familjenboije

Satt och funderade igårkväll efter att pysen somnat, vilken otrolig tur vi haft med allt. Hur fantastiskt snäll och nöjd Teo har varit sen dag ett hos oss. I magen var han ju en riktig vilding, och jag minns på BB att de sa att han nog skulle bli lika utanför magen som han var i... Isf skulle vi aldrig få sova. Men sovit har han ju som sagt gjort! Har aldrig varit nå större problem, varken kväll eller dag. Och det känns ju så klart jätte bra att han sover hela sina nätter i sin egen säng, att han är lugn och trygg. Och att han vet att om han skulle vakna finns det en plats mellan mamma o pappa så klart!
Men igår sen... Runt tio, så kom små fötter tassandes och ville mysa med oss i soffan, varken jag eller Jimmy kunde stå emot den lilla rösten och den trötta kroppen.
MEN. Vi fick ångra oss. Och idag är vi nog trötta alla tre.  När Teo väl skulle sova i sin säng fick vi pintji, och tillslut fick han komma över till oss istället, men lika tji blev det där. Jimmy som skulle upp o jobba sex i morse fick gå å lägga sig i gästrummet medan jag o pysen låg kvar. Men när pappan lämnade sängen, ja, då gick brandlarmet... Alltså, pysen blev ledsen... Han är så himla pappasjuk nu, från morgon till kväll, så för han blev det jätte jobbigt när pappan försvann ur sängen :-(
Runt tolv somnade vi alla tre iaf, och straxt innan sju fick vi slå upp vår blå!

God Morgon