En sån dag!
När man vaknar med grusiga ögon vet man mest aldrig vad dagen har att bjuda på. Det gör ju det hela rätt spännande att få vakna till en ny dag varje morgon.
Nu sitter jag med facit i hand för det som varit. Har haft en underbar dag med underbara barn!
Pysen och jag klev upp runt åtta, myste ner oss under en filt i soffan och tittade på lite barnprogram. Sen blev det frukost och allt gick i en sån där stilla, härlig lunk.
Zebben började vakna till liv runt elva, den morgontrötte rackaren. Lite blöjbyten och pussar senare så satt vi alla tre på golvet och målade med ansiktsfärg. Teo och jag satt mitt emot varann med en varsin pensel och målade. Jag liknade något som varit i slagsmål med en katt... :-D Teo blev något liknande en tiger... Ja, men lite fantasi så! :-D
Han ville vara en tomte-tiger, så han tog på sig tomteluvan och ville gå ner till momma o moffen, där överraskade vi dem med att knacka på fönstret, en höjdare om man frågar pysen.
Zebben klarade sig undan sminket för idag.
Efter turen hos momma o moffen gick vi vidare o hämtade posten o en sväng på dagis. Därefter kom Julia på besök och det blev lite lek med kossorna, traktorn och så klart favoritleken kurragömma. Med all lek var det dags för lite festis o pepparkaka! Men pysen var mätt och ville inte ha. "Nej tack mamma, vill inte ha pepparkaka"....
Julia åkte och vi varade ner i soffan för ett tag. Pappan somnade en liten lur på soffan medan jag o Teo målade med både vattenfärg och kritor. En riktigt estetisk dag med andra ord. Och mästerverken är ju där efter! Många traktorer med vagnar blir det. Det är favoriten för stunden.
Jimmy åt en ensam middag rätt tidigt för han skulle iväg mot östersund- där han blir hela helgen. Han har tydligen bestämt sig för att bli en sån där hemvärnare... Varsågod. Så nu är han på utbildning tills på söndag och jag är ensam-mamma. Klockan är tjugo i åtta, båda barnen sover, elden sprakar i kaminen och jag mår faktiskt rätt gott. Skulle bli snäppet bättre om min blivande slog en signal... Bara för att höra den där rösten som man saknar så fort man känner att huset inte innehåller han längre. Har jag föresten sagt att jag älskar han? Ni vet, pappan till våra barn... Mannen i mitt liv... Min livskamrat... Han som gör mig lyckligast av alla... Jaadå, det är Jimmy jag pratar om. Min finaste Jimmy.
Snart idol nu... kan ju alltid slöglo och kanske spela lite betapet under tiden...
Nu sitter jag med facit i hand för det som varit. Har haft en underbar dag med underbara barn!
Pysen och jag klev upp runt åtta, myste ner oss under en filt i soffan och tittade på lite barnprogram. Sen blev det frukost och allt gick i en sån där stilla, härlig lunk.
Zebben började vakna till liv runt elva, den morgontrötte rackaren. Lite blöjbyten och pussar senare så satt vi alla tre på golvet och målade med ansiktsfärg. Teo och jag satt mitt emot varann med en varsin pensel och målade. Jag liknade något som varit i slagsmål med en katt... :-D Teo blev något liknande en tiger... Ja, men lite fantasi så! :-D
Han ville vara en tomte-tiger, så han tog på sig tomteluvan och ville gå ner till momma o moffen, där överraskade vi dem med att knacka på fönstret, en höjdare om man frågar pysen.
Zebben klarade sig undan sminket för idag.
Efter turen hos momma o moffen gick vi vidare o hämtade posten o en sväng på dagis. Därefter kom Julia på besök och det blev lite lek med kossorna, traktorn och så klart favoritleken kurragömma. Med all lek var det dags för lite festis o pepparkaka! Men pysen var mätt och ville inte ha. "Nej tack mamma, vill inte ha pepparkaka"....
Julia åkte och vi varade ner i soffan för ett tag. Pappan somnade en liten lur på soffan medan jag o Teo målade med både vattenfärg och kritor. En riktigt estetisk dag med andra ord. Och mästerverken är ju där efter! Många traktorer med vagnar blir det. Det är favoriten för stunden.
Jimmy åt en ensam middag rätt tidigt för han skulle iväg mot östersund- där han blir hela helgen. Han har tydligen bestämt sig för att bli en sån där hemvärnare... Varsågod. Så nu är han på utbildning tills på söndag och jag är ensam-mamma. Klockan är tjugo i åtta, båda barnen sover, elden sprakar i kaminen och jag mår faktiskt rätt gott. Skulle bli snäppet bättre om min blivande slog en signal... Bara för att höra den där rösten som man saknar så fort man känner att huset inte innehåller han längre. Har jag föresten sagt att jag älskar han? Ni vet, pappan till våra barn... Mannen i mitt liv... Min livskamrat... Han som gör mig lyckligast av alla... Jaadå, det är Jimmy jag pratar om. Min finaste Jimmy.
Snart idol nu... kan ju alltid slöglo och kanske spela lite betapet under tiden...
Kommentarer
Trackback