Hormonerna


Nu är de på besök igen, riktigt så där så man känner hur de kryper under skinnet på mig. Och jag vill bara grååååta! Böla, låta stora tårar rinna ner för kinderna. Tömma hela innehållet och stortjuta med en kudde i famnen. Men näe, det händer inte. Och egentligen vet jag inte varför jag skulle gråta, jag kan lika gärna skratta så jag gråter. Det är lixom bara nåt litet jätte stort känslosvall som böljer genom kroppen, och nu börjar det gå över som det känns.
Har laddat för en liten ångest-tripp ikväll igen- Rent Hus. Även om man aldrig ens är i närheten av det stök o lort som visas på teve så blir man ju nojig. Finns mycket äckligt, det gör det.
I Påskägg fick förresten en jätte fin teckning där jag skrivit allt jag vill ska göras innan bäbisen kommer... Vi kommer nog måsta vara ledig o ha barnvakt i en vecka för att hinna allt. Helst skulle vi ha hunnit byggt ett nytt hus å flyttat in i. Det hade som varit pricken över i:et det!
En timrad enplansvilla, det är just nu min dröm. Sälja det här huset å bo i tält så länge... Till o med så skulle jag kunna bo. Just nu.

Teo har krypit ner i sin jamas o ligger på sin fars mage, tillsammans ser de båda imponerat på Bollibompa, hörs som om det är nån helikopterhistoria.
Spännande för både stora o små!

Bäbisen i magen då... Ja, jag misstänker att han växer, för det gör då jag! Just nu följer jag bara efter magen o ser var jag hamnar. Rätt spännande ändå.
Har sökt havandeskapspenning, men klantig som man är så bifogade jag inte med arbetsgivarens samtycke och hans underskrift, så det lä väl bli lite förskjutning på det hela, om jag nu ens får det... Får jag inte havandeskapspenningen så blir det sjukskrivning eller semester... Inte jobb iaf. Herregud, jag är ju som en överviktig sengångare som imiterar en sjöko. Gissa hur kul fröken man är?

Har varit ledig idag, bara njutit av dagen. Tog med Teo på dagis o hälsade på, han är ju ledig därifrån hela veckan, men varje morgon pratar han om dagis och säger att han vill gå dit, så idag passade vi på medan pappan lekte vaktmästare. Härligt att få vara ute i solen!
Har jag förresten sagt att Teo pratar för fullt nu? Långa meningar och MASSOR av ord! Så himla roligt o skönt! Nu kan han ju tala om om han har ont nån stans, är törstig, har bajsat eller vad som helst.
Vårat lilla gryn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback