The end of the day

Så har ännu en dag nått sitt slut, har varit en riktigt bra dag som än en gång bevisat att det är gröt i huvudet o mjölk i tuttarna på en mammaledig 22års jänta.
Skulle åka tidigt i morse. Tidigt är ett ord som kan variera från dag till dag. Tidigt idag var runt tio, men vi kom inte iväg fören elva. Som vanligt så ringde telefonen precis när vi var på väg ut genom dörren. Momma ville ha hjälp att hänga upp en gardin. Så dit åkte vi o hjälpte världens bästa "mammomma", jag lekte cirkusprincessa där på en tre-stegs-stol. En smärtt o liten cirkusprincessa, antagligen inte den smidigaste som visats här kring nejderna, men  det gör inget. Gardinen kom upp, jag fick svettas och mormodern fick sytta Teo en stund. En timme senare befann vi oss i staden och jag fick bekräftat vad jag befarat. Lantlollor i bil har inget i stadstrafiken att göra. Herregud så med bilar. Men ingen tutade på mig, så antigen var jag inte snygg nog eller så körde jag inte för fel.
 Åkte raka vägen till Malin (med en snabb visit på McD, för jag höll på i svälta ihjäl. Vore högst olyckligt). Hos Malin fick Teo lite påfyllning o sen packade vi oss in i bilen igen för o fara på Coop. Gick ett varv. Sen vidare på apoteket, till ONOFF, till Rusta o sen skulle ju jag o Teo på bad. Menneh, näe. Det blev inget av med det. Stannade hos Malin istället och tillbringade en bra stund inne på Rusta, en rätt kul affär. Hittade finfina trasor med älgar o döskallar på. Och lite annat smått o gott.
Skulle ner på själva stan oxå. Köpa peruk o farsdagspresent. Och vet ni vad? Jag fick åka på stan och vara barnfri. Det var helt o hållet helskumt! Kändes ungefär som om man tappat bort halva sig själv.
Det första jag gjorde var att springa på hobbyboden, det första jag tänkte när jag kom in där var: "Men, hur ska jag få med vagnen till nedre plan?" ...Justja. Hade ju ingen vagn med mig. Inget barn heller för den delen.
När peruken väl var köpt kom jag på att jag glömt betala parkeringsavgiften så jag joggade lite lätt tillbaka till bilen. Väl vid bilen konstaterade jag att mobilen var borta. Hittade en karl, som såg lagom snäll ut. Tvingade honom på mitt snällaste vis att försöka vara så snäll som möjligt o ringa till min mobil för o se om den fanns där i närheten ändå. Men icke. Men tillslut hördes i andra änden av telefonen "Hej, jag har hittat en borttappad telefon" varpå jag slet telefonen ur hans händer (fråga mig inte varför) och frågade "Var är min mobil?!".... På Hobby Boden. Tackade den snälla karln, som antagligen trodde att jag försökte flirta med han i början, så jag var tvungen att haspla ur mig "Tack för hjälpen, jag har en son som är 4,5 månad. Kör försiktigt. Hej då (tystnad) och, ja justja! Tack för hjälpen". Insåg som sagt att man har gröt i hjärnan och gick där ifrån. Hämtade telefonen på hobbyboden. Försökte njuta av att vara barnfri, försökte gå i butiker o titta på kläder, men hamnade hela tiden på barnavdelningarna. FÖRSÖKTE leka "normal", men har insett fakta. Jag är mamma- På heltid.

Jag har gröt i huvdet och mjölk i tuttarna.

Teo älskar sin pärongröt. Mummsfillibabba... Han kan inte säga det än, men det är som på tungan! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback