men då blir jag ju glatt överraskad varje gång jag kommer på att Jimmy ska vara hemma en dag till!!

Nu ska jag ta med mig magkatarren o lägga oss under täcket.