familjenboije

Jag är urbota dålig på att ta kort! Med ett litet pyre här hemma så borde ju egentligen kameran gå varm hela dagarna. Men så när den väl gör det, ja, då tar det sedan hundra år innan vi lagt in dem på datorn, å när de väl är på datorn tar det nästan tusen år till innan jag får ork till att lägga in dem här på bloggen.
Skämmas bör man.

Här i huset bor det ju som de flesta av er vet en kvinna, en man och ett barn. Kvinnan är hemma med barnet, mannen jobbar med jobbet. Huset vi bor i, har vi upptäckt inte sköter sig helt själv. Så typiskt.
Inte heller vattnar blommorna sig själv, tvätten tvättar inte sig, soporna vägrar gå ut på egen hand, golvet ligger raklång och gör inget åt att det blir damm o skräp. diskmaskinen plockar inte in disken och bordet dukar inte av sig själv heller. Sängen latar sig hela dagen, lämnar man den obäddad på morgonen så hittar man den obäddad på kvällen. Badrummet, som man tycker har allt för o hålla sig ren, rengör ändå inte sig själv.
Och så rullar det på, hela tiden. Vinterkläderna hänger sig fortfarande kvar i hallen, jag hade hoppats på att de skulle börja svettas i sommarvärmen för att sedan självmant flytta upp på vinden, men icke.
Så då kan man undra, vem ska göra allt detta?
För min del är det en handfull bara att ha Teo, han är inne i en period då han är precis överallt.
Och för Jimmys del är det ju lite svårt att göra något åt det hela när han inte ens är hemma om dagarna.
Men om ni nu var nog observant här ovan, så noterade ni att Teo var EN handfull uppgift, så nu får vi ta o tacka vår lyckliga stjärna för att vi mammor är född med två händer.
Jag är född med två händer, och sen en påse tjur som kan sätta sig på tvären lite titt som tätt.
Som för ett tag sen, då mannen i huset lovade kvinnan under samma tak att hjälpa till o städa, men sedan ändå inte gjorde det... Handling ger konsekvens. Han städade inte- Jag tvättade inte.
Så här med facit i hand var det inte så smart drag av mig faktiskt. För igår städade ju faktiskt min älskling, och idag tog jag mig ett titt in i tvättstugan, men jag såg inte all tvätt för alla kläder som låg ivägen.
Så just nu är mitt mission att tvätta, torka och vika kläder för hela slanten. Om Jimmy varit hemma kanske han hade kunnat fått säga något i stil med att "Är huvet dumt får kroppen lida." Iof är inte han hemma, men jag kör hans talan o talar om det för mig på egen hand.

Hur som haver, med en tvättmaskin och torktumlare på fullgång, ett städat hus, ett sovande barn och en koppte i näven så känns livet rätt bra ändå.
Jag o Jimmy har haft varann i 2,5 år nu, och jag är lika kär som, ja, som jag varit hela tiden.
När jag tittar på honom så pirrar det i hela kroppen, när han tar i mig ryser jag, när han ringer mig skiner jag av lycka. När han  är vid min sida finns inte många moln på min himel.
Det är faktiskt rärr häftigt, för å inte prata om hur underbart det är, att kunna känna den där äkta kärleken.
Den där kärleken man inte kan se något hinder för, den där kärleken som inte har ändrats det minsta åt det negativa hållet. Våran kärlen bara växer sig större och starkare.
Och dessutom har ju Jimmy o jag gett varann något som ingen annan kan, och som kommer att hålla ihop oss resten av livet, våran lille pysenfis.

tack för idag.