Riktig Svensson?

Vi är nog enna riktiga "Svenssons" men med efternamn som Andersson, Handler eller Boije. Vi har inte riktigt bestämt oss för namn än. Vi resonerar som så att allt har sin tid, speciellt när det kommer till vår familj. Antingen är vi vrål sega i startet, eller så har vi startat upp något innan vi ens märkt det.
Det är lite så vi funkar. Sega men impulsiva. Glada men inte så noga. Seriösa men ibland oseriös.

Det har slagit mig några gånger när jag lekt med barnen, jag älskar att leka med ord. Så det gör vi nästan hela tiden här hemma. Leka med ord som i att prata bakvänt med att lägga till eller från olika böjelser. Det kan bli riktigt roligt, och barnen hänger med. Ibland hjälper de mig att hitta på nya ord eller uttryck eller tvärt om.
Sen lär jag oxå barnen mycket matnyttigt. Det senaste är om någon säger att det är söta, glada, rara, snygga etc så kan de svara "tusen tack! Det är bra gener!".

Undrar hur våra barn blir som vuxna. De har en totalförvirrad mamma och en pappa som skiftar jobb lika ofta som han byter kalsonger. De har en mamma som vänder om ord och en mormor som i grunden är lärare och rektor. De har en pappa som vill ha de nyaste prylarna och en mamma som ofta tycker att gammalt är bäst.
De har en gård med djur där hunden springer baklängens och katterna blir insläppta genom fönstret istället för dörren.
De har föräldrar som står på stolarna och äter när inte barnen vill sitta på sina stolar.
Båda pojkarna blir överösta med kärlek och kan säga "jag älskar dig" på flera olika språk.
De har en pappa som är rockstjärna och en mamma som tycker om tv-program som "Skavlan" och "Så ska det låta".
Man kan säga att våra barn lever i en värld som ibland är upp och ner, hit o dit. Men alltid, alltid fylld av kärlek. Och jag tror att det kommer gå bra, vi är en bra blandning, oavsett om vi är virriga eller inte.

Normal

Tänkte börja bloggandet med en jävla massa gnäll. För jag hade massor att kräkas över. Jag tänkte, men sen gick det över. Eller snarare så glömde jag av mig.

Jobbade kväll igår. Både som anställd och som en väldigt snäll medmänniska. En man på jobbet ville att jag skulle lämna in hans travkupong på ICA idag om jag skulle till Svenstavik. Och det skulle jag ju. Så jag sa ja utan att ens ägna den minsta millisekund på mitt dåliga minne. Klart jag skulle komma ihåg. Tog den där tallongen och gick på rapport. Sen åkte jag. Mellan Svenstavik och Åsarna, lagom trött så slog det mig.
Jag hade glömt det jag inte skulle glömma. Åkte tillbaka och hämtade min plikt.
Jag skrattade inte när jag kom trekvart senare än vanligt. Men idag utförde jag mitt uppdrag och mannen var väldligt tacksam och glad. Så glad att jag glömde gårdagens våndor.
För jag är en sån som gärna går och hälsar på på jobbet även om jag är ledig. För jag har världens bästa jobb med världens bästa människor!

Skulle ha varit på jobbet i morgon oxå, men det gick oxå över. Två barn med en varsin snorig näsa och varm panna. Man ska aldrig säga "mina barn är i stort sätt aldrig sjuka". Note to self.

Jimmy åker till Sala i morgon. Det får han väl. Jag är inte bitter. För jag vill ändå inte ha egen-semester med egen-nöjen. Det skulle vara för tråkigt.
Det roligaste av allt är att han är o byter däck på bilen ikväll, för han ska ha den till Sala i morgon.
För det har ju inte varit halkigt de senaste veckorna då jag haft den heller...
Och, det här är min blogg. Så jag får vara orättvis, till en viss mån. Och tills Jimmy läser bloggen o jag får ta igen en del av det kah skrivit. Men just NU är jag en bittermandel. Bitter men söt.
Och ja Jimmy, jag vet att du säkert oavsett vem som skulle ha haft bilen, så hade du bytt däck ikväll. Så, nu var det avklarat.

Teo har varit på ridning idag. Ridläraren jobbar på att ta dö på oss föräldrar genom att barnen ska trava o vi ska springa bredvid. Eller så tänker hon bara på vår hälsa, kan vara så oxå. Eller så kanske hon tänker att barnen ska få göra annat än o skritta runt i en mamma eller pappas tempo. En klok fröken.
Ridhuset skulle nästan kunna ta en liten summa för varje springande förälder oxå, som en typ av friskvård på mjukt underlag. Och kanske en våg borde stå vid ingången till ridhuset, som en "in- och utvägning". Jag får spinna vidare på den idén.

Barnen tittar på tv och klockan är alldeles för mycket. Men jag vill inte vända huvudet från skärmen. Då ser jag bara eländet jag ska få leka med i helgen. Jag menar förstås inte barnen för den som trodde det. Jag tänker mer på disk, tvätt, leksaker, hundar, katter och allt annat som ligger utspritt över hela huset.
Jag kommer få så roligt.

inget

Vi kör lite mysmorgon här hemma innan jobb och förskola startar. Barnen börjar inte fören kl.9 idag! Så skönt med sånna mornar då man bara får gå runt o dra.
Ligger under en varsin filt och tittar på Timon & Pumbaa. Hakona Matata.

Teo sjöng en konstig sång för mig igår, förmodligen Mora Träsk. Så tittade han på mig och sa:
"Mamma, vet du vad jag tycker att du ska  göra? Jag tycker att du ska ringa till kommun i morgon och säga att du inte kan komma på ditt jobb fören det är försent. För du måste vara med dina barn på dagis och lyssna på Mora Träsk. Då kan vi sjunga och dansa för länge å så får kommunen vänta på ditt jobb".
Det är mycket prat om kommunen hos vår 5-åring. Jag pratar mest aldrig om kommunen här hemma eftersom jag inte längre är så politiskt aktiv heller och rätt nöjd ändå. Men Teo har tydligen snappat upp att kommunen finns å att det i vissa tillfällen är de som bestämmer.

Har en rätt energilös dag, kan vara skönt att känna sig tom ibland.

Just det, hade en toppendag på jobbet igår, jag har världens bästa jobb! Att börja på Bergsgården är bland det bästa jag gjort. Och dessutom är jag STOLT över mitt jobb och att få jobba med äldre människor. Tycker det är ett underbart arbete som ger massor tillbaka så man fylls av energi.
Slutade kl.14 och åkte hem, ute på gårn var Teo, Zeb, Ante, Anna och Arvid. Kan inte komma hem till något bättre. Snälla A hade hämtat trollen på dagis eftersom jag låg, som vanligt, lite efter i schemat!
Middagen stod Tina för... En god middag som jag aldrig kommer att minnas vad den heter, men jag vet att den slutar på "dipp". Å att det var gott.

Måndag

Ingen dag är väl som måndagar? Antingen är folk skit glada, eller super arga. Jätte utvilade eller dö trötta. Måndag på många olika vis, och jag har gått igenom de flesta faser som bara en måndag kan innehålla. Vaknade av att jag lurat kroppen så den trodde att jag var super pigg. Tog en morgondusch för att jag är en morgonduschare. Tror det här med duschen är en förberedelse för att bli äldre och gammal.  Så inte omställningen blir för stor när personalen kommer och väcker mig vid kl.07.15 för o säga att man ska rivstarta dagen med en dusch. Man kan säga att jag är i en förberedande fas.
Duschad o klar så var det barnens tur. I det här huset brukar äldste sonen klä på sig själv, yngste försöker efter förmåga. Resultatet kan då oftast bli efter ett sämre omdömme.
Men innan det var dagisdags i morse fick jag ett sms av en av dagisfröknarna... Där stod det: "Hej, glöm inte att det är fotografering på dagis idag! :)"
...Man kan säga att dagispersonalen känner sina föräldrar. Jag tackade o tog emot o klädde barnen och var som de andra föräldrarna på förskolan -förberedd.

Åkte iväg för dagens uppdrag, skulle kika på ett eventuellt blivande nytt jobb. Jag hade inte bestämt mig för vad jag ville när jag åkte dit, inte under tiden jag satt där och inte när jag for där ifrån.
Men sen kom svaret och jag fick träna på det jag tycker är det svåraste. Att säga tack, men nej tack. Och jag klarade det. Himlen ramlade inte ner och förmodligen kommer de att hitta någon som är mer lämplig för jobbet än vad jag är. Its a win win situation! Ibland kan det löna sig att säga nej.

Spagetti o köttbullar idag, kanske dags att börja koka vatten.
Jimmy är och mjölka kor och kommer hem senare än vanligt. Hoppas han har roligt.

Byggare Boije CP

Lite roligt o tänka att igår var det lördag, var i världen man än befann sig. Sen kan man tänka att för vissa var det en vit lördag och för andra inte.
Jag skrattade hela dagen, det började på morgon när vi pratade om att Jimmy skulle ha firmafest. Speciellt eftersom att han har eget företag och är sin egen anställd samt chef. Finns massor av dåliga skämt, det sämsta är ändå att han ofta hamnar i jäv när det är något som ska diskuteras.
Hur som haver, på hans firmafest fick man äran att ta med sig sin respektive. Jag jublade och såg glad ut. Roligt att bli bjuden på middag och att det är en företagsplånbok som skulle kunna få betala kalaset!
Dagen började uppe på Skalet där de hade Mässan "Lodge & Lya". Vi kikade runt och Jimmy åt upp dekorationen för Klövsjö Stenugnsbageri, ovetandes. Men pepparkakan var säkert god.
Efter att ha trampat runt lite där uppe försökte vi hitta på något i Klövsjö. Vad man gör där en lördagseftermiddag tänker jag inte tala om. Och hur tråkigt eller roligt man än har så kan man vara rätt säker på att sekunderna går precis lika fort oavsett hur roligt eller inte man har. Den som säger att tiden går fortare när man har roligt LJUGER. Tiden går alltid i samma takt, men man kan ägna mer eller mindre tid på att räkna sekunder.

Klockan blev 18 och vi intog Klövsjö Högfjällshotell. Flååått. Jimmy hade dagen till ära köpt en rödrutig skjorta. Vi kunde inte riktigt bestämma oss vad han såg ut som, men fastslog att det kan vara en allround skjorta! Bonde, skogshuggare, festprisse, snickare, basist. Ja, allt passar här i norrland.
Vi fick äran att sitta bredvid ett lokalt företag som hade varit i Saharaöknen i fyra o en halv vecka utan varken vatten eller vin. Å ni vet ju hur det blir. Man blir helt enkelt urtörstig.
Vinet tyckte de var väldigt gott, ett himla fint vin. Och de drack sin törst iväg. Speciellt Oljeshejken, ledaren. Å som vi alla vet, har man inte druckit och lider av törst, bäljer i sig vatten o vin så kommer man snabbt upp i topp för att sedan dala som en sten. Men sen gick det över och ben och knopp återtog sin kropp.
kl.22 när många var runda under fötterna begav vi oss till det lokala haket: Puben.
Vilken pub? Det finns en. Och det är där de samlas, alla bymänniskor o diverse.
En herre där i myllret sa "Nej Moa, nu åker jag hem. Du vet, det blir inte bättre än så här". Han hade missat en stor detalj. Det blir så bra som man gör det, och där behövde man inte ens göra något. Alla andra skötte det.
Att vara nykter, stå i ett hörn och beskåda skaran av personligheter, Klövsjöbor och utanförbor kan faktiskt bli rätt roligt. Å med lite fantasi på det så sitter kvällen som en smäck.
Det finns egentligen massor att säga om pub-besöket i Klövsjö, det är som på landet, fast Delux. Och jag älskar det.

Allt jag tänkte skriva tog ändå Jimmy udden av när vi kom hem. Han bestämde sig för att vintern snart var nära och att fåglarna behövde mat för att klara sig. Så han matade fåglarna. Precis utanför bilen, upp för entrén till vårt hus, utan för bron och fortsatte mot toaletten.
Å när han gick in genom dörren, gick kattungarna ut. Jag jagade kattungarna för att de inte skulle behöva äta fåglarnas mat som redan var tuggad o klar. Fick in de små rackarna o gick för att hämta hunden, stackarn fick ju vara ute till så sent tyckte jag. Boss var lydig och ignorerade motvilligt de härliga buffébordet som låg ut över hela uppgången. Men äntligen var alla innomhus. Jag hämtade hinkar med vatten för att skölja bort fågelmaten och kände ett tillfredsställande när jag kände att det blev rent ute igen. Lycklig men trött gick jag in. I dörren möttes jag av två kattungar som sprang ut så fort jag öppnat dörren, samtidigt som jag ser Boss (hunden) stå och pissa i trappen. Hur fan tänker hunden? Hunden åker ut och jag försöker rengöra trappen. Hör Jimmy in från toaletten och blir kräksjuk av bara tanken. Får bort pinket i trappen, öppnar dörren o ropar på djuren. Två kattungar o en hund står tillsammans nere vid den lilla härliga sörjan och LAPAR i sig den upptuggade, uppblötta buffén. Jimmy lyckades alltså att på EN middag mätta sig själv, två kattor, en hund och ett gäng med skator. Man kan ju inte kalla honom för annat än en djurvän sånna här gånger.
Själv är jag glad att jag körde.


Skräck-fredag

Men vi börjar med igår. Torsdag och ridskola.
Rappe har fått ny ägare (dvs mig) och dessutom nya skor. Å med nya skor blev det som en ny häst. Han har haltat till o från i flera veckor nu känns det som.
Men nu så trallar han fram igen. Så på ridlektionen igår fick Teo äran att starta igång honom. Gick ju hur bra som helst, vet inte hur den lilla människan gör för att kunna sitta kvar själv där uppe på den stora hästen, men han fixade det som en smäck! Nu är det bara cowboyhatten som saknas... Nästan. Förmodligen lite mer träning på start, stopp och styrning. Men det ser jag som pettitesser! ;)
Jenny var oxå med på ridskolan, hon fick leka med Sabrina, två små prinsessor som sammarbetade väldigt bra ilag!
Jenny följde med oss och sov här över natten, för när det är lov kan man sova hos varann lite hur som helst!
Så igår var det nöjda barn som somnade.

I duschen lite senare hittade jag en mindre nöjd man. Han ropade att jag skulle komma, så skulle jag få se något roligt. Rätt förvånad över vad det roliga var gick jag dit. Hur kul kan en naken man i duschen egentligen vara?
Men jag drog undan duschdraperiet och där står han. Spritt språngande naken och... HOPPAR!
Det var lite roligt, men de roliga han ville visa var att för varje gång han hoppade så hörde man under badrumsmattan hur det studsade vatten. Vatten som i typ en vattenskada. Under golvet och upp över väggen.
Så roligt har vi det. Så i morgon blir det att riva badrum för på måndag kommer hantverkare av nå slag. Det går som bra nu. Plånboken sinar och vattnet flödar.
För det räcker tydligen inte med att vi lagat avlopp, satt upp gärdsgård, isolerat tak, bytt fönster, tapetserat, bytt golv, ordnat köket och försökt få till det här på bästa sätt.
"Hej barn, det blir lite julklappar i år, för mamma o pappa måste köpa nytt badrum". Säkert, dom köper säkert, den ursäkten.

Ikväll har grabbarna grus varit hos Albin på nån slags halloween grej. Gröna maskar, jord och blod serverades. Slank ner fint det, å så toppades det hela med skräckbollar. Kusligt men gott som det verkade.

Jag ska nog ta o leta fram den där duschen som det sägs att vi har nere i källaren. För om jag gissar rätt så tar det ett tag innan våran ordinarie dusch är i bruk igen.
God jul på er alla.


Torsdag och en strumpa med hundbajs

Efter förra, eller om det var förrförra inlägget så tror säker några att vi inte rastar vår hund. Och efter det här inlägget lär ni tro att vi heller inte ger vår hund mat. För i morse ropades det från vardagsrummet att Boss hade bajsat där inne... Urk. Vilket härligt ledig-dags-bemötande man kan få.
In i vardagsrummet med mig för att ta bort äckelpäcklet... Och där låg den, en strumpa som rensat tarmarna på hunden, för att ta med sig slagget ut o läggas fint på vårt nyskurade golv. Vidrigt.
Men nu har han fått riktig mat istället, att mata honom med strumpor för att bli av med tvätten var tydligen en dålig idé.

Både jag och barnen är lediga idag, blir nog en rita-pyssla-tvätta-dag idag. Och i eftermiddag väntar ridskolan för store bus. Lillebus lär nog följa han med för att titta förundrat på sin bror. Lite jobbit att behöva förklara för en treåring att han är för liten. Han som är så stor.

Nej. En försenad frukost är allt på sin plats nu!

Onsdag. Utan hundbajs.

Jag skrev ju för ett tag sen om hunden Hasse som egentligen heter Boss. Ett härlig yrväder som drar fram i 200 knyck. Det är bara o hoppas på att man inte står ivägen för hans utstakade bana. Han är stor och klumpig, och man hör var han håller hus. Rumsren är han oxå. Så säger alla som lämnar hundar till oss, och de har säkert rätt. Men sen får de fel. För det finns inte EN ENDA hund som inte gjort inne hos oss. Det är inte ens ett revirstänk, utan när de gör det... Ja, då gör dem det på riktigt! Som ungefär ett hav med en ö i. På finare språk och med finare ord.
Och Boss, han imponerade länge på oss då han inte visade något som helst intresse för att börja göra sina behov innomhus. Men sen gick det oxå över.
Och snart blir jag galen av att vakna med doften av hundbajs/pink i näsan... Å nu tänker ni att vi inte rastat den stackars hunden. Men tänk för att det har vi. Har är ut varje kväll innan läggdags och han får ut tidigt på morgon. Det är inte det. Jag tror dom gör det på ren pintji.
Här om dagen var Boss ute och lekte med barnen, å sen fick han komma in. I en halvtimme. Och under denna halvtimme lyckades denna underbara hund gå upp på Zebbens rum för att leka att det var en toalett. Gullig hund. Jag kräks. Men idag vaknade vi utan doften av hundbajs iaf. Hurra vilken bra morgon!

Idag börjar första dagen i mitt nya liv mot bättre vård och vetande. Ska bli spännande med lite ny kunskap och att sitta i skolbänken för ett tag.
Funderar fortfarande på det här med omplaceringen. Det är ju sällan man ångrar saker man gör, det enda det ger är ju mer kunskap och erfarenhet. Det mesta har ju två sidor, minst, att betrakta. Jag ska fundera vidare.

Att bestämma

Jag är värdelös på att bestämma, vad det än gäller. Middag, kläder, prioriteringar... Jag kan INTE. Och varje gång jag kommer till att ta ställning våndas jag i flera nätter. Helst vill jag att mina beslut ska gynna alla andra, sen hur det är med mig var väl mindre noga. Och så har jag nog alltid tänkt. För att göra människor besvikna eller missnöjda är en större börda än att vara lite missnöjd själv med sitt val. Helt korkat. De flesta gånger iaf. För, när det gäller val av vad JAG  vill, så kanske jag ibland ska lyssna till mig själv innan den där klumpen i magen vuxit till en fotboll som kommer skruvandes i 120 och ger mig en käftsmäll.
När jag var tonåring så var de som var 25+ lastgammal och i närheten av gråhår och pension. Men jag trodde oxå att när man var vid den åldern så visste man vad man ville och man var det man ville vara. Att man kan ha så fel. Jag visste så mycket mer när jag var tonåring, ju äldre jag blir desto mindre vet jag.

Har sökt omplacering på jobbet. Skräckblandad förtjusning. Sista veckorna har det varit så pass lugnt på jobbet att ryggen funkat hyfsat och då kommer mitt dåliga minne in som undrar varför i helsike jag försöker byta bort ett jobb jag älskar? Skruvat.

Barnen och vi andra i det här huset mår annars riktigt bra nu, är inne i en bra period då det mesta bara rullar på och vi har en liten bit energi över om kvällarna. Så pass att man orkar hålla lite ordning o reda i kaoset. Förra veckan var målarn här och målade taket/väggar och tapetserade i köket. Är supernöjd med tapeterna... Men nu är det bara resten man stör sig på. Som köksskåpen, bänkskivorna, diskbänken och golvet. Är det ingen som vill skänka mig en miljon eller två så jag kan få allt gjort under en vecka? Jag tar tacksamt emot.

Just ja, var ju på Mallorca för ett tag sen, så nu är jag en auktoriserad boupptecknare! Jag kan med andra ord göra bouppteckningar, arvsskiften, skriva testamenten, äktenskapsförord, gåvobrev m.m
Och det kan jag säga med direkten... Har ni barn och är sambos... SKRIV TESTAMENTE. Svensk lag är ingenting för sambos. Och för den delen, är ni sambos men untan barn, skriv testamente då med. Eller, gift er. Svensklagstiftning är nog gjord för att alla ska vara gifta.