dålig dag
Hade en pissdag igår, från morgon till kväll. Klev väl helt enkelt upp på fel sida. Dagen blev dock lite bättre när Veronica o Albin kom o hälsade på en sväng. Blev lite lek och måleri med ansiktsfärg, bilderfinns på http://versun.blogg.se .
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Hade doktorstid kl.14.30, så väl inpackade i bilen och sedan ditkomna så fick jag veta att det var 13.30 jag skulle ha varit där... Total lycka rusade genom min kropp. Inte.
Men så sa hon i receptionen att det nog gick att ordna i alla fall, om jag bara hade tid att vänta en stund så skulle jag kunna få träffa doktorn iaf. Äntligen kanske dagen började att vända. Trodde jag ja´, tills jag fick träffa doktorn. Jimmy var ju med, jag blir som stum när jag ska träffa doktorer, så jag ville ha med han som språkrör... Icke. En sjuksköterska kom in och bad han att gå ut, för hon ville prata med mig själv. Jag sjönk som en sten.
I fem år har jag ätit värktabletter till och från, och jag tar INTE tabletter när jag inte behöver det. Jag vill ju inte stoppa i mig den där skiten. Men jag vill heller inte ha ont och känna att jag inte klarar av mina barn, men för varje dag som jag klarar mig utan tabletter- och ändå klarar av att byta blöja o sätta på pyjamas- är en vinst för mig. Men det är det ingen som förstår. Allt är så jävla självklart i den här världen. Man ska vara rik, snygg, frammåt, ha det fin hemma, ett framgångsrikt jobb, en kärnfamilj, lyckliga barn som är skötsamma, fin bil och allt annat ska vara perfekt även det.
Jag har släppt kraven, det blir som det blir, för på det viset blir det oxå på det bästa sättet.
Men i alla fall.. Fick ju träffa doktorn som bemötte mig med "ja, bara så du vet, så är det min fikarast som går till det här besöket, och dessutom ska du veta att det är inte bara att komma å gå hur som helst på ett sjukhus". Vi fick helt enkelt en fin start. Och det hela slutade med att hon inte trodde mig då jag berättade om ryggskadan, så hon gick till sin dator för att kolla om jag ens varit på en röntgen... Och värktabletterna jag ätit fick jag inte fortsätta med, fick i stället några som inte hjälper ett skit. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Med den här jävla värken och frustrationen över tabletter som inte hjälper förvandlas jag till en monster som inte vill bo kvar i den här kroppen.
...Och Zebben... Han har nog ont i magen..? Nånting är inte rätt ikväll iaf....
Kommentarer
Postat av: Jonna
Fy fan säger ja bara för sjukvården, att man aldrig kan få någon riktig hjälp.
Postat av: smulan
Usch och fy, varlden ar full av idioter!!
Hade jag inte varit sa fruktansvart langt bort hade jag genast kommit over och hjalpt dig med blojbyten o matlagning o MYYS! Meen jag kan iaf skicka dig en mycket varm tanke, tanker pa dig! Karlek.Din smula
Postat av: Sophie
Men Moa! Vad jag lider med dig, att du inte får någon hjälp förstår jag är frustrerande! Och vad fräckt av henne att skicka ut Jimmy, jag hade blivit skogstokig : (
Jag vill ju träffa dig och barnen snart! Har ni vägarna förbi Frösön någon dag här efter jul så är ni hjärtligt välkomna på ett fika/lek besök!
God jul önskar jag dig och familjen!
Kramar
Trackback