familjenboije

Jimmy är i skogen.
Teo är på dagis.
Zebben sover.
Jag är vaken och lat.

Om nån skulle kunna komma hit o rycka upp mig kanske. Här sitter jag, och är näst intill så lat att även hjärnan har stannat upp i sin verksamhet. Ibland funderar jag på att ta tag i tvättstugan, så att det är glänsande o fint tills den nya tumlaren anländer. Det är tanken som räknas säger man ibland. Men det händer bra lite när man enbart tänker.

Jag har tänkt skriva blogg varje dag, små detaljer om vad familjen har hittat på, för det händer ju saker hela tiden, varje dag. Sånt man vill komma ihåg. Och skriver jag det här, så är ju oddsen högre att jag ska minnas det sen. Men som sagt, tanken har inte varit in o skrivit inlägg på länge så därför fick jag ta saken i egna händer.
Jag börjar nu. Klara, färdiga, gå!

Teo är det full fart på, han pratar, räknar och berättar en himlans massa saker. Tiden bara skenar iväg. Vi satt o tittade på kort sen i jan/feb och minns hur han var då. Han hade börjat prata redan då, många ord men ibland lite bakvänt och i tvärt-om-meningar. Som tex Teo vill gå ut inte.
På dopet i söndags så fick ju han så klart vara med, så när prästen tagit Zeb och hällt vatten på hans huvud å allt det där så sträckte Teo ut armarna mot honom och sa "kom lilla gubben" med världens underbaraste röst!
Och under "Tryggare kan ingen vara" sjöng han så det stod härliga till, men med lite egenkomponerad vers! :-)

Zebben då som har krypit över femmånaders-strecket. Han sitter med nöd o näppe själv, men gärna lite frammåtlutad... Tror det är tyngdlagen som tar ut sin rätt... :-) Go´tjockis! Runda, runda ben med valkar som man bara vill äta upp! Och de där tjocka härliga kinderna som man oxå vill nypa lite i!
Han har varit förkyld rätt länge, och det håller fortfarande i sig. Men trots hosta, slem och ögoninflamation är han sprudlande glad. Ser ut som att han ska spricka av glädje när man tittar på honom.

Mina finaste barn.