familjenboije

Idag har jag ju inte gråtit en enda gång, för idag har jag inte glömt nåt vad jag kan minnas.
Hadde öppningen på dagis i morse, skulle börja klockan sju. Ställde klockan på 06.30 igår innan jag la mig, vaknade kl.06.54- och klockan hade inte ringt. Jag hade ställt den, men inte aktiverat. Men bor man granne med jobbet så gör man, så jag hann i tid!
Skulle ta å laga lite mannagryns gröt till grynen på dagis, ja, och som vi alla vet så är jag inte direkt född i köket. Att koka upp mjölken gick galant, så i med litte pulver och sen är det ju klart! Hur svårt kan det vara?
Busenkel frukost som går både snabbt å fort- om man vet vad man håller på med.
Jag ska inte gå in på detaljer, men det hela slutade med att en av de andra i personalstyrkan stog med en mixer för att få bort klumparna jag skapat- som i ett mästervärk.
Efter mycket skratt och klumpfri gröt fortsatte dagen.

Jag fick sluta tidigt, och runt 12 kom Anna och världens vackraste Ante på besök. Teo och han leket så bra så!
När Anna sen for hemöver gick jag o Teo till mormor för att hjälpa henne med lite papper o sånt, blev där nån timme o var hemma lagom tills Jimmy kom hem. Och i mellan att han kom hem till nu så har det inte hänt speciellt mycket, trilskats med datorn, tittat på Jimmy o Teo när de badade badkar o lite sånt.

Men höjdpunkten var ändå när jag loggade in på blogg.se och läste min systers kommentar- och tårarna rann, men av lycka.
Jag o Teo älskar våran "Tante"!