Länge sen sist.
Det här med bloggande hamnade visst på sidan som det verkar. Han varken haft tid, inspiration, ork eller lust. Antagligen är det mest tiden som satt sina käppar i hjulet för mig.
Det slog mig idag, Zeb fyller 1år om mindre än en vecka... Vart har hans första år tagit vägen? Lite av en ångest att tiden rinner en ur händerna och hur man än försöker så får man inte fatt den. Den sand som runnit får man aldrig mer tillbaka, men den sand som rinner ska jag försöka nypa tag i, varje litet korn förvandlas i mina händer till guld.
I en liten ask lägger jag alla mina guldkorn, för att sen kunna öppna, minnas och känna all lycka mina barn har gett mig, och kommer att ge!
Sommaren är äntligen och knackar på dörren, solen har förstått att den åter ska värma oss. Skuggan ligger lite i lä och har fortfarande kylan i sina händer, men tids nog blir nog även skuggan varm.
Barn som hästar har haft både vår som sommarkänslor. Härligt med spring i benen och liv i blicken.
Vi har gjort sommar uppe i buan, under städdagen tog Teo sig sitt första, om än lite ofrivillga, dopp. Ett magplask i bäcken. Så klart blev han väldigt ledsen, kallt som det var. Jag med min lilla hönshjärna trodde ju så klart att han blev rädd. Men icke. Han var arg för att han blivit blöt.
Söndag ikväll. Mina humörsvägningar är inte av sammet, men ikväll är det lite av vemod, ledsenhet, sorg eller nå annat deppigt som bitit tag i mig. Tidigare idag var jag arg, innan det glad och lycklig. I morse var jag bara trött, helt oförmögen till att få upp mina ögon. Men vad är det med mig?!
Det slog mig idag, Zeb fyller 1år om mindre än en vecka... Vart har hans första år tagit vägen? Lite av en ångest att tiden rinner en ur händerna och hur man än försöker så får man inte fatt den. Den sand som runnit får man aldrig mer tillbaka, men den sand som rinner ska jag försöka nypa tag i, varje litet korn förvandlas i mina händer till guld.
I en liten ask lägger jag alla mina guldkorn, för att sen kunna öppna, minnas och känna all lycka mina barn har gett mig, och kommer att ge!
Sommaren är äntligen och knackar på dörren, solen har förstått att den åter ska värma oss. Skuggan ligger lite i lä och har fortfarande kylan i sina händer, men tids nog blir nog även skuggan varm.
Barn som hästar har haft både vår som sommarkänslor. Härligt med spring i benen och liv i blicken.
Vi har gjort sommar uppe i buan, under städdagen tog Teo sig sitt första, om än lite ofrivillga, dopp. Ett magplask i bäcken. Så klart blev han väldigt ledsen, kallt som det var. Jag med min lilla hönshjärna trodde ju så klart att han blev rädd. Men icke. Han var arg för att han blivit blöt.
Söndag ikväll. Mina humörsvägningar är inte av sammet, men ikväll är det lite av vemod, ledsenhet, sorg eller nå annat deppigt som bitit tag i mig. Tidigare idag var jag arg, innan det glad och lycklig. I morse var jag bara trött, helt oförmögen till att få upp mina ögon. Men vad är det med mig?!
Kommentarer
Trackback