Humörsväng och kyrkklockor
Mina humörsvägningar har bitit sig fast ordentligt, grävt sig in under skinnet och vägrar att försvinna. Jag har försökt lura bort dem med skratt och leenden, tålamod och ork. Har räknat till tio mer än tusen gånger, men ändå vägrar de att lämna mig i fred.
Tänk om det vore så enkelt att jag bara kunde få skylla på en graviditet eller pms, eller vad sjutton som helst. Men icke sa nicke, ingen ursäkt har jag. Det är tydligen bara ett tillstånd jag befinner mig i, helt utan anledning.
Ibland kan jag koka så jag nästan är brandbils-röd i ansiktet. Eller så pass upphetsad av ilska att mina hjärtslag näst intill överröstar kyrkklockorna.
I ärlighetens namn var jag så desperat efter en anledning till det hela att jag idag faktiskt gjorde ett graviditetstest. Men inget utslag på någon ursäkt där inte. Måste dock säga, tack o lov för det, för en graviditet just nu skulle inte alls passa, det skulle vända hela min värld upp och ner. Skapa tårar och jobbiga dagar.
För skulle en bäbis bosätta sig hos mig nu så skulle det skapa många och hjärtskärande problem, så här blir det ingen bäbis på ett tag. Anledningen till det är värktabletterna jag äter, de är aningen för starka för att ett litet pyre ska kunna tåla dem, så därför har vi bestämt att vänta med ett syskon ett tag.
I sommar ska vi njuta av våran tresamhet, lycka, kärlek och värktabletter. Sen efter det får vi se vad som händer och sker. För ett syskon har jag lovat Teo att han ska få, och vi längtar redan! Men som sagt, inte idag.
Åh, blir nedstämd när jag tänker på den satans ryggen och mina piller på burk. Visst skulle jag kunna sluta äta dem, bli gravid och få ha flera barn nära och tätt. Det är min önskan. Men mina barns önskan är nog att de får ha en lycklig och glad mamma, och för att orka det så måste jag nog vänta lite.
Största anledningen till mitt humör är nog egentligen ryggvärken, men jag försöker att låssas som om den inte finns, men som ni märker verkar det gå rätt dåligt.
Usch och fy vad allt blev jobbigt. Jag längtar efter ett syskon till Teo.
Kram.
Tänk om det vore så enkelt att jag bara kunde få skylla på en graviditet eller pms, eller vad sjutton som helst. Men icke sa nicke, ingen ursäkt har jag. Det är tydligen bara ett tillstånd jag befinner mig i, helt utan anledning.
Ibland kan jag koka så jag nästan är brandbils-röd i ansiktet. Eller så pass upphetsad av ilska att mina hjärtslag näst intill överröstar kyrkklockorna.
I ärlighetens namn var jag så desperat efter en anledning till det hela att jag idag faktiskt gjorde ett graviditetstest. Men inget utslag på någon ursäkt där inte. Måste dock säga, tack o lov för det, för en graviditet just nu skulle inte alls passa, det skulle vända hela min värld upp och ner. Skapa tårar och jobbiga dagar.
För skulle en bäbis bosätta sig hos mig nu så skulle det skapa många och hjärtskärande problem, så här blir det ingen bäbis på ett tag. Anledningen till det är värktabletterna jag äter, de är aningen för starka för att ett litet pyre ska kunna tåla dem, så därför har vi bestämt att vänta med ett syskon ett tag.
I sommar ska vi njuta av våran tresamhet, lycka, kärlek och värktabletter. Sen efter det får vi se vad som händer och sker. För ett syskon har jag lovat Teo att han ska få, och vi längtar redan! Men som sagt, inte idag.
Åh, blir nedstämd när jag tänker på den satans ryggen och mina piller på burk. Visst skulle jag kunna sluta äta dem, bli gravid och få ha flera barn nära och tätt. Det är min önskan. Men mina barns önskan är nog att de får ha en lycklig och glad mamma, och för att orka det så måste jag nog vänta lite.
Största anledningen till mitt humör är nog egentligen ryggvärken, men jag försöker att låssas som om den inte finns, men som ni märker verkar det gå rätt dåligt.
Usch och fy vad allt blev jobbigt. Jag längtar efter ett syskon till Teo.
Kram.
Kommentarer
Postat av: C.
Ledsen för att jag var tvär, kort o grinig idag. Lite tungt nu. Älskar Dig sys!!! Kraaaaaaaaaam
Postat av: Sarah
usch, lider med dig... Hoppas att du mår bättre idag.. Kramar Sarah
Trackback