familjenboije

Jimmy, jag älskar Dig.

Så börjar helgen närma sig sitt slut, och jag längtar faktiskt tills veckan kommer och är här igen.
Inte för att helger är tråkiga, eller, jo, det är dom faktiskt.
Antagligen är det för att jag under helgerna är mer gräsänka än vad jag någonsin kan vara om veckorna, för då får jag iaf dela säng med dig- Min karl.
Du jobbar o jobbar o jobbar o sen jobbar du lite till. Jag förstår faktiskt inte var du får all tid ifrån, och ork?!
Du är på dagis, Du är på skolan, Du är vaktmästare, Du är timmerkuskare, Du är hobby-bonde, Du är pappa, Du är sambo, Du är husägare och en massa, massa andra saker. Och alla sakerna tar TID och ORK.
Jag hinner knappt ta mig utanför dörren fören det är läggdags vissa dagar känns det som.
Men det är kanske som man säger:
 "If you want something done, ask a busy one".
Aja, hur mycket Du än har för dig, och hur ofta eller mycket Du än är borta så finns det en sak som aldrig ändras. Och det är att jag älskar Dig mer än någonsin- Alltid i alla dagar.
Tänk att jag hittat någon som kan få mig att skratta, både i tid och otid. Som försöker lyssna när jag är ledsen, som försöker förstå när jag ska försöka förklara. Nån jag kan bli arg på, men som aldrig håller i sig i mer än fem minuter innan ett leende luras fram.
Tänk att jag hittat just Dig att dela mitt liv med, någon som fått mig att glömma att det ens finns fler karlar än Du på vår jord. Någon som stulit hela mitt hjärta och placerat det så väl. Sånna tjuvar finns det få av.
Det knackade lite i början av vår relation, vissa dagar var jobbiga, men tanken på dig och mig slutade ändå aldrig att snurra i mitt huvud. De mest negativa tankarna tror jag nästan aldrig tog sig för bi det jag innerst inne visste, att det  skulle vara Du & Jag.
En underbar sommar, vi var ingenstans och över allt. Vi var förälskade, glada, lyckliga och- tillsammans!
Sen kom hösten, och en pirrande liten känsla i magen, tankar om framtiden om oss som familj. Ett knyte gjord av Dig och Mig, gjord av äkta kärlek. Magen växte, och tack gode gud så var det inte på grund av maten längre, nix, det var vår lilla "bäse" som han fick heta under nio månader.
Och under de nio månaderna har det nog hänt mer, än vad det gjort under hela mitt liv. Men bara positiva saker. Det blev en riktig bil, tillslut, ett hus, ett barn, renovering, mammaledighet, julstök, påskpynt och allt som hör det riktiga livet till!
"Bäsen" kom, så då fick pyta namn till Teo, TeoPysen eller TeoPysenFisen.
En pojk som var nästan mer lik Dig än vad du är själv. Jag anser nog att jag endast var en transportsträcka för ett nytt liv. En människa Du och Jag ska älska gränslöst tillsammans. En liten människa vi ska hjälpa in i livet. Ett frö av liv.
Tillsammans med Dig är allt så lätt, så underbart och så härligt!
Allt det du gör, på sättet du gör det (förutom fisarna) är så... Så bra!
Hur du varje dag talar om för mig att Du älskar mig. Att Du tycker att jag är världens bästa mamma, världens bästa tjej, världens  bästa... Alla de små sakerna du säger och gör. Handen på min axel, eller pussen i nacken. Allt sånt, alla dagar.
Vad har jag gjort för att hitta dig? För att få dela mitt liv med dig?
Vad har vi gjort för att få en så vacker och nöjd son som Teo?
Vad vi än har gjort, så tackar jag vår lyckliga stjärna för VÅR familj- Varje Dag!

Du är inte bara underbar,
Du är världens bästa pappa oxå!
Jimmy, vi älskar Dig!