Men Faaan!
Åh, va det tydligen behöver gå dåligt!! Jag är inte född till att vara organiserad, så är det bara. Jag skulle antagligen sköta mig allra bäst om jag fick leva i ett ständigt GEMENSAMT kaos. Men som det är nu, så är det bara jag som består av kaos, medan resten av världen är under kontroll. Eller, andra tycks ha kontroll på den del av världen de lever i.
Jag har noll koll och allt rinner mig ur händerna. I och med det så kommer jag ofta sent till ställen jag borde vara i tid till, eller ännu värre- Jag kommer inte alls! För... JAG GLÖMMER att jag ska vara nån annan stans än där jag är.
Ännu roligare är det ju de gånger jag dubbelbokar, men sen inte dyker upp på nåt av ställena, för jag har glömt o sen kommit på nånting annat.
Fy så dumt. Skamvrån- here I come.
Jag har noll koll och allt rinner mig ur händerna. I och med det så kommer jag ofta sent till ställen jag borde vara i tid till, eller ännu värre- Jag kommer inte alls! För... JAG GLÖMMER att jag ska vara nån annan stans än där jag är.
Ännu roligare är det ju de gånger jag dubbelbokar, men sen inte dyker upp på nåt av ställena, för jag har glömt o sen kommit på nånting annat.
Fy så dumt. Skamvrån- here I come.
Monday is here
Är ju alltid så dödligt trött på mornarna, har ingen att skylla dålig sömn på heller eftersom att barnen sover som stockar. Och oftast somnar de redan kl.18 och sover till runt klockan sju. Men som vuxen får man ju vara vaken lite längre om kvällarna, och jag har en tendens till att inte vilja lägga mig alls. Därav Zombiemamman på mornarna.
Men i morse hände nå konstigt, jag vaknade och kände mig inte alls speciellt trött. Vände mig om för att se hur nära döden klockan var. Men inte alls! Jag var i himelriket, livs levande och klockan var 08.30! Sovmorgon- ja tack.
Åt lite frukost och vankade oss senare än tänkt iväg på dagis. Där blev jag kvar i nästan en timme med de finaste barnen i världen. Sen hem och pyssla med papper. Papper och skriverier hit o dit. Never ending story.
Veckan som kommer verkar ha lite smått och gott att erbjuda.
Ikväll är det möte på jobbet.
I morgon blir det en lugn dag på fm, sen är det lite bestyr på kvällskvisten.
Onsdag ska jag vara begravningsentreprenör hela dagen, sitta på kontoret i S-vik.
Mamma o pappa åker till Island i morgon så då ska jag och mina systrar hjälpas åt med bbyrån.
Torsdag så har vi personaldag all day long, lika så fredag.
På lördag fyller minstingen 1år, så då ska vi ha lite saft och tårta. Lördag och söndag natt jobbar jag.
Men sen är det inte många nätter kvar till en månads semester, ska sitta som handen i handsken!
Zebben var trött efter dagisturen idag, slocknade i luften på väg ner på madrassen. Pysen och jag har varit ute och stökat lite, plockat in sånt där som bara retat en en längre tid, men som man inte gjort något åt.
Nu leker han inne på sitt rum, låter som om han har fullt upp med traktorer som måste åka och tankas.
Tjingeling.
Men i morse hände nå konstigt, jag vaknade och kände mig inte alls speciellt trött. Vände mig om för att se hur nära döden klockan var. Men inte alls! Jag var i himelriket, livs levande och klockan var 08.30! Sovmorgon- ja tack.
Åt lite frukost och vankade oss senare än tänkt iväg på dagis. Där blev jag kvar i nästan en timme med de finaste barnen i världen. Sen hem och pyssla med papper. Papper och skriverier hit o dit. Never ending story.
Veckan som kommer verkar ha lite smått och gott att erbjuda.
Ikväll är det möte på jobbet.
I morgon blir det en lugn dag på fm, sen är det lite bestyr på kvällskvisten.
Onsdag ska jag vara begravningsentreprenör hela dagen, sitta på kontoret i S-vik.
Mamma o pappa åker till Island i morgon så då ska jag och mina systrar hjälpas åt med bbyrån.
Torsdag så har vi personaldag all day long, lika så fredag.
På lördag fyller minstingen 1år, så då ska vi ha lite saft och tårta. Lördag och söndag natt jobbar jag.
Men sen är det inte många nätter kvar till en månads semester, ska sitta som handen i handsken!
Zebben var trött efter dagisturen idag, slocknade i luften på väg ner på madrassen. Pysen och jag har varit ute och stökat lite, plockat in sånt där som bara retat en en längre tid, men som man inte gjort något åt.
Nu leker han inne på sitt rum, låter som om han har fullt upp med traktorer som måste åka och tankas.
Tjingeling.
Länge sen sist.
Det här med bloggande hamnade visst på sidan som det verkar. Han varken haft tid, inspiration, ork eller lust. Antagligen är det mest tiden som satt sina käppar i hjulet för mig.
Det slog mig idag, Zeb fyller 1år om mindre än en vecka... Vart har hans första år tagit vägen? Lite av en ångest att tiden rinner en ur händerna och hur man än försöker så får man inte fatt den. Den sand som runnit får man aldrig mer tillbaka, men den sand som rinner ska jag försöka nypa tag i, varje litet korn förvandlas i mina händer till guld.
I en liten ask lägger jag alla mina guldkorn, för att sen kunna öppna, minnas och känna all lycka mina barn har gett mig, och kommer att ge!
Sommaren är äntligen och knackar på dörren, solen har förstått att den åter ska värma oss. Skuggan ligger lite i lä och har fortfarande kylan i sina händer, men tids nog blir nog även skuggan varm.
Barn som hästar har haft både vår som sommarkänslor. Härligt med spring i benen och liv i blicken.
Vi har gjort sommar uppe i buan, under städdagen tog Teo sig sitt första, om än lite ofrivillga, dopp. Ett magplask i bäcken. Så klart blev han väldigt ledsen, kallt som det var. Jag med min lilla hönshjärna trodde ju så klart att han blev rädd. Men icke. Han var arg för att han blivit blöt.
Söndag ikväll. Mina humörsvägningar är inte av sammet, men ikväll är det lite av vemod, ledsenhet, sorg eller nå annat deppigt som bitit tag i mig. Tidigare idag var jag arg, innan det glad och lycklig. I morse var jag bara trött, helt oförmögen till att få upp mina ögon. Men vad är det med mig?!
Det slog mig idag, Zeb fyller 1år om mindre än en vecka... Vart har hans första år tagit vägen? Lite av en ångest att tiden rinner en ur händerna och hur man än försöker så får man inte fatt den. Den sand som runnit får man aldrig mer tillbaka, men den sand som rinner ska jag försöka nypa tag i, varje litet korn förvandlas i mina händer till guld.
I en liten ask lägger jag alla mina guldkorn, för att sen kunna öppna, minnas och känna all lycka mina barn har gett mig, och kommer att ge!
Sommaren är äntligen och knackar på dörren, solen har förstått att den åter ska värma oss. Skuggan ligger lite i lä och har fortfarande kylan i sina händer, men tids nog blir nog även skuggan varm.
Barn som hästar har haft både vår som sommarkänslor. Härligt med spring i benen och liv i blicken.
Vi har gjort sommar uppe i buan, under städdagen tog Teo sig sitt första, om än lite ofrivillga, dopp. Ett magplask i bäcken. Så klart blev han väldigt ledsen, kallt som det var. Jag med min lilla hönshjärna trodde ju så klart att han blev rädd. Men icke. Han var arg för att han blivit blöt.
Söndag ikväll. Mina humörsvägningar är inte av sammet, men ikväll är det lite av vemod, ledsenhet, sorg eller nå annat deppigt som bitit tag i mig. Tidigare idag var jag arg, innan det glad och lycklig. I morse var jag bara trött, helt oförmögen till att få upp mina ögon. Men vad är det med mig?!