Osynliga väggar

...Jag har träffat på en osynlig vägg- känns det som.
Huvudet värker, magen snurrar, jag är trött och mår förbaskar illa. Som sagt, jag tror att jag gått in i en osynlig vägg. Faktiskt inte så skönt, tur är väl att det bara är för dagen. I morgon är jag nog pigg och kurant igen!

Faster Linda är här nu, så hon tog med sig pysen ut på äventyr. Vi ska bygga hage till korna idag, så då blir det ju fyrhjuling och annat surr. Sånt som pojkar tydligen älskar oavsett ålder.

Näe, försöka knåpa ihop nån middag kanske?
Gratäng och ädelost-fylld lövbit får det bli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback