familjenboije

Ibland kan jag undra, ja, rätt ofta faktiskt... Varför är det så förbaskat svårt att gå o lägga sig om kvällarna? Här sitter man till ingen nytta alls och bara ser hur klockan sakta men säkert tickar iväg mot morgondagen, och jag har i samma veva fått en garanti på att jag då kommer att få vara trött. Dumma, dumma mig.
Att börja skriva här var ännu en korkad grej, för varje tryck på tangentbordet är jag ju medvetet några sekunder längre utan riktig sömn.

Har haft en toppen kväll i Klövsjö ikväll, med de bästa vänner man kan ha! Så avslappnat, lugnt, skönt och roligt! Och efter ett halvt glas rödvin började mina ögon se dubbelt. Är det kanske ett tecken på hur länge sen det var jag förtärde alkohol på riktigt? Så som man kunde göra förr i tiden.
Jag är gammal. 23 år och skit gammal. Kul. Snart blir man väl kallad kärring ute på gator och torg.
Tur det är ont om dem här, gator å torg alltså. Finns mest inga. Här finns bara buskar å bär. Skog och sjö. Och nån enstaka grusväg förstås. För å inte prata om landsvägen som drar sin kos genom byn.
Landsväg... Hade svårt för att uttala det när jag var liten, ung, mindre, inte kärring... Då var jag bombis på att det hette ambulansväg... Fråga mig inte varför. Lika som att jag åt en hel person till middag, här tuggas det minsann inte på nå små portioner. Men med åldern kör jag numera bil på en helt vanlig landsväg och äter som normala människor normala portioner.

Och nu ska jag nog sova.

Ge mig en kommentar så jag har nånting att se fram emot... Hatar det gapande, hånflinande, skrattande "0 comments" som lyser med sin närvaro varje gång man är in på den här nedrans sidan.
Desperate Housewives i all sin ära, här sitter en desperate blogger.
Ja, det är utan att erkänna det, men nästan lite pinsamt.

Va sjutton, jag måste sova nu, nu måste jag ge mig!
Go natt.